I hope that someone´s gonna call and tell me this night is over, 'cause I wanna start living my life before I get much older

Nu har jag precis tittat på årets första avsnitt av Så mycket bättre, och gud vilken nostalgifest det blev. Det var Ola Salos dag, och jag verkligen kastades tillbaka till när jag var tonåring och gick på flera av The Arks konserter. Deras grandiosa musik passade så sjukt bra in på den tiden, när känslorna liksom var så stora att de inte fick plats i kroppen och man var tvungen att sätta på musik och gasta med för att få dem ur sig. Till exempel när de sjöng Tell me this night is over, och jag minns hur jag verkligen kunde önska att vissa nätter skulle ta slut där inne på mitt pyttelilla tonårsrum. Och hur jag väntade och väntade på att livet skulle börja, istället för att våga ta ett enda pyttesteg och få det att börja.

Men det gjorde jag ju sedan tillsist när jag blev äldre och frustrerad nog. Då började jag och Elinor gå på Baba Sonic på onsdagar (bara en sådan sak, att gå ut på onsdagar, händer inte direkt idag) och där drack vi surt billigt vin, hängde med killar med poplugg och dansade till Florence Valentin och Familjen, vars båda huvudsångare också är med i årets Så mycket bättre. Tror det här årets program kommer bli väldigt fint!

Typisk bild på mig från tiden när jag började gå ut och röja.

Typisk utebildskväll från denna tid. Här tog jag och Elinor med oss elchocksspelet ut på stan en lördagkväll, vilket gjorde succé!

Dina ögon under köksfläkten som ett hån mot fantasin

Nu drar jag på fejk-aw i min nya klänning från Gina tricot (där man annars aldrig hittar något längre). Älskar den för att den har helt perfekt snitt, även om det inte syns på bilden direkt så är den draperad framtill, lagom lång och figursydd utan att vara för tight. Jag live-bloggar från tåget föresten, känner mig alltid så tuff när jag bloggar på språng hehe. 

Nagellack och allt, fint skare va! Haha nej, men jobbar man i butik skavs det bort direkt så det är inte så ofta jag har det på mig. 

fredagsfeeeeeling

Vips var det fredag igen! Jag är ledig idag och har kört en riktigt såsig dag, promenerat längs vattnet, lyssnat på poddar, kollat på webbteve med en slafsig (men god) muggkaka och nu ska jag göra något så rafflande som att diska. Det är alltid lite lurigt att vara ledig och själv, man får se det som att man är på en retreat med sig själv och bara ska lära sig konsten att ta det lugnt. Och att ta det lugnt har jag längtat efter hela arbetsveckan, dessutom blir det jobb för mig i helgen så det är nog bra med en lite mer avslappnad fredag.

Ikväll ska jag däremot möta upp Andreas och ta en liten afterwork och kanske en bit mat på kåken. Det ska bli riktigt mysigt. Kanske gör jag en liten fredagsfrisyr?

helgrapporten

Helgen försvann i ett litet nafs, och så var en ny vecka på gång. Jag har haft en sådan jäkla måndagskänsla idag, ni vet när allt känns skevt utan en specifik anledning. Man väcks av en morgongrinig pojkvän, har en finne på kinden, gör konstiga fel på jobbet och tiden går långsamt just när man vill att den ska gå snabbt. Tur att helgen var bra i alla fall. I fredags så firade jag Anna som fyllt år genom att dricka lite cava med ett skönt gäng på Kåken (några är på bilden, men tyvärr inte födelsedagsbarnet själv). Little Jinder spelade skivor och jag kan väl inte säga att jag är helsåld på henne, men det var härligt när hon spelade Himlen runt hörnet och tidernas allsång uppstod. Sedan åkte jag hem och åt chips till nattmat, omnomnom!

