söndag 27 september 2015

Kiwifest


Igår var vi på fest för att säga hejdå till Filip som far till Nya Zeeland. Majoriteten på festen var militärer, så efter att ha blivit kallad "civil" en gång för mycket började jag presentera mig själv som röjdykare istället. Den första kvinnliga. Hade sådan framgång med det konceptet att jag tror jag kommer köra vidare med det även på framtida fester. Det blev även dans och kiwijakt och jag hade så kul! Tyvärr lite för kul så här dagen efter när jag tänker på att jag började snapchatta loss när alla militärkillar sprang runt halvnakna (de skulle bada bastu). Eventuellt dags att sätta alkolås på min snapchat alltså. 

måndag 21 september 2015

Rött läppstift

Jag har börjat med en ny grej de senaste månaderna. En enkel pryl som gör att man inte behöver anstränga sig så mycket för att känna sig lite festligare, nämligen rött läppstift! Jag har i mina 28 år alltid tänkt att jag ser ut som en pensionär eller en clown med läppstift, egentligen utan att ens ha testat. Men nu när jag har kommit igång så känner jag mig helt hooked! Så bra partytrick och sjukt mycket enklare än tex sotade ögon (finns det något svårare). Tycker just röd färg ger så snyggt rockiga Debbie Harry-vibbar också.
Inget världsomvälvande men helt klart ett bra sätt att sätta färg på en grå måndag.

torsdag 17 september 2015

Mystant

Åh vad jag gillar att det är lite mörkare på kvällarna nu så att man kan tända ljus, mysa ner sig i fåtöljen och dra en filt över sig (filt har jag iochförsig året om, är lite baby/pensionär på det viset). På bilden ser ni också min lilla fina lagerhaus-vas för 29 pix. I den och lite här och var i lägenheten så gror jag små skott. Det är min nya hobby kan man säga. Jag gillar alla typiska tantaktiviteter, som ni kanske märker.



I morgon är jag ledig och jag är så glad över det. I allmänhet är jag i en väldigt glad period av livet. Inte alltid man kan säga så, men just här och nu så är livet riktigt bra! 

söndag 13 september 2015

Dokumentärtips!

Igår såg jag ett program på SVT play som hette Det är inte så dumt att bli gammal. Jag har lite svårt att tänka mig att andra 28åringar skulle slå på något sådant en lördagskväll, men vad vet jag. Det var hur som helst en dokumentär om 103-åringen Dagny a.k.a. "Bojan". En otroligt cool kvinna som efter nittio lärde sig hantera en dator och nu driver en egen blogg och arbetar som datorlärare för äldre. Dagny har mycket spännande att berätta om hur livet har förändrats under det sekel hon levt. Hon har verkligen inte haft det lätt alla gånger, men det som är inspirerande är hur hon trivs så pass bra med sitt liv nu på äldre dagar. Tänk vad fantastiskt om gamla människor kan få lite mer gemenskap och umgänge i slutet av livet med hjälp av datorer. "Kom inte till mig och säg att det var bättre förr. För det var det inte. Nu ska jag leva lajban den tiden jag har kvar.", som Dagny uttrycker det. Dagny har en vass, rak humor som påminde mig så mycket om min farmor att jag fick tårar i ögonen.

Om man vill läsa Dagnys blogg ska man veta att den är upplagd lite annorlunda, de äldsta inläggen ligger överst (istället för de nyaste), precis som när man läser en bok så läser man kronologiskt uppifrån och nedåt. Och hon börjar på en ny sida varje år för att inte tynga ner sin hemsida. Den nyaste sidan heter Tiden går. Jag rekommenderar verkligen ett besök där om ni inte har så mycket gamla omkring er i livet, det är väldigt intressant att få höra om hur vardagen kunde se ut "förr i tiden" och om hur en hundraåring uppfattar tiden som är nu.

lördag 12 september 2015

Ett inlägg som mest handlar om min kärlek till Nytorget 6

Igår firade jag och Andreas åtta år ihop. Traditionen säger att den ena bestämmer drinkställe (som vi aldrig går till för att vi alltid hittar ett mysigare på vägen) och den andra bestämmer matställe. Vi trillade först in på Melanders uteservering och tog ett glas där, sedan slank vi in på Nada, som jag aldrig varit på förut men som skulle kunna vara min  nya favoritbar. Avslappnat, södrigt, jättemysigt. Jag tog en whiskey sour som gick misstänkt snabbt att blanda till men som var supergod.

