plånboksbyten och andra livsförändingar

Idag har jag gjort något jag bara gör vart tioende år eller så. Jag har bytt plånbok! För de flesta inte så stor grej, för mig, well uppenbarligen värt att göra ett helt blogginlägg om.

Det här är den mycket fräsiga plånbok som jag släpat runt på sedan jag var 18 år. Jag minns att när jag köpte den skulle den uppfylla två kriterier:
1. Den skulle vara billig. Tror den här kostade 49:- på H&M. Mina enda pengar var den tusenlapp per månad som jag tjänade ihop på att jobba fredagseftermiddagar på pappas jobb. Så kan man förstå att jag var tvungen att vara väldigt ekonomisk.

2. Den skulle vara liten. På den här tiden så var det nämligen superbra om man fick plats med plånboken i jeansfickan, så slapp man ha med sig en väska när man skulle ut och dansa. Jag tyckte det var superjobbigt att hålla i en väska och dansa samtidigt, antingen tog den upp händerna eller så svingade den runt kroppen och stötte in i folk. Alternativt fick man lägga väskan i en hög på golvet i mitten av kompisgänget, men det känns ju alltid lite läskigt bland främmande människor. Kan inte låta bli att tycka att det är härligt att jag valde plånbok för att kunna dansa obehindrat, att det var en så stor del av min vardag. Men rätt snart så började jag istället använda sl's röda plastfickor, där fick jag plats med busskortet, ett betalkort och hundra kronor till garderob och inträde. Allt man behövde!

Förutom på klubbar som 18åring så har plånboken hängt med överallt dit jag rest. Som bevis finns tillexempel denna ultimata fortune cookie spådom, gömd i ett fack i plånboken. Den fick jag på en kinarestaurang under vår USA-roadtrip när jag var 21.

Nu har ju tiderna förändrats kan man säga. Minns typ inte när jag var ute och dansade senast, vilket känns sorgligt. Fast samtidigt har klubbarna med smirnoff ice och slemmiga brats bytts ut till barer med rödvin och vänner, och det är ju egentligen så mycket trevligare på alla vis. Kraven på min plånbok har också ändrats. Den får ju gärna vara snygg, i skinn och ha plats för många kort. Jag köpte denna från finfina Other Stories.

3 fina grejor och en dålig

Fint:

1.
Jag har en ny tavla som föreställer en val. Från society6.com. Tycker så mycket om de turkosblåfärgerna.

2.
I förra avsnittet av Girls när de åker till nästan-Hamptons och Marnie tycker att de ska öppna sig för varandra och sedan slänga sina önskningar in i en lägereld, Hannah går på stan i bikini och de gör en koordinerad dans.

3.
Rostat bröd med ost och björnbärsmarmelad.

Dålig sak:
Jag har bränt mig på ugnsgallret så jag sitter med en kylklamp på vänster hand sedan flera timmar tillbaka. Fast det är klart, jag känner att det ändå inte är något i jämförelse med min lillasyster som har ramlat och slagit ut en hel framtand så hon bara kunnat dricka flytande föda i flera dagar, och som dessutom fått en fraktur på ett ben i ansiktet. Får mig att vilja gråta att tänka på det.
 

kåken en fredag

Genom hällregn småsprang jag upp mot kåken i fredags för dejt med mina modevetardamer Anna och Olivia. Stockholm är vackert i alla lägen tycker jag. Men småvidrigt ändå när regnet kryper inpå skinnet och genom sömmarna på skorna. Och man susar fram med paraplyet i ena handen och google maps på mobilen i den andra  och inser att man gått till fel bro igeeen, för kåken ligger vid den lilla inte den stora

Bartenderna var bartrendiga  med helskägg, folket var fredagspiggt och hipstrigt, vi drack lite vin och firade Olivias nya jobb och Annas nya kurs. Jag tog tidernas sämsta bild på Anna och Olivis som föreställer när Olivia lär Anna att blogga.

Kvällen fortsatte på donken där vi såg en catfight, sedan tog jag tåget hem och lyssnade på Belle & Sebastian. Kan vara en av mina favoritgrejer att åka tåg på natten själv och lyssna på musik. Allt känns så mycket mer i mörker tycker jag.

rosor på kinden och solsken i blick

Det pirrar i mig som av vår just nu. Solsken i två dagar och det var tydligen allt som krävdes. Ett vårtecken jag kirrat själv är hortensia. Som jag gnatar och tjatar om denna blomma.

Tycker bara den är så tjusig.

Men förnämast av allt är nog vintergäcken som sticker upp huvudet ur rabatten just nu. Jag minns känslan när man var liten och vi var på väg till dagis och vi varje dag inspekterade rabatterna efter vårtecken. Små knoppar som stack upp bland snön som så småningom blev blommor som mamma lärde oss namnet på. Mamma kan namnet på massor av blommor och då är hon ändå född i Finland, så jag förstår inte hur. Det är imponerande tycker jag i alla fall.

Ibland när jag och Andreas pratar om att flytta in till stan så förstår jag inte riktigt hur det ska gå till. Såna här små saker betyder nämligen väldigt mycket för mig, det är nostalgi och framtidslängtan i ett enda paket. Jag tar knoppar och vårfågelsång framför ett större take away-utbud anytime. Fast det är klart, vad skulle man inte ge för en liten mysig stammispub. Man behöver väl båda, antar jag. Fågelkvitter och grusiga trottoarer.

alla hjärtans

Helgen började med alla hjärtans dag. En dag då jag alltid var sjuk och kände mig ensam som tonåring, och som jag alltid firat med min farmor och semlor som vuxen. Nu när farmor inte finns kvar i livet längre så får man hitta på nya traditioner. Så jag och Andreas bestämde att vi skulle gå ut och äta på Piren och sedan gå och ta några drinkar på Orangeriet. Men som vanligt när man ska regissera en romantisk kväll så blir det inte riktigt så som man tänkt sig. Det började med att Andreas pep fram att han hade mått dåligt under hela dagen och vid middagen var han så trött att han höll på att trilla ihop rakt ner i maten. Klockan nio satt jag hemma i soffan medan Andreas låg och snarkade i sovrummet. Oh well, en klassisk alla hjärtans dag tänkte jag då.

the heart is stronger than you think, like it could go through anything

Idag känns det som att bloggen behöver pyntas med lite visa ord från några coola kvinnor.

Min dag rivstartade med en inventering i butiken, vilket innebär mycket monotont jobb i konstiga kroppsställningar. Vad som är bra med det är att jag började tidigt och slutade tidigt så när jag klev ut genom jobbdörrarna var det fortfarande ljust ute. Småsaker som gör att dagen känns extra bra.

När jag kom hem tog jag en podcastpromenad (okej, först sussade jag lite på soffan), sedan gjorde jag lite yoga. I vanliga fall brukar jag kolla på lite youtubevideor och kombinera ihop mitt eget pass. Yoga finns ju i så många varianter, ibland behöver man en mer stillsam yoga med mer fokus på avslappning och ibland vill man ta ut sig mer och då finns galningar som Gillian Michaels. Idag så började jag med en ny sak, en online yogakurs genom videor från yogobe. Jag hittade en länk dit med ett prova på erbjudande för tio dagar på Fornis blogg, så jag tänkte att jag ska testa det ett tag nu och om jag gillar det kanske jag eventuellt signar upp mig för månadsprenumeration. Den första lektionen kändes väldigt skön och avslappnande, precis det jag behövde då jag känner att jag varit så spänd i rygg och nacke på senare tid. Det är lätt att glömma att psyket påverkar kroppen, och tvärt om. På senare tid har jag tänkt mycket på hur kroppen och insidan hänger ihop. Hur man mår bra av att ägna tid till att försöka sammanföra dem. För mig funkar det väldigt bra att göra något fysiskt för att landa lite i livet.

drömskor

Drömmigaste, obekvämaste, mest opraktiska skorna att önska sig i februari.
Men åh så fina och glittriga och långt långt borta från ankelboots i läder.

friday night at the drive-in-bingo

Min helg har flugit förbi, nu är det alltså söndag och det känns som att det nyss blev helg. I fredags så regnade det ute, riktigt regn den här gången och inte lite småskvättar som vi vant oss vid. Jag och Andreas gick och såg Walter Mitty på bio, och för en gångs skulle hade vi nog prickat in vår egen målgrupp när vi valde aktivitet. Alla på bion var i typ vår ålder, annars brukar vi antingen få hänga med 40+arna (typ när vi går ut och äter) eller barnen (typ, när vi går på cosmonova). Filmen var mysig och bra, inget som jag kommer komma ihåg egentligen. Bäst var Kristen Wiig, hon är så jäkla rolig!