På lördagkvällen var jag bjuden till Elinor i Nynäs som hade styrt upp en mysig middag med förrätt, varmrätt och efterrätt. Elinor har skaffat en gullig liten hund som jag ville plocka med mig hem, men Elinor intygade att hunden bara verkade gullig för att hon var trött- egentligen är hon tydligen ett hemskt monster som bits och röjer järnet. Skulle gärna plocka med mig Elinor hem också om det gick, hon bor på tok för långt bort från mig. Som tur är har hon varit megaduktig och tagit körkort så jag hoppas få se henne lite oftare framöver!
 
Och i söndags då? Jo då firade vi ännu ett födelsedagsbarn, nämligen min pyttelilla superduktiga syster Helen  som har fyllt sju år. Nej 24 var det nog förresten. Då blev det klassisk familjemiddag med gräddtårta och allt, och tårta sitter ju aldrig fel.

Bara fyra dagar kvar så är det helg igen, tur det!

där gick gränsen.

Så här känner jag mig varje gång någon försöker väcka mig. Jag är en av de charmiga personerna som hatar tidiga morgnar och jag hatar även att bli väckt av någon annan än mig själv. Kan ju säga att en viss person ligger risigt till här hemma...

Blogglista!

Vem känner dig bäst och varför? Andreas, Elinor och Mathilda. Och mina syskon förstås.
Vad stod det i ditt förra sms? Det var en lång lista till Andreas om vad han skulle handla till mig. Ligger nämligen hemma sjuk IGEN! Deppen i detta går inte ens att beskriva. I tre dagar var jag frisk och en dag var jag på jobbet, har nu hög feber och en hals som inte funkar.
Vem sov du senast över hos? Hos Elinor kanske? Sover verkligen aldrig över hos folk längre.
Ljushåriga eller mörkhåriga killar? En av varje!
När grät du senast och varför? Vid fem imorse när jag knappt sovit en blund p.g.a. kan knappt svälja och Andreas sa att jag måste sjukskriva mig (igeeeen), och vi har värsta viktiga jobbveckan.
Skriv namnet på någon du ser upp till? Min farmor som inte lever mer är nog den jag har sett upp till mest. Hon gjorde så mycket bra av sitt liv.
Vem är du mest lik, din mamma eller pappa? Svår fråga, jag tror båda till utseendet, kanske lite mer som pappa?
Hur lång är du? 167cm
Dagens humör? Nollställd av trötthet.
Hur gammal är du om fem år? 32
Vem ringde du senast? Andreas när han var i vardagsrummet och jag i sovrummet och jag inte orkade hämta honom.
Vem ringde dig senast? Okänt nummer som ringer mig jämt.
Vilken ögonfärg har du? Gröna.
Vem gjorde dig glad senast? Andreas som dansade en peppdans över att han själv börjar må bättre, han har haft samma grej som jag har nu.
Är dina föräldrar gifta eller skilda? Skilda.
Vilken är din favoritlåt? Mycket svårt, man gillar ju så många olika så mycket. Men just nu lyssnar jag på The Mamas & the Papas som jag precis har fattat är supermysiga. Do you wanna dance.
Hur många kuddar har du i sängen? Två obekväma.
Är du singel eller har du ett förhållande? Hemliiiiiis!
Något du saknar? Att vara frisk uppenbarligen.
Vad gör dig ledsen? Barn och djur som gör sig illa, cancer osv.
Vad gör dig glad? Att det finns så mycket fint i alla människor som bara väntar på att bli upptäckt. Det gör livet spännande tycker jag.

Den där pulled porken...

Jag skrev ju igår att jag hade som söndagsprojekt att laga pulled pork. Riktigt pepp tog jag mig an ett recept som skulle bli klart till åtta, fem timmar senare. Fem timmar är mycket, men det enda man gör är ju att ha det inne i ugnen och vända köttet då och då, så det är verkligen inte jobbigt. Grejen är bara att det tog inte fem timmar, det tog nio timmar! Och jag tror man hade kunnat kört en timme till med lätthet. Så vid niotiden igår fick jag och Andreas panik och slängde ihop en pasta. Och klockan tolv på natten klev jag upp ur sängen och kunde äntligen plocka ur köttet ur ugnen. Då trillade det sönder när man drog i det med en gaffel, innan dess hade det varit segt och hårt i timtal.

Det positiva med allt är att vi fick en supergod middag ikväll istället och nu har vi så jäkla mycket mat hemma.

Om jag skulle göra det igen skulle jag ställa in det tidigt på morgonen, eller kanske dagen innan jag vill äta det, så får det ta den tid det tar. Men jäkligt gott blev det i alla fall, jag använde det här receptet.

regning söndag

Bild från pinterest

Idag är det typ min ultimata söndag. Det var vackert ute på förmiddagen, men sedan kom regnet och åskan vilket jag välkomnar stort. Jag älskar ett rejält regnoväder! Först tittade jag på reprisen av fredagens idol och sedan traskade jag och Andreas iväg och handlade ingredienser till pulled pork. Nu åt jag det visserligen igår på min kusins 40års fest, men det verkade så kul att göra att jag var tvungen att passa på. Tyvärr har vi ingen gjutjärnsgryta med lock så vi kör en vanlig ugnsform med blött bakplåtspapper och folie över. Det luktar riktigt gott, men känns mysko att tillaga något på så låg värme som 125c så länge (minst 5 timmar ska det stå i ugnen). Medan jag gjorde avokadoyoghurt till så lyssnade jag på Sandra & Michelles podcast, ni kan ju tänka er mysighetsfaktorn på det när regnet strilar utanför.

Senare ikväll är planen att äta upp sagda pulled pork och leta rätt på en ny serie jag och Andreas kan följa. Den sista vi följde var True Detective, som jag rekommenderar till alla. Helt makalöst bra serie, som däremot ger en men för livet om man är en skrajsen person som jag.

Pigg och glad!

Idag vaknade jag och kände mig megaförkyld. Snöt ut tio liter snor. Tänkte "Äsch jag är inte sjuk, jag är nog bara morgontrött". Ignorerade hur kroppen värkte och hur jobbigt det kändes att kliva upp. Frös också en del men tänkte att det går nog över när jag rör på mig lite. Sminkade över ringarna under ögonen och klädde på mig och drog till jobbet på darriga ben. "Jajja det där känns nog bättre efter en stund på jobbet", tänkte jag.

Min chef slängde en blick på mig och skickade hem mig direkt med motivationen att hon såg hur sjuk jag var (trots sminket.). Så jag var på jobbet i totalt tre minuter idag. 

Jag tycker bara det är så tråkigt att vara hemma och vara sjuk. Jag är helt klart inte bra på det. Och hur knäppt det än låter känner jag mig som en looser när jag blir sjuk, tänker alltid att det bara är att skärpa till sig lite= dumt. Det skulle kanske kunna vara så att jag har svårt att acceptera att man inte kan styra över allt. Kanske.  

Pigg som en lärka!

middagstipset

 

 I mitt och Andreas hushåll så kör vi på varannan matvecka, det innebär att varannan vecka är man ansvarig för matlagning och inköp och varannan för disk. Det är ett bra sätt att hålla kolla på ekonomin och dela lika tycker jag. Hur som helst, den här veckan var det Andreas matvecka men han skulle ut och fiska med sin pappa och vi hade verkligen ingenting i kylskåpet. Men eftersom jag tydligen kan koka soppa på en spik så uppfann jag dessa bönbiffar! Det gick superlätt och blev riktigt gott faktiskt. Jag bara fräste lite hackad lök tills den blev mjuk och mixade ihop en smet av löken, en burk avsköljda mixade bönor, ett ägg och en fräst buljongtärning. Sedan klickade jag ut biffar rakt ner i stekpannan och stekte. 

Gott och mättande med en sallad och valfritt tillbehör, kanske någon sås då bönor lätt blir lite torra.

Förresten så har vi börjat köra mer vegetariskt och fisk här hemma, vilket känns jättekul. Det är inte ens svårt. Det svåraste är bara att inte göra pastasås hela tiden, något i alla fall jag lätt faller in i. Soppa är annars min favorit när det kommer till vegetariskt, det äter vi nog minst någon gång i veckan. Jag fräser lite lök, kokar lite olika grönsaker och mixar med en buljongtärning och creme fraishe. Överlag tycker jag om rätter där man kan slänga ner lite av varje och inte behöver handla vissa exakta ingredienser för att annars blir det fel.

tröstpaj

De här morgonen var det inte toppenkul att vakna, med SD som tredje största parti i Sverige. Jag vet inte om jag var extra blödig eller trött, eller om det var en logisk reaktion, men jag höll på att börja böla när valresultaten stod klara. Jag tycker verkligen det är hemskt att folk ser SD som ett alternativ i vår riksdag när de vill protestera mot invandringen. Oavsett vad man tycker om invandringspolitik, så kan det aldrig vara rätt att ge makt åt människor som för inte så länge sedan t.ex. delade ut sådana här flygblad. Man kan inte svära sig fri från sin bakgrund genom att klä sig i kostym och kasta ut en efter en i partiet råkar "försäga sig". Oacceptabelt.

Trots den sorgliga starten på veckan så kör jag på ändå. Jag vet inte om jag har sagt det men enligt mitt nya schema är jag ledig varje måndag, vilket måste vara den segaste dagen att vara ledig på. Det är ingen som är hemma och det känns meningslöst. Men saker har aldrig någon mening fören man ger dem det, så därför startade jag förmiddagen med en liten promenad i solen och en bit paj till förmiddagsfika.

hehehe

Händelse som får mig att skratta högt för mig själv då och då:
När vi var små och tog färjan över till Danmark på vår bilresa mot Italien och vi alla skulle få varsin french hot dog. Den danska korvkvinnan frågade pappa på extremt grötig (i våra öron obegriplig) danska om han ville ha remoulad på korven. "Lemonad?! Nej jag vill ha cola till.", svarade pappa konfunderad.

Hahahaha! Fortfarande kul, så här 16 år senare!

ledig fredag

Denna fredag är jag ledig och det känns riktigt skönt faktiskt. Jag har känt mig så otroligt stel i nacken på senare tid, vilket jag bara har mig själv att skylla för då jag har rört mig minimalt utanför jobbet under sommaren. Så imorse tog jag faktiskt tag i mig själv och gjorde yoga för första gången på hur lång tid som helst. Ryggen känns faktiskt redan bättre och så känner jag mig så där lugn som man kan göra när man har stretchat lös en massa knutar. Rekommenderas till alla som knakar med lederna som pensionärer så fort de rör sig! 

Sedan tog jag en promenad och lyssnade på fredagspodden som jag alltid tycker är så mysig att lyssna på. Jag går mest runt och fnissar för mig själv när jag hör den, det måste se rätt kul ut för förbipasserande. Planerna för resten av dagen är att gå och rösta då jag jobbar på söndag och sedan ska jag nog bara chillaxa tills ikväll då jag ska äta kyckling med pepparsås och smaska i mig massor av godis. Omnomnomnom!

Ps: Min Icloud har slutat uppdatera sig (varför vet jag inte) så nu får jag inte in de nya bilderna jag tar på min dator. Därför blir det pinterestbilder eller gamla bilder till alla inlägg. Jag ska fråga Andreas om han kan hjälpa mig att fixa det.

sju år med A

I Lördags var jag och Andreas och firade att vi har varit ihop i hela sju år. Vår årsdag firar vi alltid genom att gå ut och äta på något härligt ställe, den här gången bestämde vi att jag var ansvarig för ett fördrinksställe och Andreas var ansvarig för restaurang och så skulle vi hålla det hemligt för varandra. Jag hade tänkt ut ett passande drinkställe (säger inte vilket utifall att jag behöver det i framtiden), men på väg dit passerade vi Snaps soliga uteservering och då såg Andreas så längtansfull ut så då tyckte jag att vi kunde köra på det istället. Vid åtta så gick vi vidare mot Mariatorget och åt på Nostrano, en pytteliten mysig italiensk restaurang med typ sex bord. Typiskt nog valde Andreas konsekvent godare rätter än jag, även fast mina också var supergoda. Om ni går dit ska ni välja friterad pecorino med honung, oxfilén och citronpajen till dessert. Väldigt gott var det, och sällskapet kan man ju inte heller klaga på.

Jag tycker att Andreas och jag är så bra som har hållit ihop så länge, vi är ju faktiskt helt andra personer nu än vi var för sju år sedan. Tur är väl det för på den tiden kunde jag ibland känna pressen att vara med på tevespelskvällar han hade (snark) och det hände att vi stormgrälade så att jag kutade ut i gummistövlar mitt i natten. Det är ju otroligt mycket dramatik i början av ett förhållande, både upp och ner. Det tar tid, men efter ett tag kommer man på hur man ska vara mot varandra och hur man ska bråka för att komma framåt. Sedan tror jag en nyckel är att vi alltid har låtit varandra göra sina egna saker, så som att resa själva, hänga själv med vänner och testa på nya saker. Utan det blir man ju inte lika spännande som partner och längtar antagligen bort tillslut. Men det är klart att massvis av saker har vi ju gjort tillsammans också, till exempel har vi roadtrippat i USA, sjungit karaoke i Tokyo, hängt på stränder i Vietnam och flyttat fram och tillbaka till Götet ihop.
I framtiden vill vi ungefär samma saker och det känns riktigt bra.

Något snyggo på en trappa i Prag i somras.

Kim Kardashians bröllop och sånt viktigt

Ikväll var det något av en hedersstund framför teven och därför slog jag på stort och bakade chokladmuffins. Det var nämligen säsongsavslutning för mitt absolut bästa guilty pleasure Keeping up with the Kardashians (fast jag är alltid lite extra mallig ju töntigare sak jag kollar på så vet egentligen inte hur guilty det är).

I det här avsnittet så fick man följa med under förberedelserna för Kimyes bröllop i Florens. Eftersom jag har sett varje avsnitt under nio säsonger så är det inte det första bröllopet jag har sett i serien, då Kim varit gift både en och två gånger tidigare. I det förra tevesända bröllopet gifte hon sig med den odrägliga basketspelaren Chris Humphries som verkade störig på alla sätt och vis. Mitt utlåtande förutom att hon verkar passa bättre ihop med Kanye är att det senaste bröllopet också hade snyggast bröllopsklänning. I övrigt fick man inte se något alls av själva ceremonin.

Bild från hollywoodlife.com

En lite smått tacky look med det där bandet i pannan och den överdimensionerade puffkjolen hon har på sitt första bröllop, tycker jag.

Bild från eonline.com

Gulliga baby North var såklart också med. Hon sportade valkiga armar, vilket är så sjuuukt gulligt. Önskar det var detsamma för vuxna, att man kunde gå runt valkig som en Michelin gubbe och att alla tyckte det var det sötaste de sett.

Hösten talar till vårt nya liv

Höstfärger på kläderna är snyggast, tycker jag. I övrigt är det här dagen sååå himla lång. På fredag är det popaganda och jag orkar inte vänta längre. Det ska bli så mysigt. 

Inlägget där min hemliga hobby avslöjas

Här live-bloggas det från jobbet minsann! Fem minuter har jag kvar av min rast och de spenderas med bloggen. 

Så här såg det ut igår när jag och Andreas bakade pizza. Jag har en lite skum hobby som innebär att jag älskar att sitta framför ugnen och se på när saker tillagas i den. Så mysigt! 

