skönt att jag slipper bli 25 för ungdomen svider och hjärtat bränns

Ja så är man 26 med tillhörande åldersnoja och reumatism. Nä inte riktigt, men gammal känner jag mig i alla fall. Det känns som att jag gör bokslut över mitt liv, vilket jag säkert kommer garva åt när jag blir äldre. Det känns bara som att det är dags för mig att ta tag i vissa lösa trådar, börja göra det jag verkligen vill och leva livet fullt ut.

På bilden är den vackra bukett som jag fick av Andreas och mamma.

Jag har haft kalas i flera dagar känns det som, igår var det med pappa, Kicki, Andreas och Helen.

Det kändes så somrigt att få duka upp så här med jordgubbstårta och allt.

Jag kan tycka att ett bord ser extra fint ut när gästerna har gått hem och det är lite kaksmulor och urdruckna koppar på det.

Jag har fått massor av fina presenter, jag blir lite chockad varje gång. Man tror ju att folk ska sluta med det när man blir äldre, men tur att de inte gör det för då hade jag nog grinat lite i smyg. Jag är väldigt besatt av att födelsedagar ska vara exakt som de alltid varit (fråga Andreas som fått anpassa sig totalt efter den första tårfyllda födelsedagen vi firade ihop). Av pappa och Kicki fick jag ett vackert fårskinn.

Det är så fint att det är melerat i grått och vitt. Och det känns på något vis bra att det kommer från ett ekologiskt får som fått skutta runt ute på en äng i sitt fårliv och ätit gräs och bräkt.