egobert

 Ibland undrar jag lite hur ego man får vara i den här bekräftelsetörstande tiden vi lever i. Säljer vi ut oss totalt för likes? Ibland när en vän lägger upp en bild på sig själv så tar det emot att klicka "like" för jag vill ju skriva "förresten, du är inte bara snygg, du är även smart, rolig, otroligt härlig, häftig och snäll." Det är ju det man gillar hos sina vänner, det är ju därför man har valt dem in i sitt liv.

Med det sagt, så är det inte heller så lätt att veta om man ska lägga ut selfies på sig själv. Men jag tycker själv om att titta in i ögonen på den som skriver bloggen jag läser och känna att den "pratar" till mig. Även att inspireras av andras stil är ju härligt. Igår kände jag mig lite extra fin, när jag tog på mig min vita somriga spetsklänning, klackar och sminkade mig extra noga för Andreas farmors 80års kalas. Så jag tog några selfies att plocka fram på dagar då håret ligger som stripor och finnarna har förklarat krig mot mig.

Både jag och Andreas brännskadade oss när vi skulle få till lockigt burr av mitt hår. Egentligen skulle det bli en övning inför en frisyr jag tänkte ha på Elinors bröllop, men det sket sig ju totalt. Jag. Kan. Inte. Göra. Flätor. Eller. Ens. En. Jäkla. Knut!
Så jag satte upp mitt lockiga hår i en tofs på sidan av huvudet och det blev ju fint det med!