I fredags var mina syskon och Cannelle över till mig och Andreas för en spelkväll med frågesport och tevespel.
Helen och jag briljerade i Mariokart. Ja, alltså, det var andra gången i livet jag spelade det och jag gormade nog mest och svingade runt med armarna istället för att styra med själva kontrollen. Men ändå! A for effort! Och ni skulle hört vilket stöd jag fick av alla omkring mig, har nog aldrig blivit så peppad av några i hela mitt liv.
Blev även lite klassiskt syskonmobbad för att när jag skulle välja gubbe så trodde jag att jag valde ett lamm men det var tydligen en eskimå.
Helen hade med sig en hund från sitt hunddagis som hette Bonnie, världens gulligaste. Jag älskar små tufsiga hundar och skulle så himla gärna vilja ha en själv, men det funkar ju inte riktigt med livet just nu. Inte ens när jag är ledig skulle jag kunna ha med hunden, jag ränner ju runt överallt då och man vill ju inte dra med en stackars hund ut på stan. Men om några år då hoppas jag att det bor en hund hemma hos mig som får gå på Helens eget hunddagis, som jag hoppas att hon har hunnit starta då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar