Veckorevyn 1943

Det bästa som finns i det döda centrumet där jag bor är ett litet bokantikvariat. De har för det mesta stängt känns det som, men idag kunde jag smita in och kika. Med mig fick jag två veckorevyn från 1943 för en tjuga.

Omslagen är helt fantastiska med urtjusigt klassiskt 40-talsmode. Jag funderar på att rama in dem så småningom.

I tidningen finns det mest långa kärleksnoveller. Man förstår snabbt att det här är en tid då en kvinna ska gifta sig och skaffa barn.

Fast det är rätt fint ändå att man i alla tider har drömt om kärlek och ungefär samma saker. Cowboyen är väl till exempel lite lik han i Twilight?

Tidens look- klarrött läppstift och noga lagt hår.

Att det rasar ett världskrig utanför landets gränser märks också på sina ställen. Man märker av en längtan efter glamour och lyx, men uppmanas i modereportagen att fundera på vad man verkligen behöver. Skönhetsannonserna vurmar för tvål, salva och lite puder på näsan.

 Tvål som innehåller svavel, tjära och lanolin låter ungefär som motsatsen till bra hudvård idag. Men det ska tydligen "försköna hyn".

I recepten utgår de från vad man kan laga trots att det är ransonering på saker som ägg, kött och smör. Tomaten verkar vara något nytt. Och så finns det ett avsnitt (som det ovan) om hur man kan ta tillvara på saker i hushållet. Skrumpen potatis tror jag att de flesta idag inte skulle fundera länga på om de skulle slänga eller behålla.

Det råder ingen tvekan om att det var andra tider och vardagsrasismen hade en plats även i Veckorevyn. Jag känner mig nöjd med att leva under 2000-talet och kunna välja de bitar som passar mig av gamla perioder. 

Filmstjärnesnygga Hermodskillar får det gärna finnas fler av på 2000-talet, tycker jag.