lördag 28 september 2013

Livet på den rosa flamingon



Min fina härliga vän Anna som jag lärde känna genom modevetenskapen är just nu nere vid den franska kusten och jobbar på ett urtjusigt guest house som heter Le Flamant Rouge. Om man vill försvinna i lite dagdrömmerier om fantastisk mat och äventyr i en härlig miljö så kan man läsa hennes nystartade blogg här.Yes!

onsdag 25 september 2013

P.A.P.

Det är rätt härligt nu när man får ta på sig varmt igen. Jag går all in som vanligt i början av en säsong och kör på med halsduk, kängor och handskar. Det är ju så snyggt med lager, mycket finare än sommarplagg tycker jag. Men så får jag heller aldrig uppleva att vara så där somrigt brungrillad som alla andra (bästa hälsningar/ Stundtals avis).

Ljung på balkongen ska det förstås vara. Nu har jag lärt mig att de ska ha ytterst lite vatten, förra året dog min ljung direkt. Andreas säger att jag är en panshis (pensionär på stockholmska) och dit får man väl räkna mitt balkongpillande då. Men han höll på att dö av garv idag när han ifrågasatte hur folk kan gå på rave mitt ute i skogen den här årstiden utan att frysa ihjäl och jag sa "De går väl på sånt där extacy-knark". 

Jag säger bara: P.A.P. Pensionär and proud! Ska trycka upp en pin med det, vi panshisar gillar ju pins.


måndag 23 september 2013

Live fast die young bad girls do it well

Jag och Anna var på konsert här om dagen. Här är en selfie innan jag skulle dra iväg. Hade förresten en klassisk klädpanik. Man vet att jag har det när jag börjar klippa i kläder för jag tänker att de blir snyggare då. Den här gången rök två klänningar. Den ena var det bara att kasta, den andra blev en topp som jag har på bilden. På vägen in tills stan lyssnade jag på MIA "Live fast die young bad girls do it well". Ja man kan ju låtsas att man inte ska ta det lugnt och ta tåget hem tidigt för att jobba dagen därpå.

Det var Anna kompis Erica som hade spelning med sitt band. Ni finner nog ingen person med lika mycket power på scen som Erica. Hon springer runt i publiken, hoppar upp på bord och har världens röst. Väldigt duktig och publiken kan inte låta bli att dras med.

Anna diggade det! Sedan drack vi lite vin och sedan åkte jag hem. Mysig kväll!

onsdag 18 september 2013

Så föll ett långsamt regn genom trädgården. Och jag gick ut för att stilla en oövervinnerlig törst.

 Så otroligt sorgligt det här. Jag lyssnade på värvet i våras och jag visste nog inte så speciellt mycket om Kristian Gidlund  då. Men intervjun där han berättade om att ha cancer och att veta att man ska dö, inte om lång tid utan snart, stannade hos mig efteråt. Jag läste hans blogg och lyssnade på hans sommarprat och grät till talet till det barn han aldrig skulle hinna få. Lyssnade till oron för att hans familj skulle sluta leva sina liv och slukas av sorgen över att han mist sitt. Han letade sig in i mina tankar, jag började undra hur han mådde och fick isrysningar när inget blogginlägg hade kommit på ett tag. Jag försökte berätta om Kristian för Andreas, som inte förstod riktigt hur jag kunde engagera mig så mycket i någon jag aldrig träffat. Men det bara var så. Något i hans texter och ord om det där som vi alla redan vet, men vägrar att förstå, hittade fram till mig och så många andra. Att vi måste ta en funderare på vad vi verkligen vill och vad som betyder något i livet, för rätt vad det är tar det slut. Och vi vet inte när, vi vet inte hur. Bara att det gör det.

Och som han avslutade sitt sommarprat:

"Jobba inte för mycket, låt inte känslorna stanna i ert bröst, bråka aldrig om pengar, säg ja, säg nej. Min stora rädsla är att ni ska fastna i sorgen, att ni om 33 år ser min död som det värsta som hänt. En dag kommer jag gå. Jag vet inte när, jag kan redan känna fukten."
 

torsdag 12 september 2013

Ny tid, ny strid

Det märks att det är höst och nystart. Jag gör långa listor inne i huvudet på allt jag vill göra och kan inte låta bli att proppa bloggen full med dessa. 


- Jag vill gå på en retorikkurs. Har kommit på att jag tycker det är jätteintressant hur man påverkar och får andra att lyssna genom sättet man uttrycker sig. Inspirationen är coola retorikexperten Elaine Eksvärd.


