Idag har jag gjort något jag bara gör vart tioende år eller så. Jag har bytt plånbok! För de flesta inte så stor grej, för mig, well uppenbarligen värt att göra ett helt blogginlägg om.
Det här är den mycket fräsiga plånbok som jag släpat runt på sedan jag var 18 år. Jag minns att när jag köpte den skulle den uppfylla två kriterier:
1. Den skulle vara billig. Tror den här kostade 49:- på H&M. Mina enda pengar var den tusenlapp per månad som jag tjänade ihop på att jobba fredagseftermiddagar på pappas jobb. Så kan man förstå att jag var tvungen att vara väldigt ekonomisk.
2. Den skulle vara liten. På den här tiden så var det nämligen superbra om man fick plats med plånboken i jeansfickan, så slapp man ha med sig en väska när man skulle ut och dansa. Jag tyckte det var superjobbigt att hålla i en väska och dansa samtidigt, antingen tog den upp händerna eller så svingade den runt kroppen och stötte in i folk. Alternativt fick man lägga väskan i en hög på golvet i mitten av kompisgänget, men det känns ju alltid lite läskigt bland främmande människor. Kan inte låta bli att tycka att det är härligt att jag valde plånbok för att kunna dansa obehindrat, att det var en så stor del av min vardag. Men rätt snart så började jag istället använda sl's röda plastfickor, där fick jag plats med busskortet, ett betalkort och hundra kronor till garderob och inträde. Allt man behövde!
Förutom på klubbar som 18åring så har plånboken hängt med överallt dit jag rest. Som bevis finns tillexempel denna ultimata fortune cookie spådom, gömd i ett fack i plånboken. Den fick jag på en kinarestaurang under vår USA-roadtrip när jag var 21.
Nu har ju tiderna förändrats kan man säga. Minns typ inte när jag var ute och dansade senast, vilket känns sorgligt. Fast samtidigt har klubbarna med smirnoff ice och slemmiga brats bytts ut till barer med rödvin och vänner, och det är ju egentligen så mycket trevligare på alla vis. Kraven på min plånbok har också ändrats. Den får ju gärna vara snygg, i skinn och ha plats för många kort. Jag köpte denna från finfina Other Stories.
Det här är den mycket fräsiga plånbok som jag släpat runt på sedan jag var 18 år. Jag minns att när jag köpte den skulle den uppfylla två kriterier:
1. Den skulle vara billig. Tror den här kostade 49:- på H&M. Mina enda pengar var den tusenlapp per månad som jag tjänade ihop på att jobba fredagseftermiddagar på pappas jobb. Så kan man förstå att jag var tvungen att vara väldigt ekonomisk.
2. Den skulle vara liten. På den här tiden så var det nämligen superbra om man fick plats med plånboken i jeansfickan, så slapp man ha med sig en väska när man skulle ut och dansa. Jag tyckte det var superjobbigt att hålla i en väska och dansa samtidigt, antingen tog den upp händerna eller så svingade den runt kroppen och stötte in i folk. Alternativt fick man lägga väskan i en hög på golvet i mitten av kompisgänget, men det känns ju alltid lite läskigt bland främmande människor. Kan inte låta bli att tycka att det är härligt att jag valde plånbok för att kunna dansa obehindrat, att det var en så stor del av min vardag. Men rätt snart så började jag istället använda sl's röda plastfickor, där fick jag plats med busskortet, ett betalkort och hundra kronor till garderob och inträde. Allt man behövde!
Förutom på klubbar som 18åring så har plånboken hängt med överallt dit jag rest. Som bevis finns tillexempel denna ultimata fortune cookie spådom, gömd i ett fack i plånboken. Den fick jag på en kinarestaurang under vår USA-roadtrip när jag var 21.
Nu har ju tiderna förändrats kan man säga. Minns typ inte när jag var ute och dansade senast, vilket känns sorgligt. Fast samtidigt har klubbarna med smirnoff ice och slemmiga brats bytts ut till barer med rödvin och vänner, och det är ju egentligen så mycket trevligare på alla vis. Kraven på min plånbok har också ändrats. Den får ju gärna vara snygg, i skinn och ha plats för många kort. Jag köpte denna från finfina Other Stories.
Om du bara visste vad de stackars kossorna har gått igenom för att ge dig sitt skin :)
SvaraRadera