att inte bli som dem som kastar in vänhandduken

Jag är absolut sämst på att ta foton på saker som händer när jag är out and about. När jag spankulerar omkring hemma så är det en helt annan grej, då är jag bra på att ta ett snabbt kort när jag kommer på något jag vill lägga upp på bloggen. Det här är väl både bra och dåligt, bra för att jag uppenbarligen lever i nuet när jag träffar folk och gör saker, dåligt för att det antingen blir bildlösa blogginlägg eller inga inlägg alls. Eller som nu, en bild jag hittar på pinterest som bara är fin.

Hur som, ikväll så var jag på Vappan med Julius (vapiano med Julia), pinsamt nog är vi snart stammisar där. Och jag tänkte på detta om hur fint det är med att äta middag med en vän. Det är typ en av mina top tio bästa grejer i livet. Det krävs bara god mat och en bra konversation så är jag stört nöjd. Släng in ett glas vin och jag kan knappt önska något mer. Och jag tänkte på detta att det är otroligt viktigt att göra egna grejer även när man har en pojkvän/partner. Ett: Man har fått skvallra av sig och lufta sina tankar, för trots allt det är bara so much skvaller som man kan ösa över sin pojkvän. Två: Man har ett eget liv vilket gör att livet inte rasar ifall nåt skulle bli dåligt i ens relation. Tre: Man blir tusen gånger roligare när man kommer hem och har nya synvinklar på saker.

Det här kanske låter självklart, men nej det är det inte. Jag vet många som kastar in vänhandduken direkt när de inte är singlar längre, och sedan blir helt miserabla när deras förhållanden går i kras. För man måste faktiskt jobba för varenda relation man har i livet om det så är föräldrar, vänner eller pojkvänner. Alla relationer kräver tid och att man engagerar sig, och man behöver en bit av varje för att själv må bra. Så ens vänner får faktiskt inte bli nedprioriterade för massor av struntsaker man behöver fixa, eller för att man ska ha ännu en filmkväll med pojkvännen. Både dem och en själv är värda mer än så.