- Jag vill börja äta nyttig mat. Mina matvanor svänger så otroligt mycket. Jag gör en bönsallad med grönsaker och kyckling, för att i nästa stund smälla i mig kyckling i jordnötsås med vitt ris. Och om jag sköter mig så måste jag ändå alltid smaska i mig saker på kvällen. Vilket leder mig in på nästa sak...

-Jag vill läsa Heja heja och börja göra squats och hemmaövningar. Fast mest av allt undrar jag varför det inte finns någon klass på gym som går ut på att dansa (fritt) till Beyonce-videor. Skulle inte den klassen vara fullbokad jämt? Jag vill hoppa runt till Single Ladies och Love on Top! Och nej jag tror inte att jag ens i närheten kan dansa som Beyonce, men man kan låtsas.

 -Jag vill skaffa en ny fantastisk stil. Gud vad jag tjatar om detta. Men det känns just nu som att jag skulle känna mig så tuff i den perfekta kokongformade svarta ullkappan.

- Jag vill att alla serier ska börja. Det finns ju inget att titta på i det här höstmörkret. Girls, Homeland, Mad Men jag behöver er!

tisdag 10 september 2013

fikapaus



Om man känner att man omöjligt kan fungera utan en Yohio-cupcake, då är Cupcake sthlm det rätta stället att gå till. Jag och Anna kontemplerade våra liv över en fika, hon som nybliven konstvetarstudent och jag som står med fötterna på väg in i arbetslivet igen. Jag kan inte låta bli att bli avis på Anna som ska till den franska kusten en hel månad i höst, men kanske kanske kan man åka ner över en helg och hälsa på henne. Det vore så kul!

monday monday

Min nya bokmärksblommiga tröja som jag älskar. Efter att ha varit student i tre år är det riktigt skönt att sakta men säkert få byta ut sin garderob. Ens stil hinner ju förändras en hel del. När jag började skolan hade jag alltid rosett i håret till exempel, idag skulle jag tyvärr känna mig som en femåring då.

Idag är det måndag och jag vet inte om jag har så mycket rafflande att blogga om. Dagen började med att jag klev upp tidigt för att duscha och förberedde mig på en dag hemma då vi skulle få balkongen besiktigad någon gång mellan åtta och fyra. När två timmar hade gått läste jag på informationspappret än en gång och insåg att det var på torsdag de skulle komma. Och jag och Andreas som hade ställt balkongmöblerna i vardagsrummet och travat trallen i köket för att de skulle komma åt att se ordentligt. Jaja, tur att man har snygga balkongmöbler i alla fall.

På jobbet byggde jag om strumpbyxväggen. Det är antagligen bara jag i hela världen som tycker att det är rätt trevligt att få rodda om massor av paket med strumpbyxor och sortera upp dem efter färg och denier. Monotont och tar tid men man är så nöjd när man är klar och allt hänger i ordning i spikraka rader. Som när Andreas flyttade in i sin förra lägenhet och jag "tvingade" honom att få organisera köksskåpen. Jag skyller alltid på att jag blivit skadad av min uppväxt där ingen någonsin visste var något låg eftersom det alltid var fullt att syskon, kompisar, djur och människor hemma hos oss. Då blev jag den som tog med exakt allt jag ägde inklusive gummistövlar och organiserade prylarna inne i mitt pyttelilla rum, för att vara säker på att ordningen var fastställd. Minipedant redan då.

onsdag 4 september 2013

När man är yngre vill man ha åldern när man är äldre vill man ha elden

I lördags begav jag mig snabbt som 17 hem från jobbet. Jag kom på att jag typ bara jobbat den senaste tiden och absolut måste gå på slutsålda popaganda som gick av stapeln samma kväll. Efter en del panikande så hittade jag en tjej som sålde sin biljett under ett foto som popaganda lagt upp på deras facebooksida. På en halvtimme var jag inne i stan och  hämtade ut min biljett. Tjohoo!!

På festivalen var redan mina två brorsor. Jag försökte ta ett gruppfoto på oss...

Det gick sådär.

Sedan gick vi och såg Håkis. Alla mina syskon och jag älskar Håkan Hellström ända sedan den tiden vi lyssnade på Känn ingen sorg-skivan i bilen på väg till fjällen. Och Leo har alltid varit självklar att sjunga "LILLEBROOOR, PAPAPAAA" till.

Så klart var det jättefint. Vi dansade och studsade massor och publiken kändes väldigt pepp och bra.

Eftersom Joel är två år äldre än mig och en är liten farbror så tog han en kaffe efteråt.

Ska skaffa mig ett sådant här träd snart hade jag tänkt mig.

 Sedan lämnade vi festivalområdet och gick och mötte upp Cannelle och hängde på ett sunkhak resten av kvällen. Och kvällen kändes lite som det sista som Håkan sjöng på konserten: