tisdag 26 augusti 2014

Hösten talar till vårt nya liv


Höstfärger på kläderna är snyggast, tycker jag. I övrigt är det här dagen sååå himla lång. På fredag är det popaganda och jag orkar inte vänta längre. Det ska bli så mysigt. 

torsdag 21 augusti 2014

Inlägget där min hemliga hobby avslöjas

Här live-bloggas det från jobbet minsann! Fem minuter har jag kvar av min rast och de spenderas med bloggen. 

Så här såg det ut igår när jag och Andreas bakade pizza. Jag har en lite skum hobby som innebär att jag älskar att sitta framför ugnen och se på när saker tillagas i den. Så mysigt! 

onsdag 20 augusti 2014

Min lediga dag och Lindsay



Denna regniga onsdag är jag ledig. Jag har jobbat så mycket i sommar att jag märker att jag blir lite ställd av att vara ledig. Så mycket tid att förfoga över! Jahapp så jag har ringt lite jobbsamtal, varit en snabbis i outleten (herregud vad mycket skit på en och samma plats) och tittat på Lindsay. 

Det sista är en dokumentärserie gjord av Oprah om Lindsay Lohans comeback från rehab. Hon ska starta ett nytt liv som nykter och försöka bli anställd som skådespelerska igen. Syftet med dokumentären är att visa att hon är på rätt bana igen. Efter att ha sett den tycker jag att hon är som ett stort barn som inte kan ta hand om sig själv eller komma i tid och som låter sitt dåliga humör gå ut över alla runt omkring sig som bara försöker passa upp på henne. 

När t.ex. en flyttbil kommer över till Lindsay med grejer från hennes gamla hus i LA så orkar hon inte gå ner till den och titta vad som är i, utan flyttkillarna får bära upp allt till hennes lägenhet. Efter några timmar orkar hon kliva upp ur sin säng, då tittar hon på allt, säger "Oh my god" och sedan får allt bäras ner i flyttbilen igen. När de har gjort det kommer hon på att det kanske låg några lakan i en kartong som hon ville ha och vill att de ska plocka fram dem ur den proppfulla flyttbilen. Bland annat. Motsatsen till jordnära helt enkelt!

torsdag 14 augusti 2014

du du säger att du saknar mig, den mat jag lagade en gång, det gör jag med för jag lagar inte mat längre.

Hata mig inte men gud vad skönt det är med det svalare vädret och att mörkret kommer lite snabbare om kvällarna. Äntligen kan man slappna av igen, efter att ha gått runt med värmeslag och fotsvett i två månader. Jag laddar inför popaganda och lyssnar på den passande låten Hösten kommer med Vit Päls.

Ikväll så är jag inne i ett riktigt inredningsflow, något som brukar komma till mig under hösten. Jag vill byta ut tevebänken, vilket känns som att det är huvudämnet på min blogg så ofta som jag skriver om det, men det är bara så dyrt. Annars skulle jag gjort det för länge sedan. Dessutom så har H&M Home fått in en jättefin höstkollektion. När Andreas var och fjällvandrade kom jag på att vårat sovrum är ogästvänligt och det är så klart något jag vill råda bot på. Jag skulle vilja omvandla det till ett hotelligt sovrum med stoppad sänggavel med klädda knappar, vackert överkast med kuddar i pasteller eller grått.

Här är några fina saker från H&M home som skulle passa så fint i vårt sovrum. Tänker mig att det skulle se ut lite så här, fast mindre pråligt liksom:


söndag 10 augusti 2014

Perfektionist.

På senare tid har jag tänkt mycket på det här med att vara perfektionist. Ni kanske garvar när ni får höra anledningen, men det började med när jag tittade på Sommar med Ernst (som förövrigt är mitt bästa teveprogram just nu hjärta hjärta hjärta). Ernst sa någonting om att det är något härligt med saker som är lite skeva och att det är något man måste lära sina barn, för det blir aldrig kul att vara en person som inte vill göra något om det inte är perfekt. Herregud tänkte jag, jag är ju en sådan person! Jag vill helst inte göra något om jag inte är bäst, och jag kan bli otroligt besviken på mig själv om jag inte presterar perfekt på något under första försöket. Det gör att jag ibland hoppar över att göra vissa saker och att jag älskar att göra samma saker om och om igen. Jag kan också få stor prestationsångest i nya situationer. Ett ganska obekvämt drag som jag försöker jobba på i form av att tänka att jag får testa saker och vara lite dålig, och det är okej.

Ett exempel på min perfektionism är att min mamma kunde säga till mig innan prov när jag var yngre att "Nu har du gjort ditt bästa, nu kan du vara nöjd". Och jag tänkte "Vaddå mitt bästa?! Jag har ju sett ett teveprogram, träffat en kompis och jag satt framför datorn en timme igår?!". Jag kände att så länge jag inte hade ägnat 100% av min tid och mitt engagemang åt en uppgift så hade jag inte gjort mitt bästa. Vilket innebar att jag aldrig kunde hålla med min mamma, det jag hade presterat var aldrig bra nog. Senare i livet insåg jag att det berodde på att jag hade blandat ihop "mitt bästa" med perfektion.

Idag så firade vi Andreas och hans systers födelsedagar med afternoon tea med hans släkt. Andreas som är av mer obekymrad natur gjorde sconesen, men fördelade smöret ojämnt så degen blev klumpig och sconesen kom ut helt knöliga ur ugnen. Jag gick förstås runt och ojade mig och sa att "ja de där blev ju inte vackra" och tänkte för mig själv att nu blev de inte så som de "ska" vara. Jag kände att min sconesheder antagligen hade fallit totalt eftersom vi tillsammans var sconesansvariga. Sedan gick vi ut med sconesen till släkten som smakade och tror ni inte att sconesen var jättegoda? Mycket godare än de vanligtvis är. Då slog det mig igen det där med att våga prestera något som inte är helt hundra, för det kan bli riktigt bra ändå. Om inte annat så har man kanske upplevt något och lärt sig något på kuppen. Det är inte helt lätt att ändra en gammal vana, men man kan försöka, och mest av allt försöka vara snällare mot sig själv.

Och, såklart en cheesy men tänkvärd bild som avslut!