Vara snäll mot sig själv

 Som levande varelse på den här jorden är det ju rätt så svårt att undgå att det finns en kroppshets som bombarderar en varje dag med information om hur man ska se ut. Hur en "normal" kropp ser ut blir vi ju visade varje dag i film, teveserier, reklam och tidningar. Jag minns hur förskräckt jag blev av Girls i början bara för att man fick se massa kroppar som inte är medianormen, helt enkelt för att jag inte var van. Förskräckelse som gick över till lättnad över hur jäkla skönt det är att det äntligen visas samma kroppar på teve som jag ser i tjejernas omklädningsrum. Att det äntligen visades ett bredare spann för hur man kan se ut som tjej.

Men värre än vad medierna säger oss är vad vi säger till oss själva. Hetsen som hörs från tjej till tjej om att "Jag kan ta en kaka för jag sprang i morse", "Jag har inte ätit godis på flera veckor för jag tänker på min mage", tjejkompisar till mig som inte vill äta sin matlåda på jobbet för att den alltid ska dissekeras av kollegorna, människor som kommenterar andra "borde hon verkligen ha så där korta shorts?!". Vi är ofta så elaka mot oss själva och andra runt omkring genom att hålla på så här. Det är som att det inte går att värja sig mot det här trycket om man inte ens kan få vara fri från det bland sina kompisar och på jobbet. För så länge man inte jobbar som modell så borde man ju kunna få ha hur knubbig mage, fettigt hår eller finnig hy som helst på jobbet.

Tänk om man istället för att sprida negativ energi och mot andra och sig själv kan tänka att man älskar sin kropp och ska gör så gott man kan för att den ska må bra. För den man älskar vill man ju ska må bra, både psykiskt och fysiskt. Istället för att tänka att man hatar sin valkiga mage kanske man kan lägga en hand på sin mage och tänka "Shit vilken tur jag har som har en mage som fungerar, som jobbar på varje dag och sköter sig själv utan att jag gör något särskilt!". Tänk alla som har någon allvarlig sjukdom som gör att de inte kan leva sina liv, då kan man snacka om att man har problem med sin kropp. Om man kan springa, hoppa, dansa, och leva livet så är ju alla andra estetiska saker egentligen helt världsliga. Det här är förstås inte så easy peasy som det låter. Därför tror jag att man måste påminna sig själv om ofta, så ofta att det överröstar alla andra röster utifrån. Liksom bara vara lite extra snäll mot sig själv, för jag tror att om man mår bra så är det lättare att få andra att må bra. Lite som syrgasen på flyget ni vet, help yourself before you help others. Så kanske det till sist blir ändring på den här skiten även på teve och i tidningar.

Puss och ta hand om er!

Kom igen kom igen!

Ja så är det helt plötsligt November, en månad som påverkar mig att bli otroligt såsig. Det beror ju såklart mörkret som väller över en så fort man öppnar dörren på väg ut ifrån jobbet. Mörkret talar om för mig att jag borde sova. Så nuförtiden måste jag verkligen  käääämpa för att kliva upp ur sängen, kämpa för att inte lägga mig där så fort jag kommit hem från jobbet, och kämpa ännu lite till för att tvinga mig själv att inte säga sayonara till livet, utan hitta på saker på kvällarna. Det är en utmaning minst sagt.

Jag försöker i alla fall lägga upp vardagen lite som en julkalender nu, för att få mig själv att tagga till lite. Jag tänker att något fint kan man hitta på för sig själv varje dag för att det ska kännas roligare. Det kan vara att man ställer sig i lugn och ro och lagar middag och lyssnar på en podd istället för att deprimerad lägga sig på soffan och äta yoghurt. Det kan vara att man gör en mysig kvällsfika (det gör jag typ varje kväll). Det kan handla om att man styr upp en kompisdejt på kvällen. Som sagt, att man tvingar sig själv till något kul så att livet inte blir det där snurrande evighetsmaskinen av kliva upp, jobba, äta, duscha, sova. Jag har till exempel ett presentkort på spa och jag tror att nu är perfekta tiden att utnyttja det!

En annan grej som jag tycker är helt okej att göra nu, det är att shoppa loss lite grann. Jag tycker verkligen att man ska unna sig små små härliga grejer som man gillar, typ den dyra juicen i mataffären, ett knippe blommor, eller ett nytt nagellack. Små grejer som inte pajjar hela ens ekonomi men som kan pigga upp en för dagen!

En låt, en rätt, ett par skor.

En låt
Idag är det 19 år sedan As long as you love me släpptes. Jag var alltså bara nio år då den spelades på MTV hela tiden. Minns den smöriga videon så mycket, att jag tyckte att Brian var svintöntig (mest för att jag tyckte att han var fulast, jäkligt ytlig nioåring) och jag minns den superenkla texten än idag. Gillar nog den här låten bättre idag än jag gjorde då faktiskt!

En rätt
Den här rätten som jag hittade på Fornis blogg idag. Swedish toast: "kanelbröd doppat i pannkakssmet, som friteras och serveras med färska bär och sirap". Restaurangen är Strandvägen 1. My god! Jag måste gå dit och smaka.

Ett par skor
Reptile embossed leather sneakers från & Other Stories. Tänk att glida fram i dessa mjuka snygga pjucks. Älskar Stories och särskilt deras accessoarer, så mycket fint och bra kvalitet.

Sex snabba sätt att äta mer vego

 

 Vi har börjat äta mer och mer vego här hemma. Mest för att jag blivit mindre och mindre sugen på kött av flera anledningar. Det började en dag med att jag skulle köpa skinka till frukostmackan, så slutade det med att jag la tillbaka den för att jag blev ledsen av tanken på att en gris skulle behöva dö för att jag ville ha en skiva skinka på min macka. Jag har märkt att just chark är typ omöjligt att hitta ekologiskt, det gör ju inte saken bättre precis. Anyways så har det dykt upp fler och fler vegorätter här hemma. Det är faktiskt inte så himla komplicerat. Jag är extremt lat på vardagar när jag lagar mat, det får liksom inte sno så mycket tid från min lediga kväll. Så då har jag kommit på några olika enkla tricks för att laga snabb, god vegomat. 

Snabba enkla vegorätter

1. Gryta. Man kör någon grönsak i ugnen, typ butternut squash, morötter, sötpotatis, aubergine och blandar ihop det med lite bulgur och färska örter. Kall sås är så klart gott till.

2. Matvete på burk kan man värma i stekpanna, äta med feta/mozzarella och tomater och ha pesto till. 

3. Färdigrätter. Köp typ sojanuggets eller jordnötsbiffar eller någon annan färdigrätt. Så smidigt att köra lite bulgur eller coucous till, en grön sallad och en kall sås (ja jag gillar kall sås). 

4. Quorn var jag länge skeptisk till p.g.a. att jag ätit det på restaurang och inte tyckt det var gott. Men om man gör en gryta eller en wok (som man kanske ändå har en grytbas/woksås), så märker man faktiskt ingen skillnad på om det är kyckling eller quornbitar i. Och ett stort plus är att man inte behöver tänka så mycket på om det blir klart hela vägen in. Blir alltid så nojig när jag gör kyckling annars!

5. Soppa. Typ alla soppor är ju vegetariska känns det som. Min enklaste är att bara koka en påse frysta grönsaker lite snabbt, fräsa lite lök och vitlök och sedan mixa ihop allt detta med lite kokvatten samt creme fraish. Simple as that! Och vill man ta med det i matlådan kan man frysa på det i matlådan över natten. 

6. Biffar går att göra av allt som liknar en böna, av sötpotatis, av blomkål och av kikärtor. Mixas ihop och smaksätts med den krydda du gillar. Kanske ett ägg om man vill binda ihop och inte är vegan. 

This one goes out to Helen :)

Lägenhetsägare!

Sedan en tid tillbaka har jag och Andreas pysslat med att jag ska köpa in mig och bli ägare till halva hans/vår lägenhet. Det har varit mer komplicerat än jag trodde innan, mest egentligen för att vi ville göra det på smartast sätt som alla tjänar på. Och det smartaste sättet visade sig till slut vara det enklaste, förstås! Vi har ett kontrakt kvar att skriva idag, sedan är allt klart! Det innebär att jag för första gången i mitt liv äger en fastighet. Känns väldigt power måste jag säga! Eller ja, hälften av tiden tänker jag ju inte på det eftersom vi bor kvar i samma lägenhet som vi alltid gjort. Däremot så har jag så mycket planer för lägenheten nu när vi äger den tillsammans.

Det här är min gamla klasskompis Millys kök. Så inspirerande att se då de har haft ungefär samma planlösning som vi.

Jag vill först och främst renovera köket och se till att vi får en smidigare planlösning mellan kök/hall och vardagsrum. Jag vill stänga väggen in till hallen och öppna upp in till vardagsrummet. På det viset skulle vi kunna få in en fin köksö, skapa mer arbetsyta och öppna upp så vi får in ett större köksbord. För hur charmigt det än är så har jag tröttnat på vårt ofunktionella 60talskök där man får ont u i ryggen varje gång man ska diska och smulor faller ner mellan köksbänken och spisen. En köksrenovering ligger så klart en bit in i framtiden, men det känns så himla kul att fantisera och veta att de pengarna jag lägger på det här kommer gå tillbaka till mig (förhoppningsvis) i framtiden.

Helgen som gick

Söndagskväll. En mysig kväll med en gnutta stress över att helgen är slut och att snart börjar vardagen igen. Jag har städat, tvättat, slängt återvinningen, sett på Brudens Far 2 (älskade den när jag var liten av någon anledning), ätit kanelbullar då det är kanelbullens dag och tagit en poddpromis. Känner mig ändå redo inför en ny vecka nu. 

Höjdpunkten på min helg var nog i fredags när jag och Andreas såg the Martian på bio och åt dumplings på Beijing8 efter. Och såklart var en annan (bildlös) höjdpunkt igår när vi firade min syster Helen som fyller 25 år! Helt galet att man har så stora småsyskon. Fast det låter yngre och yngre med 25 ju mer man närmar sig 30!

Kiwifest

Igår var vi på fest för att säga hejdå till Filip som far till Nya Zeeland. Majoriteten på festen var militärer, så efter att ha blivit kallad "civil" en gång för mycket började jag presentera mig själv som röjdykare istället. Den första kvinnliga. Hade sådan framgång med det konceptet att jag tror jag kommer köra vidare med det även på framtida fester. Det blev även dans och kiwijakt och jag hade så kul! Tyvärr lite för kul så här dagen efter när jag tänker på att jag började snapchatta loss när alla militärkillar sprang runt halvnakna (de skulle bada bastu). Eventuellt dags att sätta alkolås på min snapchat alltså. 

Rött läppstift

Jag har börjat med en ny grej de senaste månaderna. En enkel pryl som gör att man inte behöver anstränga sig så mycket för att känna sig lite festligare, nämligen rött läppstift! Jag har i mina 28 år alltid tänkt att jag ser ut som en pensionär eller en clown med läppstift, egentligen utan att ens ha testat. Men nu när jag har kommit igång så känner jag mig helt hooked! Så bra partytrick och sjukt mycket enklare än tex sotade ögon (finns det något svårare). Tycker just röd färg ger så snyggt rockiga Debbie Harry-vibbar också.

Inget världsomvälvande men helt klart ett bra sätt att sätta färg på en grå måndag.

Mystant

Åh vad jag gillar att det är lite mörkare på kvällarna nu så att man kan tända ljus, mysa ner sig i fåtöljen och dra en filt över sig (filt har jag iochförsig året om, är lite baby/pensionär på det viset). På bilden ser ni också min lilla fina lagerhaus-vas för 29 pix. I den och lite här och var i lägenheten så gror jag små skott. Det är min nya hobby kan man säga. Jag gillar alla typiska tantaktiviteter, som ni kanske märker.

I morgon är jag ledig och jag är så glad över det. I allmänhet är jag i en väldigt glad period av livet. Inte alltid man kan säga så, men just här och nu så är livet riktigt bra! 

Dokumentärtips!

Igår såg jag ett program på SVT play som hette Det är inte så dumt att bli gammal. Jag har lite svårt att tänka mig att andra 28åringar skulle slå på något sådant en lördagskväll, men vad vet jag. Det var hur som helst en dokumentär om 103-åringen Dagny a.k.a. "Bojan". En otroligt cool kvinna som efter nittio lärde sig hantera en dator och nu driver en egen blogg och arbetar som datorlärare för äldre. Dagny har mycket spännande att berätta om hur livet har förändrats under det sekel hon levt. Hon har verkligen inte haft det lätt alla gånger, men det som är inspirerande är hur hon trivs så pass bra med sitt liv nu på äldre dagar. Tänk vad fantastiskt om gamla människor kan få lite mer gemenskap och umgänge i slutet av livet med hjälp av datorer. "Kom inte till mig och säg att det var bättre förr. För det var det inte. Nu ska jag leva lajban den tiden jag har kvar.", som Dagny uttrycker det. Dagny har en vass, rak humor som påminde mig så mycket om min farmor att jag fick tårar i ögonen.

Om man vill läsa Dagnys blogg ska man veta att den är upplagd lite annorlunda, de äldsta inläggen ligger överst (istället för de nyaste), precis som när man läser en bok så läser man kronologiskt uppifrån och nedåt. Och hon börjar på en ny sida varje år för att inte tynga ner sin hemsida. Den nyaste sidan heter Tiden går. Jag rekommenderar verkligen ett besök där om ni inte har så mycket gamla omkring er i livet, det är väldigt intressant att få höra om hur vardagen kunde se ut "förr i tiden" och om hur en hundraåring uppfattar tiden som är nu.

Ett inlägg som mest handlar om min kärlek till Nytorget 6

Igår firade jag och Andreas åtta år ihop. Traditionen säger att den ena bestämmer drinkställe (som vi aldrig går till för att vi alltid hittar ett mysigare på vägen) och den andra bestämmer matställe. Vi trillade först in på Melanders uteservering och tog ett glas där, sedan slank vi in på Nada, som jag aldrig varit på förut men som skulle kunna vara min  nya favoritbar. Avslappnat, södrigt, jättemysigt. Jag tog en whiskey sour som gick misstänkt snabbt att blanda till men som var supergod.

 Middagsansvarig som jag var hade jag bokat in oss på Nytorget 6 efter barhoppningen. Älskar verkligen Nytorget 6 så mycket. Om vi går ut och äter en härligare middag så är det oftast dit vi går. Det har bara blivit så för:
- Det är otrolig mysig stämning och parisisk inredning med mässing och röda stoppade soffor.
-Maten är såååå god. Jag älskar deras mat. Tog rökta lobster rolls till förrätt och iberico svin till varmrätt och det var så gott så jag var tvungen att bildgoogla den maten idag.
- Brödkorgen. Vispat smör, frasigt mjukt ljust bröd med krispig skorpa och mjuk sirapslimpa, knäckebröd som smakar lite kummin. Skulle vilja köpa med mig bröd hem härifrån. Jag äter mig alltid mätt på brödet innan maten kommer in och det gör jag helt rätt i.
- Priserna. Ingen varmrätt kostar över två hundra så har kan man verkligen beställa det man vill ha. Hatar när man är ute och äter och måste skippa vissa rätter för att man inte vill lägga ut halva sin lön på en middag ute.

(Minus med Nytorget 6 är att det är supersvårt att få bord för de vill att man ska kunna glida förbi "lite avslappnat" och därför har få bokningsbara bord. Även negativt att de har sittningstider, så man får max sitta i två timmar. Det känns inte riktigt okej att man ska behöva stressa med sin efterrätt om man ändå har betalt för att få sitta där och äta den. Men well, det där kan jag ändå leva med.)

Min nya stilcrush

Jag har hittat en ny stilcrush där ute i instagramoceanen. Viktoria Dahlberg heter hon, och är syrra till en annan supersnygg inspiratör nämligen Josefin Dahlberg.

Äääälskar när man hittar någon ny bloggare/instagrammare/pinterest pinnare som kan inspirera! Tycker så mycket om hennes enkla snygga stil, som känns så himla lätt att styla till själv. Bärbart, heter det väl på modespråk!

Och som varje höst så blir jag sugen på att skaffa bob. Känner mig liksom alltid lite rivigare i kort hår, jag vill verkligen inte fastna i en sådan där typiskt ljummen tjejfrisyr i medellängd med lite etapper. Det är så lätt att halka dit när man inte kan bestämma sig. Och Viktorias bob är dessutom ombre! Skulle sno det rakt av om det inte vore för att jag inte vill färga över mitt eget röda hår.

Viktoria jobbar som retuscherare i New York och bor förstås i en typisk sådan där fräsig New York-lägenhet. Lite glimtar från den bjuds man också på på hennes insta. Framför allt mycket bra kuddinspiration tycker jag!

Vad hände med bloggen?

Ja vad som hände, det vet jag inte riktigt själv. Bloggen gick liksom bara under jorden ett tag. Älskar egentligen att blogga, men det kan vara svårt att veta vad man ska blogga om. Och hur.

Jag började blogga för tio år sedan (var tvungen att dubbelkolla och ja det är verkligen sant! I Augusti 2005 skrev jag ihop mitt första blogginlägg!). Då gick jag sista året i gymnasiet och skrev om matteprov, kläder (trodde man skulle det eftersom Ebba von Sydows modeblogg var typ den enda blogg jag visste fanns), vad tusan jag skulle bli när jag blev stor (kände seriös stress inför det, jag skulle bara vetat att man inte blir mycket klokare på tio år!), vilka skivor jag köpte och copy pasteade in låttexter (mycket från Bob Dylan). Så det är kanske det jag borde göra nu. Men på något vis var det skönare då när jag absolut inte kopplade att någon skulle läsa det jag skrev. Nu mera är det så mycket lättare att bara kasta iväg ännu en bild på instagram, med en två rader lång text till, där man vet vilka som har sett bilden/texten och de glömmer väl dessutom bort vad de sett efter fem minuter.

Men. Än är jag inte beredd att ge upp det här. Så nu hoppas jag det ska rulla ut ett litet inlägg då och då i alla fall. Hoppas ni där ute vill läsa! Puss!

time's tight

Ibland saknar jag de låtar som man samlade på sig på datorn på mp3:or, innan spotify kom. Tiden då man laddade ner, fick låtar skickade till sig från kompisar på msn. Vilken skatt! Och vilken tragedi varje gång datorn kraschade. Jag hade en liten uslig mp3spelare inte större än en tändare, som jag laddade med låtar som jag fullkomligen lyssnade sönder för att jag inte orkade byta ut dem särskilt ofta. Tiden har gått, jag skulle tippa att jag skaffade spotify ungefär 2009, på den tiden då man var tvungen att få en inbjudan av en haxxig vän. Då fanns ju inte alls lika många artister som det finns där idag, men det var ju ändå en guldgruva. Det är ju så svårt att minnas exakt vad de var man lyssnade på så där innan skiftet till spottis kom, så när man får en liten ledtråd är det bara att börja nysta, om man inte varit duktig och sparat mp3-skatten det vill säga.

Nyss så gick jag in på en blogg som hade som rubrik "Åt helvete med himlen", och jag bara "vänta nu, var inte det en låt som jag i princip lyssnade sönder?!". Och från den låten, spelad av Parken, kunde jag genom liknande-artister-funktionen på spottis leta mig fram till gamla favoriter som Almedals "A", "Kalla Mig" med Vapnet, "Eurosport music baby!" med LeSport och "Time´s Tight" med The Embassy. Så nu ligger alla dessa låtar i halvsäkert förvar i min stora spotifylista. Så många av de där låtarna är det ett enda stort pirr över, med minnen av känslan inför en kväll, minnen över att bara sitta i  sitt rum hemma vid sekretären i furu och chatta, minnen av att vara ömsom uttråkad, ömsom överfylld av allt som hände. Ja, och det är då man känner sig aningens gammal. Hallihallå plötsligt blev man 28, hur länge till räknas man som ungdom egentligen? Gör man det ens nu? Är det nu man ska börja se till baka på sin ungdom och inse att man inte är där längre? Hjälp!

Nya tavlor!

Hej bloggiloggen! Nu är jag tillbaka. Ni som har läst mitt senaste inlägg om min onda visdomstand har inte missat mycket för nu har jag ont igen, fast i visdomstanden på höger sida. Håhå jaja livet alltså. Tur att det går över, för det gör det bevisligen. Allt ont går över. 

Tänkte att jag skulle visa våra nya tavlor (samt min födelsedagsbukett som jag fick av mina syskon, mycket tjusig!). Tavlorna kom i alla fall upp efter en massa velande, dels ville jag ett tag ha ett rogivande träd men hittade aldrig ett som såg ut som jag tänkt mig och dels ville jag ha coola modebilder av Helmut Newton. Men tillsist fick det bli dessa bilder tagna av Dan Isaac Wallin från Nordic Design Collective, polaroider som misshandlats under framkallningen.  

Tycker så mycket om mjukheten i bilderna, att de inte har någon tydlig början och slut (som tex grafiska bilder) så att man lämnar åt fantasin att bestämma vad de föreställer. Tycker också det känns bra att bilderna är så pass rogivande, jag tror mycket på att man mår bra av att ha ett varmt mjukt och välkomnande hem. Därför har jag aldrig fastnat för stilren inredning, det funkar i alla fall inte för en HSP-person som jag, även om det kan vara supersnyggt hos andra. 

Tandhelvete

Men hej bloggföljare! Nu är söndagskvällen här och som påföljd av min härliga fredag har jag haft tidernas sämsta helg. Min utsikt sedan fredagkväll har varit som på översta bilden, och colaflaskan på bild nummer två har varit fylld med hett vatten för jag har nämligen haft ont i en visdomstand. Det har inte gjort lite ont heller, jag har grinat, hyperventilerat och i natt ville jag nästan ringa 112 och be dem hämta mig. Andreas har suttit bredvid mig som en sjuksyster och klappat mig på kinden och viskat att det går över tillslut. Jag tror det här kan vara den värsta smärtan jag haft sedan jag hade en mensvärk som fick mig att spy i högstadiet. Så otroligt vidrigt när smärtan bara eskalerar utan paus, och jag som brukar vara sparsam med värktabletter har tagit både alvedon och Ipren samtidigt och räknat ner timmarna till nästa dos.  

Men idag har det känts bättre, jag är mest öm i munnen och har försiktigt kunnat äta små små mosade tuggor med potatismos och köttbullar. Jag visste inte att visdomständer kunde göra så här ont?! Och nu är frågan om man måste göra någon kostsam operation för att bli av med dem. Usch, fy. Ja nu hoppas vi att veckan som kommer bara blir bättre. 

Ny tid ny stil

Hej bloggiloggen! Nu är jag tillbaka efter en intensiv tid på jobbet, då vi lanserat Superrolemodel-kampanjen. Jag har ont överallt i kroppen, känner mig lite tom i hjärnan, men idag är jag ledig. Min lediga dag firar jag med en av mina favoritsaker, en ensamfika på Espresso house. Jag har skrivit om det innan, men det är verkligen en härlig sak att sitta själv på ett kafé och kontemplera. Där jag sitter nu så är det rätt så fullsatt med andra ensamfikare, som sitter i parad med sina macs och jobbar. Verkar otroligt drömmigt att jobba från kafé! 

Strax ska jag gå vidare till other stories och Urban outfitters och hitta min nya stil, eller det är tanken i allafall. Varje vår blir jag astrött på mig själv och vill bara byta ut alla kläder jag har mot något nytt. Jag är väldigt splittrad med vilken stil jag vill ha, men den går nog mest åt någotslags boho-chict håll med utsvängda jeans (vet inte om jag verkligen vågar det dock) med en snygg kimono över. Om jag var i London skulle jag traska direkt till primark och köpa ett par jeans för typ 100 spänn men nu är jag ju tyvärr i dyrstockholm. Ja vi får se vad som händer! 

Short hair don't care!

Nu är tio centimeter hår borta! Hade en frissa som ville slita huvudet av mig (kändes det som). Men jag överlevde och nu blir det 25årsfest! 

Klipp klipp!

Jag fattar verkligen inte hur fort ett hår kan växa. Jag klippte av 10cm för två månader sedan och det är redan långt igen?! Jag är inte så sur som jag ser ut på bilden, det är bara lite mysko att smygfota sig själv på tåget hehe. 

Idag ska jag slå till på en riktig page, lite rockig tänker jag mig. Typ så här vill jag ha det fast kanske lite kortare så jag slipper klippa mig hela tiiin! Det ska bli riktigt härligt! Och ikväll ska vi på 25årsfest så då passar det perfekt att få känna sig lite fräsig bland alla coola kids.

Vad jag inte gör

Idén till listan kommer från Niotillfem

Vad jag inte gör:
- Jag har aldrig en kväll då jag inte snacksar på något, vad som helst, bara jag får snacksa.
- Jag gillar inte att komma in i ett rum fullt av okända personer, där jag bara känner någon enstaka.
- Jag älskar inte att kliva upp tidigt.
- Jag skurar typ aldrig.
-  Jag vill inte bo i Sverige för all framtid.
- Jag gillar inte människor som skriker när de pratar.
- Jag är inte en teflonperson som ingen stämning fastnar på, jag suger åt mig allt i min omgivning.
- Jag är inte ett fan av Game of Thrones.
- Jag ogillar rökning och bantning på alla sätt.
- Jag har aldrig ätit lever.
- Jag tycker att begreppet IQ är löjligt och tycker att alla har någon form av intelligens.
- Jag värderar inte typiskt manliga saker högre än typiskt kvinnliga.
-  Jag är verkligen inte bra på matte.
- Jag älskar inte choklad.
- Jag tycker inte om när saker är placerade osymmetriskt, tillexempel bordunderlägg. 
- Jag är inte bekväm utan smink.
- Jag vill inte att det ska gå för lång tid utan att jag får resa.
- Jag tycker inte att det är snyggt med jättelångt hår på tjejer. 

Herregud vilken utmaning att tänka ut allt detta!

 
 
 

Hänga i gäng

Ikväll åt jag frukostmiddag då jag verkligen inte hade lust att laga något. Älskar allt det här på tallriken, men speciellt mackor med avokado och örtsalt! 

Åh vad jag saknar Linn och Lisa, mina vänner ifrån tiden då jag pluggade i Göteborg. Jag är så glad att de kommer hit helgen efter denna. Det ska bli fantastiskt kul! När jag tittar på bilder från tiden i Götet blir jag så avis på mig själv för min klass var så fin, alla var så begåvade, ambitiösa och snälla. Vi kom så himla bra överens. Nu är alla spridda för vinden, en hel drös har fått barn och jag har bara kontakt med ett fåtal (även om man så klart är vänner på fejjan osv). Det är så bra att jag och Linn och Lisa har lyckats hålla kontakten genom alla år. Bästa hobbypsykologerna jag vet. Plus att det är härligt att hänga i vårat gäng, det var det absolut lyxigaste med att plugga. Man hade liksom alltid en stund över för att snicksnacka lite om precis allt, och alltid någon att snicksnacka med. Funkar inte exakt likadant på en arbetsplats tyvärr, där kommer liksom arbetet ivägen för snacket. Typiskt! 

önskelista februari 2015- inredning

Önskar mig en grön korgstol från IKEAs nya kollektion som heter Nipprig. Det är bara fina saker i den kollektionen! Jag vill även ha ett sådant där litet bord som är på bilden, fast i svart eller naturfärg, att ställa bredvid soffan som avlastningsbord.

...och sedan när våren kommer skulle jag inte tacka nej till att pilla in en sådan här Nipprig-minisoffa på vår minimala balkong. Om den får plats det vill säga. Älskar allt som har med korgmöbler att göra!

Den här tjusiga lampan från lagerhaus skulle vara snygg på vårt fönsterbräde.

En tavla från desenio, för en gångsskull en poster som inte kostar allt jag äger och har och lite till. Tycker alltid att när man hittar någon fin så är det någon fräsig person som har designat och så blir den superdyr. Och då blir det plötsligt ett så stooort beslut att köpa hem den där tavlan. Ett problem jag har är bara att jag dras till posters med stadsmotiv, jag har liksom redan en med New York i vardagsrummet. Kan det blir för mycket av det goda är frågan?

Den här gulliga minivasen skulle också gärna få flytta in hos mig. Perfekt för snödroppar och pyttesmå vårblommor tänker jag. Den är verkligen lik Svenskt Tenns ekollonvas, men väldigt mycket billigare (29 pix!), och det skadar ju inte.

Tipselitips!

Det är konstigt det här med tid. Jag tycker oftast att tiden går sååå långsamt och att Februari aldrig tar slut, men när jag är på jobbet så är det som att ena sekunden kommer jag dit, andra sekunden är det lunch och sedan är det dags att gå hem. Samma sak är det med bloggen, jag tänker att jag skrev väl i förrgår eller så och då kollar jag och så har det redan gått en vecka sedan sist!

Hur som helst, idag bjussar jag på ett poddtips! En podd som får en att skratta, och kommer ut på måndagar vilket gör att jag faktiskt ser fram emot min bussresa till jobbet varje måndagsmorgon. Det är Tvillingpodden med Jessica och Angelica, som är enäggstvillingar. De pratar om hur det är att vara tvilling, men mest av allt berättar de galna anekdoter ur sina liv, säger snippa och fnissar och gnäller på sina män. Jag tror att antingen älskar man det här, eller så tycker man att det är det tramsigaste man någonsin hört. Jag tycker det är jättekul och garvar hela tiden! Förra avsnittet (avsnitt11) är ett bra avsnitt att börja på, nu börjar podden riktigt ta form och dessutom bjuder tjejerna på en jätterolig sång på slutet som jag plågat Andreas med hela kvällen. Den handlar om att städa med sitt kön. Hahaha! Ja som sagt, antingen älskar man det eller hatar det. Lyssna kan man göra tillexempel här eller i sin vanliga poddapp.

Nytt jobb!

Det finns en sak jag har glömt att berätta här på bloggen, eller glömt och glömt, det var hemligt ett tag men nu är det inte det mer. Jag har fått jobb som visual merchandiser, så nu får jag äntligen testa på det jobb jag är utbildad till! Eftersom jag redan har börjat så innebär det att jag är heeelt slut när jag kommer hem. Hjärnan och kroppen är inte vana vid tempot, så nu kör vi pensionärstempo här hemma med tidig middag och sänggång. Hoppas det ger med sig när våren närmar sig!

Brunchin'

Detta flotta gjorde jag igår: gick på Berns och brunchade som en del av Andreas julklapp från mig. Så mysig sak att göra och väldigt god asiatisk mat med stor efterrättsbuffé. Bra ställe att titta på folk också, på Berns finns ju både överklassfamiljerna, tanterna i mink, karriärkvinnorna med sina vänninor och en del vanliga dödliga som jag och Andreas. Kul sak att göra om man vill lyxa lite, men tänk på att man kan vara tvungen att boka månader i förväg.

20talsfest och minifestival

Jag fick komma in igår trots att jag körde på en 40år yngre utstyrsel än alla andra gjorde, pjuh! Alla var så himla fina och nästan prick alla hade med sig skumpa vilket alltid är trevligt. Vi var hemma hos Lisa som visade sig bo i en väldigt vacker lägenhet i gamla stan med kakelugn, högt i tak och takkronor. Det är så roligt att få gå in i lägenheterna där, eftersom de är superdupergamla så är allt skevt och planlösningen är helt bakvänd. Hos Lisa klev man tillexempel rakt in i köket genom ytterdörren.

När skumpan var uppdrucken så smet vi vidare till någon lokal i Sickla industriområde, där det var ett megahipstrigt event med massor av artister som spelade. Typ som en festival i miniformat var det, de hade till och med foodtrucks! Vi dansade massor, kändisspottade och sedan spelade Little Jinder, som jag fortfarande inte fattar grejen med. Låter som en bebis som sjunger? Men det var kul ändå för att alla var så pepp och det gick inte att låta bli att ryckas med. Att Rebecka och Fiona som typ är tidernas coolaste dök upp på scenen på slutet var ju också riktigt kul.

Efter det här skulle jag börja ta mig hem, en färd som tog (ursäkta att jag svär) fakking tvåååå timmar! SL har gjort om så man måste ta bussar och grejer på lördagskvällarna, inga tåg går nämligen då. Ville bara dö på vägen hem. Inne i min hjärna lät det ungefär som det gör för Reese Witherspoon när hon ska gå 1000 miles i Wild: "Fuck fuck fuck, why am I doing this to myself". Ett tag tänkte jag att jag kommer aldrig mer bege mig utanför dörren igen. Men tillslut kom jag i alla fall hem och jag har aldrig längtat så mycket efter min säng någonsin, kändes det som.