 Middagsansvarig som jag var hade jag bokat in oss på Nytorget 6 efter barhoppningen. Älskar verkligen Nytorget 6 så mycket. Om vi går ut och äter en härligare middag så är det oftast dit vi går. Det har bara blivit så för:
- Det är otrolig mysig stämning och parisisk inredning med mässing och röda stoppade soffor.
-Maten är såååå god. Jag älskar deras mat. Tog rökta lobster rolls till förrätt och iberico svin till varmrätt och det var så gott så jag var tvungen att bildgoogla den maten idag.
- Brödkorgen. Vispat smör, frasigt mjukt ljust bröd med krispig skorpa och mjuk sirapslimpa, knäckebröd som smakar lite kummin. Skulle vilja köpa med mig bröd hem härifrån. Jag äter mig alltid mätt på brödet innan maten kommer in och det gör jag helt rätt i.
- Priserna. Ingen varmrätt kostar över två hundra så har kan man verkligen beställa det man vill ha. Hatar när man är ute och äter och måste skippa vissa rätter för att man inte vill lägga ut halva sin lön på en middag ute.

(Minus med Nytorget 6 är att det är supersvårt att få bord för de vill att man ska kunna glida förbi "lite avslappnat" och därför har få bokningsbara bord. Även negativt att de har sittningstider, så man får max sitta i två timmar. Det känns inte riktigt okej att man ska behöva stressa med sin efterrätt om man ändå har betalt för att få sitta där och äta den. Men well, det där kan jag ändå leva med.)

tisdag 8 september 2015

Min nya stilcrush


Jag har hittat en ny stilcrush där ute i instagramoceanen. Viktoria Dahlberg heter hon, och är syrra till en annan supersnygg inspiratör nämligen Josefin Dahlberg.


Äääälskar när man hittar någon ny bloggare/instagrammare/pinterest pinnare som kan inspirera! Tycker så mycket om hennes enkla snygga stil, som känns så himla lätt att styla till själv. Bärbart, heter det väl på modespråk!


Och som varje höst så blir jag sugen på att skaffa bob. Känner mig liksom alltid lite rivigare i kort hår, jag vill verkligen inte fastna i en sådan där typiskt ljummen tjejfrisyr i medellängd med lite etapper. Det är så lätt att halka dit när man inte kan bestämma sig. Och Viktorias bob är dessutom ombre! Skulle sno det rakt av om det inte vore för att jag inte vill färga över mitt eget röda hår.


Viktoria jobbar som retuscherare i New York och bor förstås i en typisk sådan där fräsig New York-lägenhet. Lite glimtar från den bjuds man också på på hennes insta. Framför allt mycket bra kuddinspiration tycker jag!

Vad hände med bloggen?


Ja vad som hände, det vet jag inte riktigt själv. Bloggen gick liksom bara under jorden ett tag. Älskar egentligen att blogga, men det kan vara svårt att veta vad man ska blogga om. Och hur.

Jag började blogga för tio år sedan (var tvungen att dubbelkolla och ja det är verkligen sant! I Augusti 2005 skrev jag ihop mitt första blogginlägg!). Då gick jag sista året i gymnasiet och skrev om matteprov, kläder (trodde man skulle det eftersom Ebba von Sydows modeblogg var typ den enda blogg jag visste fanns), vad tusan jag skulle bli när jag blev stor (kände seriös stress inför det, jag skulle bara vetat att man inte blir mycket klokare på tio år!), vilka skivor jag köpte och copy pasteade in låttexter (mycket från Bob Dylan). Så det är kanske det jag borde göra nu. Men på något vis var det skönare då när jag absolut inte kopplade att någon skulle läsa det jag skrev. Nu mera är det så mycket lättare att bara kasta iväg ännu en bild på instagram, med en två rader lång text till, där man vet vilka som har sett bilden/texten och de glömmer väl dessutom bort vad de sett efter fem minuter.

Men. Än är jag inte beredd att ge upp det här. Så nu hoppas jag det ska rulla ut ett litet inlägg då och då i alla fall. Hoppas ni där ute vill läsa! Puss!