Min lediga dag och Lindsay

Denna regniga onsdag är jag ledig. Jag har jobbat så mycket i sommar att jag märker att jag blir lite ställd av att vara ledig. Så mycket tid att förfoga över! Jahapp så jag har ringt lite jobbsamtal, varit en snabbis i outleten (herregud vad mycket skit på en och samma plats) och tittat på Lindsay. 

Det sista är en dokumentärserie gjord av Oprah om Lindsay Lohans comeback från rehab. Hon ska starta ett nytt liv som nykter och försöka bli anställd som skådespelerska igen. Syftet med dokumentären är att visa att hon är på rätt bana igen. Efter att ha sett den tycker jag att hon är som ett stort barn som inte kan ta hand om sig själv eller komma i tid och som låter sitt dåliga humör gå ut över alla runt omkring sig som bara försöker passa upp på henne. 

När t.ex. en flyttbil kommer över till Lindsay med grejer från hennes gamla hus i LA så orkar hon inte gå ner till den och titta vad som är i, utan flyttkillarna får bära upp allt till hennes lägenhet. Efter några timmar orkar hon kliva upp ur sin säng, då tittar hon på allt, säger "Oh my god" och sedan får allt bäras ner i flyttbilen igen. När de har gjort det kommer hon på att det kanske låg några lakan i en kartong som hon ville ha och vill att de ska plocka fram dem ur den proppfulla flyttbilen. Bland annat. Motsatsen till jordnära helt enkelt!

du du säger att du saknar mig, den mat jag lagade en gång, det gör jag med för jag lagar inte mat längre.

Hata mig inte men gud vad skönt det är med det svalare vädret och att mörkret kommer lite snabbare om kvällarna. Äntligen kan man slappna av igen, efter att ha gått runt med värmeslag och fotsvett i två månader. Jag laddar inför popaganda och lyssnar på den passande låten Hösten kommer med Vit Päls.

Ikväll så är jag inne i ett riktigt inredningsflow, något som brukar komma till mig under hösten. Jag vill byta ut tevebänken, vilket känns som att det är huvudämnet på min blogg så ofta som jag skriver om det, men det är bara så dyrt. Annars skulle jag gjort det för länge sedan. Dessutom så har H&M Home fått in en jättefin höstkollektion. När Andreas var och fjällvandrade kom jag på att vårat sovrum är ogästvänligt och det är så klart något jag vill råda bot på. Jag skulle vilja omvandla det till ett hotelligt sovrum med stoppad sänggavel med klädda knappar, vackert överkast med kuddar i pasteller eller grått.

Här är några fina saker från H&M home som skulle passa så fint i vårt sovrum. Tänker mig att det skulle se ut lite så här, fast mindre pråligt liksom:

Perfektionist.

På senare tid har jag tänkt mycket på det här med att vara perfektionist. Ni kanske garvar när ni får höra anledningen, men det började med när jag tittade på Sommar med Ernst (som förövrigt är mitt bästa teveprogram just nu hjärta hjärta hjärta). Ernst sa någonting om att det är något härligt med saker som är lite skeva och att det är något man måste lära sina barn, för det blir aldrig kul att vara en person som inte vill göra något om det inte är perfekt. Herregud tänkte jag, jag är ju en sådan person! Jag vill helst inte göra något om jag inte är bäst, och jag kan bli otroligt besviken på mig själv om jag inte presterar perfekt på något under första försöket. Det gör att jag ibland hoppar över att göra vissa saker och att jag älskar att göra samma saker om och om igen. Jag kan också få stor prestationsångest i nya situationer. Ett ganska obekvämt drag som jag försöker jobba på i form av att tänka att jag får testa saker och vara lite dålig, och det är okej.

Ett exempel på min perfektionism är att min mamma kunde säga till mig innan prov när jag var yngre att "Nu har du gjort ditt bästa, nu kan du vara nöjd". Och jag tänkte "Vaddå mitt bästa?! Jag har ju sett ett teveprogram, träffat en kompis och jag satt framför datorn en timme igår?!". Jag kände att så länge jag inte hade ägnat 100% av min tid och mitt engagemang åt en uppgift så hade jag inte gjort mitt bästa. Vilket innebar att jag aldrig kunde hålla med min mamma, det jag hade presterat var aldrig bra nog. Senare i livet insåg jag att det berodde på att jag hade blandat ihop "mitt bästa" med perfektion.

Idag så firade vi Andreas och hans systers födelsedagar med afternoon tea med hans släkt. Andreas som är av mer obekymrad natur gjorde sconesen, men fördelade smöret ojämnt så degen blev klumpig och sconesen kom ut helt knöliga ur ugnen. Jag gick förstås runt och ojade mig och sa att "ja de där blev ju inte vackra" och tänkte för mig själv att nu blev de inte så som de "ska" vara. Jag kände att min sconesheder antagligen hade fallit totalt eftersom vi tillsammans var sconesansvariga. Sedan gick vi ut med sconesen till släkten som smakade och tror ni inte att sconesen var jättegoda? Mycket godare än de vanligtvis är. Då slog det mig igen det där med att våga prestera något som inte är helt hundra, för det kan bli riktigt bra ändå. Om inte annat så har man kanske upplevt något och lärt sig något på kuppen. Det är inte helt lätt att ändra en gammal vana, men man kan försöka, och mest av allt försöka vara snällare mot sig själv.

Och, såklart en cheesy men tänkvärd bild som avslut!

send me on my way

Nu är det på tiden att det kommer en liten uppdatering innan Juli tar slut. Just nu går inte tågen, då de håller på att bygga ut järnvägen där jag bor. Så just nu känns det som att min fritidsaktivitet nummer ett är att åka buss fram och tillbaka till mitt jobb. Botten nådde jag nog i söndags då jag jobbade i fyra timmar och åkte buss i fyra timmar. När man åker så här mycket och dessutom jobbar mycket så känner man inte precis för att dansa polka och plocka fram latjolajbanlådan när man kommer hem. Jag menar, det enda jag gör när jag väl kommit hem är att titta på Vänner och läsa bloggar. Sommaren susar förbi utanför och det är klart att det känns trist.

Om jag nu ska fortsätta på klagospåret så är min pojkvän borta och fjällvandrar och han har inte hört av sig sedan i fredags, alltså på fyra/fem dagar. Det är klart att han har radioskugga men det känns verkligen jobbigt och trist att inte ens få prata ett par ord med varandra varje dag. Det känns så tomt och ensamt i vår lägenhet och jag har kommit på att vårt sovrum är ogästvänligt. De första nätterna var jag helt hundra på att någon skulle bryta sig in i lägenheten och kunde knappt sova. I vanliga fall när han är borta brer jag bara ut mig som en valross över hela sängen och tycker att det känns så himla skönt att inte bli armbågad ihjäl, vilket han är expert på.

I allt det här försöker jag bete mig lite som min egen bästa vän, alltså inte skälla på mig själv om jag inte lagar mat eller städar så fint, utan tänka att man få faktiskt tappa sådant lite när man både är utan ork, tid och en pojkvän som kan backa upp en. 

Well well, ja hoppas att nästa uppdatering blir lite gladare, kanske är Andreas hemma då och har täljt en barkbåt till mig i present. Och tågen är gjorda i guld och susar dörr till dörr med mig på en specialbyggd tron medan Beyonce spelas i högtalarsystemet.

I´m free to be whatever I, whatever I choose and I sing the blues if I want, free to say what ever I like if it´s wrong or right it's allright

Det här med sommarbloggning var tydligen inte min grej. Känner mig så oerhört trött just nu. Har jobbat nonstop (alltså verkligen öppning till stängning i butiken där jag jobbar) sedan en vecka tillbaka. Och det märks att kroppen och huvudet inte är vana vid tempot. Längtar bara efter en rejäl sovmorgon. Vet ni när det kommer hända? Om nio dagar, på torsdag nästa vecka är jag ledig. Blöööeeh känner jag inför det. Men trots allt är det ganska roligt att vara tillbaka på jobbet, det är kul att hänga med alla jag gillar där och även när jag får hänga om avdelningar och så där. Alltså göra det jobb som jag en gång i tiden pluggade till. Jag känner när jag gör det att jag har det i mig på någon vänster.

