måndag 18 november 2013

stockholm, du håller mig så hårt

I födelsedagspresent av mig så fick Andreas att vi skulle gå på Stockholms filmfestival ihop. I förra veckan drog det igång och vi drog till lilla gulliga Zita och såg Crystal Fairy med Michael Cera. Den var rolig och fin, med en lite ny version av Cera (som annars alltid spelar killen som trånar efter tjejen han inte kan få).

En intressant filmmojäng inne på Zita.

Igår så var det dags för nästa film och vi gjorde en heldag på stan av det, med vin och middag ute. Det är så svårt att inte vara kär i vår fina stad när man går så här längs gatorna så här på kvällarna. Den är så hjärtknipande på något vis.

Att strosa på Öfvre och falla för alla fina gamla bevarade detaljer. Jag fotar och Andreas känner att han är med en pinsam turist men jag säger att är man förortskid så får man bete sig så här.

Nästa besök var på Park där vi såg 12 Years a Slave. Herre gud vilken hemsk film det var, dessutom baserad på en mans memoarer. Jag låg gömd under min jacka och höll för öronen halva filmen då det var många långa utdragna tortyrscener. Jag skulle nog hellre sett den hemma i soffan än på en gigantisk bioskärm med piskrappen dånade genom ett surroundsystem, nu så här i efterhand. Hemskt och sjukt vad människor har gjort (/gör) mot varandra. 

That´s it pommes frittes, men vi ska fortsätta gå på medlemsvisningar framöver!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar