Nu har jag precis tittat på årets första avsnitt av Så mycket bättre, och gud vilken nostalgifest det blev. Det var Ola Salos dag, och jag verkligen kastades tillbaka till när jag var tonåring och gick på flera av The Arks konserter. Deras grandiosa musik passade så sjukt bra in på den tiden, när känslorna liksom var så stora att de inte fick plats i kroppen och man var tvungen att sätta på musik och gasta med för att få dem ur sig. Till exempel när de sjöng Tell me this night is over, och jag minns hur jag verkligen kunde önska att vissa nätter skulle ta slut där inne på mitt pyttelilla tonårsrum. Och hur jag väntade och väntade på att livet skulle börja, istället för att våga ta ett enda pyttesteg och få det att börja.
Men det gjorde jag ju sedan tillsist när jag blev äldre och frustrerad nog. Då började jag och Elinor gå på Baba Sonic på onsdagar (bara en sådan sak, att gå ut på onsdagar, händer inte direkt idag) och där drack vi surt billigt vin, hängde med killar med poplugg och dansade till Florence Valentin och Familjen, vars båda huvudsångare också är med i årets Så mycket bättre. Tror det här årets program kommer bli väldigt fint!
Men det gjorde jag ju sedan tillsist när jag blev äldre och frustrerad nog. Då började jag och Elinor gå på Baba Sonic på onsdagar (bara en sådan sak, att gå ut på onsdagar, händer inte direkt idag) och där drack vi surt billigt vin, hängde med killar med poplugg och dansade till Florence Valentin och Familjen, vars båda huvudsångare också är med i årets Så mycket bättre. Tror det här årets program kommer bli väldigt fint!
Typisk bild på mig från tiden när jag började gå ut och röja.
Typisk utebildskväll från denna tid. Här tog jag och Elinor med oss elchocksspelet ut på stan en lördagkväll, vilket gjorde succé!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar