sjukling med körminnen

Jag kan tala om att igår var det mycket, mycket synd om mig. Jag jobbade hela dagen men kände mig helt matt hela tiden, sedan höll jag knappt på att orka ta mig hem. Ni  vet när man har ont precis överallt, känner sig helt stel och svag och bara vill vara liten och att mamma ska hämta en med cykeln och man får sitta på barnsitsen hela vägen hem. Väl hemma så klädde jag på mig pyjamas och la mig i soffan och somnade, vid sju på kvällen. Imorse ringde jag och kraxade "du hör nog att jag inte kommer idag" till jobbet.

Nu sitter jag och lyssnar på julmusik. Jag försöker sjunga med men det låter fruktansvärt. Tänker tillbaka på de sista veckorna i skolan innan jullovet när man var liten. Då gick jag i kören och vi hade alltid luciatåg för familjerna i jumpasalen. Det var alltid en viss spänning i det där, skulle någon svimma i år? Jag kan verkligen sakna kören, trots att jag var liten när jag gick där. Det var så bra upplägg, man gick dit och sjöng och fick lära sig ny musik och ibland sjöng vi i stämmor. Inga intagningsprover behövdes och alla som ville fick vara med. Här om dagen när jag saknade kören så tvingade jag Andreas att sjunga Visselgnisselknarrisula med mig.

"Tidigt varje morgon (tidigt varje morgon). När jag sover sött (när jag sover sött). Väcks jag av en fågel (väcks jag av en fågel). Så att jag ser rött (så att jag ser rött). DET ÄR VISSELGNISSELKNARRISULA, ALLTID VÄCKA PÅ MORGONKULA, LOA LOA LOA LOA LEJ TJOHEJ!"