Igår så jobbade jag först och sedan tog jag en vinflaska under armen och satte mig på tåget till Nynäshamn för att hälsa på Elinor. Så skönt att få prata med en vettig person. Vi tittade på schlager och på hennes brudklänning. Jag är mer upptrissad över att hon ska gifta sig än vad hon är, men så har ju hon alltid varit realisten av oss två. Jag tycker bara det är så härligt att hon har hittat sin prins och känns så lycklig med det. Och det var fint att se henne, det blir ju inte lika ofta nu när vi bor i (nästan) varsin ändstation.

På jobbet var det stendött idag, alla kunder låg väl hemma och söndagsmyste. Så kom jag hem till ett trapphus som luktade så.sjukt.gott. Jag klev in genom dörren och bara "yes, doften kom ifrån oss!". Andreas hade gjort långkok på bolognese. Perfekta grejen att göra på en söndag tycker jag. I alla fall om man är den som får äta upp det!

våga för att vinna

Känner mig riktigt nöjd med mig själv idag. Jag har gjort en sak jag inte riktigt vågade! Man måste våga för att vinna, som det heter. Så jäkla jobbigt, men man måste. Och för varje gång man vågar så blir man modigare. Nu ska jag fira detta med cashewnötter och nya avsnitt av mr Selfridge.

and baby that´s all there is to the coastline craze

Bra grej med att åka bort i Mars är att det är helt okej att shoppa bikini i Februari, så sommaren känns lite lite närmare. Nu tycker jag inte själva shoppandet är så där superkul. Man är så utsatt i bikini, i ett provrum, i februari. Även om jag är naturligt blek och inte blir brun på sommaren så är huden liksom genomskinlig nu. Men! Det är själva grejen med en ny bikini som är härlig! För när jag drar på mig den så är jag i ett land där solen skiner, där man kan gå i tunn sommarklänning, där man kan dricka cava och äta spansk salami på en balkong i skymningen. Där man kan hoppa i havet utan att behöva isdubbar för att sedan ta sig upp. Så tanken på den där bikinin är ju förstås väldigt härlig i sin rätta miljö.

Jag valde en riktigt sprakande somrig sak. Från mitt jobb, Lindex.

podtipset!

 
För er som lyssnar på podcasts, eller tänker sätta igång att göra det så vill jag rekommendera medie- och bloggtjejerna Michaela och Dashas pod, som heter Blogpod. Den finns som vanligt i appen podcasts (i alla fall för iphone). Jag hittade till den här podden genom att titta på topplistan över populärast poddar och då låg ett avsnitt uppe. Nu är jag helt hooked och måste lyssna igenom precis alla, vilket är perfekt för att motivera sig själv att komma ut på en promenad när vädret är så här grått. Michaela och Dasha är bästa vänner och pratar igenom livet med varandra i podden. De berättar om sina personliga erfarenheter om till exempel framtidsdrömmar, när man ska kämpa och när man ska ge upp i kärlek, om alkohol och en massa annat. Podden är väldigt peppande, lite så som om en bästis pratade med dig. Framförallt för att podden är så snäll. Michaela och Dasha pratar mycket om att vårda relationen till sig själv och andra, veta sitt värde och om att kämpa i tunga situationer. Samtidigt måste man skratta när de spinner loss i  roliga teorier eller driver med varandra som man bara kan göra med en bra kompis.

Jättefin pod, lyssna på den!

helgrapporten

Det är söndag och jag ligger i soffan och äter popcorn och Andreas sitter i fåtöljen och tittar på Sherlock Holmes. Den här helgen har jag varit ledig. Det började med fredag då jag träffade Thilda som jag saknar så mycket då hon pluggar i leksand. Som tur är så är hon snart klar och kommer hem igen. Finns ju bara en original-Thilda liksom, känns som att vi är lika men samtidigt olika på det bra sättet. Vi åt i alla fall pizza, på ett nytt ställe i Kallhäll. Jag trodde det var en restaurang men det var mer pizzautlämning med bord och stolar. Jag kan bjuda på att de inte tyckte att jag var den vassaste kniven i lådan när jag undrade om de serverade vin, haha!

Gildas.

 Bild från White guide

Igår skulle jag och Andreas gå på stan, men det var superäckelväder ute. Så då hamnade vi på Gildas som är ett mormorsfik på söder. Där inne var det i alla fall mysigt, jag åt en kanelbulle som var perfekt. Sedan gick vi vidare till ringen och köpte en halsduk på H&M till Andreas. På kvällen lagade jag supergod mat, rödspätta med potatispuré med parmesan, hemmagjord hollandaise och tomatsallad. Jag har typ aldrig varit så stressad i mitt liv som när jag lagade till allt detta, man har ju sett i Mästerkocken att om hollandaisen skär sig så får man inte högsta betyg direkt. Jag rusade runt bland kastrullerna och silade spad och vispade i vattenbad och separerade äggulor och allt vad det var. Tur att det blev bra!

On another note: En sak som är väldigt rolig är att det känns kul att skriva här igen. Jag kan erkänna att jag inte riktigt har känt så på ett tag, och då blir det glesare mellan inläggen. Tror egentligen jag blivit mer inspirerad på alla områden i livet på senare tid, vilket är en jäkla bragd i början på februari då det konstant är slask och duggregnar och man har glömt bort hur solen ser ut. "In the middle of winter I found within me an invincible summer", som citatet går.

Bra just nu:

- Om en timme är det fredag. Och sedan kommer den första lediga helgen på länge. Härligt!

- Mitt nya favoritord rödpang som jag hoppas få användning för redan imorgon, då Mattson kommer på besök. Hoppas då på att få dricka detta.

 - Hortensior, kanske särskilt blåa. Tänker att det är min nya vårblomma.

- Denna väska, är i valet och kvalet men jag behöver verkligen en ny.

 - Ingefära. Har alltid hatat ingefära för att jag fick ingefärstabletter när jag var åksjuk som liten. Men nu har det gjort en revival för mig då jag börjat dricka ingefärste från Pukka med en citronklyfta i varje morgon. Godaste juicen som jag pressade idag innehåller förövrigt blodapelsin, äpple, morot, citron och ingefära.

- Godisförbudet går riktigt riktigt bra. Är inte ens sugen än!

- 35 dagar kvar tills min romantiska fuerteventura-resa med Andreas, tiden har gått fort men Januari har gått megalångsamt. Men om en dag till så är Januari slut och våren närmar sig!

att inte bli som dem som kastar in vänhandduken

Jag är absolut sämst på att ta foton på saker som händer när jag är out and about. När jag spankulerar omkring hemma så är det en helt annan grej, då är jag bra på att ta ett snabbt kort när jag kommer på något jag vill lägga upp på bloggen. Det här är väl både bra och dåligt, bra för att jag uppenbarligen lever i nuet när jag träffar folk och gör saker, dåligt för att det antingen blir bildlösa blogginlägg eller inga inlägg alls. Eller som nu, en bild jag hittar på pinterest som bara är fin.

Hur som, ikväll så var jag på Vappan med Julius (vapiano med Julia), pinsamt nog är vi snart stammisar där. Och jag tänkte på detta om hur fint det är med att äta middag med en vän. Det är typ en av mina top tio bästa grejer i livet. Det krävs bara god mat och en bra konversation så är jag stört nöjd. Släng in ett glas vin och jag kan knappt önska något mer. Och jag tänkte på detta att det är otroligt viktigt att göra egna grejer även när man har en pojkvän/partner. Ett: Man har fått skvallra av sig och lufta sina tankar, för trots allt det är bara so much skvaller som man kan ösa över sin pojkvän. Två: Man har ett eget liv vilket gör att livet inte rasar ifall nåt skulle bli dåligt i ens relation. Tre: Man blir tusen gånger roligare när man kommer hem och har nya synvinklar på saker.

Det här kanske låter självklart, men nej det är det inte. Jag vet många som kastar in vänhandduken direkt när de inte är singlar längre, och sedan blir helt miserabla när deras förhållanden går i kras. För man måste faktiskt jobba för varenda relation man har i livet om det så är föräldrar, vänner eller pojkvänner. Alla relationer kräver tid och att man engagerar sig, och man behöver en bit av varje för att själv må bra. Så ens vänner får faktiskt inte bli nedprioriterade för massor av struntsaker man behöver fixa, eller för att man ska ha ännu en filmkväll med pojkvännen. Både dem och en själv är värda mer än så. 

some candy talking

Vet inte om jag slagit i skallen eller om fått någon slags psykos men igår hörde jag mig själv säga "Andreas, nu äter jag inte godis för ens vi åker till Fuerteventura", det var då 40 dagar kvar. Jag är ju en godisätare av rang så för mig att säga det här rakt ut är ett stort beslut. Det eskalerade nog särskilt efter att jag fick hand om matkassan själv när jag flyttade hemifrån. Efter ett skräckbesök hos tandis för två år sedan så fick jag inse att det var dags att bli vuxen och börja begränsa godiset till helger, vilket har funkar rätt bra, förutom att "helgen" ibland kan sträcka sig över tre dagar för mig. Tre dagar då jag säkert smäller i mig ett halvt kilo godis. Så nu hoppas jag att efter dessa 40 dagar vara så pass kvitt mitt sockersmaskande att jag kan utse endast en dag i veckan till godisdagen.

Problemet är bara att jag förutom smaken, gillar själva grejen med godis. Det är belöning, det är mysigt, det är en signal till mig själv om att nu är det okej att dega loss totalt och släppa allt vad stress är. Jag gillar också färgen, formen och nostalgin med godis. Tänk alla fina godisminnen man har! En rulle nickel på bion, att dela på en påse AKO-kola på väg upp till fjällen med pappa, smaken av en saltisol som fastnade i tänderna en lördag. Det är helt klart femåringen i mig som styr när jag smaskar loss på helgen. Men som sagt, nu är det nya tag. Känns fint det med för jag tror egentligen att raffinerat socker är ett slags gift och jag försöker hålla mig långt borta från t.ex. långt borta från läsk och vitt bröd. Om det blir fullkomlig katastrof eller en enkel match att släppa detta kommer en rapport om senare. Adios godis, i alla fall för nu!

voila mon passport, ah Gerard Depardieu

Önskade just Cannelle grattis på födelsedagen genom att kalla henne för min lilla petit choux och då sa hon "tack min lilla köttbulle". Och då svarade jag "Varsågod min lilla bonbon", vilket fick mig att tänka på den här ashärliga låten från Flight of the Conchords:




Så himla härlig teveserie. Och man var och är ju lite kär i Bret <3

 

musikåret 2013

Jag som gillar att dokumentera och organisera saker tycker förstås att spotifys sammanfattning av 2013 är en toppengrej. Om man tittar på min lista så kan man se vilken typ av låtar som slutligen hamnar på repeat hos mig: låtar som man kan sjunga med högt till, eller låtar som ger en lite stuns i stegen när man är på väg mot skolan eller ut för ett glas vin.

Beyonces år har det definitivt varit för mig, jag vet inte hur mycket jag har sjungit till hennes musik hemma (stackars grannar). Tycker hon är supersnygg, supercool och en bra förebild för alla tjejer. Under året såg jag även Life is but a dream, dokumentären om Beyonce som fick mig att fastna  ännu mer för henne, för att hon vågade vara personlig.

Vet precis känslan jag får av att lyssna på alla låtarna överst på min topplista, känslan av att man är på väg ut på nya äventyr. Fint att just dessa hamnade på listan, det måste ju säga något om 2013. Det var ett år då jag var på väg helt enkelt. Och hur sjukt är det att jag har lyssnat på musik sammanlagt dygnet runt i över en månad, i år. På dagarna jobbar jag ju dessutom!

semesterstilen.

Jag är så glad att säga att om 51 små dagar, så är vi här:

Fuerteventura! Woop woop!

Som vanligt researchar jag skiten ur stället jag ska åka till, jag har numera koll på allt från typ vilka bussar man kan ta vart till vilken typ av madrass det kommer vara i hotellsängen. Jag är också lite skärrad över att jag åker på sol och badsemester, har liksom inte sett mig själv som den typen av person. Vilket egentligen är lite löjligt. Man behöver ju faktiskt inte vara tysk eller medelålders för att vilja ha lite sol som läker ens nariga läppar och ger en ett par fräknar i Mars.

Jag tycker att man ska drömma framåt så mycket det bara går för det är halva nöjet med att resa. Så klart har jag börjat planera inför semesterstilen. Andreas tycker att detta är bland det knäppaste han hört, han reser med handbagage med ett par shorts i, ungefär. Någon lite deo kanske han smugglar med i min väska, mer behöver han inte den där naturmänniskan. Han kanske tillverkar sin deo själv av lite hotelltvål och en aloeveraväxt han hittar på stranden, vem vet.

 

  

  

 Typ lite så här ska jag strosa runt. I mina fantasier i alla fall.

"I just wish someone would tell me, like, 'This is how the rest of your life should look'"

Ääääntligen är den tillbaka, en av mina absoluta favoritserier Girls. Säsong nummer tre och det ska tydligen bli en fyra också. Bästa!


Jag älskar Girls för att serien är så operfekt och igenkännbar. Sex and the City för all del, men den säger egentligen inget till mig om mitt liv. I Girls äter de inte sushi på den nyöppnade coola restaurangen och bor i en fantastisk liten lägenhet, de jobbar extra på ett fik och bor i tredje hand med en roomie. Ingen mr Big dansar till Moonriver med dem, de blir smittade med kondylom av sitt ex som numera är gay. De skrider inte fram i nya Manolos längs Manhattans gator, de skrider fram manhattans gator i ett gult nätlinne de fick av någon kille på en fest. I Girls kan tjejerna vara totalt förvirrade, göra dumma saker, vara sökande och ha stress över pengar- och det är helt okej!

Jag älskar också insatsen Lena Dunham (huvudrollen och författaren) gör genom att vara naken halva tiden, efter att ha sett hundra miljoner nakna Hollywoodkroppar så har man ju fått ett fel i huvudet och glömt hur riktiga kroppar ser ut. 

I want to wake up in a city that never sleeps

Den här vintern slår ju ett slags rekord i tråkighet enligt mig. Vissa personer tycker att det är skönt med ljum vinter, med ständigt mörker och duggregn (nu är vi alltså uppe i mer än tre månader av det!). Jag tycker precis tvärtom, ifall solen lyste på mig just nu skulle jag steppa gatorna fram med maracas ungefär.  Men får man ingen gnistrande snö, promenader på is eller rykande varm choklad i solgass så får man kanske ta tag i något annat att se fram emot. Jag och Andreas funderar på att boka en resa i Mars. Frågan är bara vart! Jag vill resa överallt och ingenstans: det vore ju härligt med sol och strand, men jag är lite anti att åka till thailand för att det känns så otroligt exploaterat. Sedan skulle det ju inte heller sitta illa med en New York resa och äta hamburgare, brakfrukost och shoppa loss på en drömväska. Eller att åka till Tokyo och få se sakuran blomma och sjunga karaoke natten igenom, det vore ju så fantastiskt!

Kort sagt så finns det otroligt mycket kul man kan göra, nu är det bara att bestämma sig. Eftersom jag är jordens veligaste människa kan vintern mycket väl vara slut när jag har kommit fram till ett bra beslut, men det är ju härligt att drömma sig bort lite.

jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än, säg det säg det säg det igen

Snart är 2013 slut och vi går in ett sprillans nytt år. För mig känns det skönt, det här året har varit ganska tufft. Första halvan var bra och utvecklande, jag pluggade modevetenskap och hittade några nya fina vänner som jag gjorde mycket kul med. Under sommaren jobbade jag mest, men jag kände ändå att den var väldigt lång och stekhet. Men det var också då min farmor blev sjuk, något som var väldigt tungt och jobbigt eftersom hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hösten fortsatte i ganska tunga banor när jag tillslut fick rycka upp mig och säga till mig själv att det är dags att börja tänka positivt. Ingenting kommer få en mening eller bli bättre om jag inte ger det mening. Jobbet blev roligare, jag fick mer energi och försökte tänka på allt bra som jag har i mitt liv. Men i den vevan så blev min farmor ännu sämre och gick tillslut bort den 27 december, 93 år gammal.

Farmor är en person som har betytt otroligt mycket för mig, jag tänkte skriva ett separat inlägg om henne någon gång. Men det känns nästan som ett omöjligt projekt för jag vill verkligen ge rättvisa åt vilken härlig, självständig, rolig och betydande person hon var. Jag ser verkligen min farmor som en förebild och försöker tänka på henne när jag känner att jag styr iväg från vad som är betydelsefullt på riktigt. Hon var nämligen en person som levde sitt liv fullt ut, hela vägen fram till slutet. Hon reste, var med sin familj, lagade jättegod mat och bullar, klarade sig i stort sett själv hela livet och var oerhört stark. Hon var helt enkelt den bästa farmorn man kan tänka sig. Det kommer alltid finnas ett hål efter min farmor, men som tur är har hon lämnat efter sig en stor härlig familj som finns där för varandra. Det är något jag värdesätter väldigt mycket.

2014 hoppas jag kommer bli ett år då saker landar, men samtidigt har lite gnista. Jag vill få ett riktigt fast jobb, köpa en lägenhet ihop med Andreas och så skulle jag vilja förverkliga ett av de livsmål jag har som jag har skrivit på en lista på kylskåpet. Jag vill fortsätta tänka att jag genom mina tankar kan påverka mitt liv att bli roligare och meningsfullt. Dessutom skulle jag vilja bli bättre på att höra av mig till och träffa mina vänner. Visst, det är svårt att ses när alla lever så olika liv. Men det är faktiskt inte omöjligt!

Gott nytt år! Hoppas att 2014 blir ett riktigt fint år för er alla!

Det stora julinlägget

Som den inbitna julfantast jag är så har jag gått loss mer i år än jag gjort någonsin. Jag jobbar, jag reser inte mellan olika hem i Sverige, jag ska inte åka bort, vilket har möjliggjort att jag äntligen har kunnat engagera mig i julen så som jag alltid velat gjort. För är det något jag kommit på den här vintern är att om man bara går all in så blir det mesta väldigt kul. Så länge man inte känner något stressigt måste.

Det är bara något mer julen som skänker mig en sådan sinnesfrid. Dofterna, mörkret, att man tillåts slappa hur mycket man vill så fort alla förberedelser är klara. Vissa högtider kan lätt handla om en stress över hur härligt det måste bli, så har jag aldrig upplevt julförberedelserna.

Lyckan är ju också total över att jag i år har mitt livs första egna julgran. Som jag har valt ut själv och klätt precis som jag vill. Det blev en tät, droppformad knubbis, precis som jag vill ha mina granar (och män, höhöhhöhöhhöhö).

Igår lackade jag och Andreas även paket för första gången någonsin, vilket visade sig vara sjukt kul. Jag kan rekommendera till alla att lacka!

 Att äntligen slå till på en lackstång med stämpel var ännu en sådan där grej som ingår i att jag har gått all in med julen. En liten liten pryl som gör att man vill slå in allt man äger bara för att få sätta sigill på det.

 Jag ser det snöar det var väl roligt hurra, och räven raskar över isen känns däremot som totalt opassande sånger att sjunga just nu. Ute är det torrt milt oktoberväder. Snöflingor har vi bara sett en enda dag, dagen då jag knäppte kortet ovan. Så snön längtar jag fortfarande till.

julbesatt

Det här med julen. Jag har ju gått all in i år kan man säga, vilket har varit sjukt kul! I vår lägenhet finns sex hyacinter och det var väl en överdrift kan jag känna i efterhand, den känns liksom indränkt i söt parfym som slår emot som en vägg när man öppnar dörren. Men julkänslan finns där! Jag ska visa bilder sedan när granen är på plats och mina amaryllis har slagit ut, då kommer jag vara i fullkomlig ro känner jag. Det finns bara ett problem, och det är jullakanen. Jag har bara ett par rödvita lakan och nu behöver de bytas, det stör mig i min julidyll att behöva bryta av med blåvita påslakan. Kanske rätt löjligt, men för mig är det viktigt att på julaftons morgon vakna upp i särskilda jullakan. Ett lagom besvärligt problem!