I övrigt promenerar jag massor, Andreas ska knata upp för Kebnekaise vilket innebär att han ska gå in ett par gigantiska vandringskängor i den 30gradiga värmen vi har just nu. Så vi går och går och går hela kvällarna, det känns bra då jag äter massor av snacks kvällarna igenom för att inte däcka direkt. Tror också det hjälper mot den preggoliknande magen jag kom hem med efter allt gluten vi stoppade i oss i Italien. Herregud vad gott den var och herregud vad kroppen inte klarar av det.

Jo och så har jag att se fram emot att gå på popaganda i slutet av Augusti. Det är verkligen det bästa avslutet på sommaren.

Hälsning från Italien

Testar nu att mobilblogga för första gången! Jag är alltså i Italien med mina syskon, Andreas och Joels tjej Cannelle. Vi har det så fint här, vi äter gelato på piazzan utanför vår lägenhet, tar salta bad och dricker vin på vår terass. Bäst av allt är att ha så många man gillar så nära intill sig hela tiden. Som just nu, nu sitter jag och dricker kaffe i soffan och hör ljuden från terassen där alla mina syskon sitter och pratar. Man får den där känslan av totalt lugn som när man var liten och låg i sin säng på kvällen och hörde mamma och pappa titta på teve i vardagsrummet utanför. Lite som att flocken är samlad och nu kan man bara slappna av.

Vi hörs mer när jag kommer hem. 

cheesecake och resor

Jag och Andreas är nyss hemkomna från två dygn i Prag. Har massor av bilder på lut, men det är något som tar emot så mycket med att göra jättelånga inlägg med massor av bilder. Det är helt enkelt tråkigt! När jag började blogga för hundra tusen år sedan så hade man knappast bilder på bloggen, utan det var mest text som gällde. Och det var det som fick mig på kroken. Mästerfotograf får någon annan vara, text är helt klart det sätt som jag vill förmedla mig genom om jag får välja.

Hur som helst, vädret är skit i sverige som vanligt, jag har ägnat dagen åt att fixa grejer hemma och baka en cheesecake, den första jag gjort i mitt liv. Den var jätteenkel och jättegod så det blir nog fler sådana i framtiden. Imorgon ska jag packa igen för snart bär det av mot Italien, dit jag åker med alla mina syskon, Joels tjej Cannelle och Andreas. Det känns som att det kommer bli så himla roligt, särskilt att vi alla är samlade igen på familjesemester fast alla är vuxna. Riktigt härligt!

at last, my love has come along, my lonely days are over, and life is like a song

Åh bröllopet igår var så himla fint. Det var alltså en av min absolut bästa vänner, Elinor, som gifte sig med sin Andreas. När de klev in i kyrkan så började jag storböla och sedan fick jag kämpa mot tårarna hela ceremonin. De var ju så fina tillsammans. Och det är något som är så stort med att någon som man tycker så himla himla mycket om har lyckats hitta sin person. För i Elinors och hennes killes fall har det varit så självklart, man har liksom bara vetat att ja, nu är det dem två genom livet.

Jag höll tal också och jösses vad jag har varit nervös för det talet. Vridit mig i ångest i två dagar. Men sedan igår när det var min tur, så kände jag bara som ett stort lugn. Jag visste precis vad jag ville säga och allt kom fram utan att jag tappade bort mig eller utan konstigheter. Det var så viktigt för mig att få berätta hur jag känner om allt det här, så jag kunde liksom inte låta min fobi för att tala inför folk vinna. I så fall hade de där orden nog aldrig blivit sagda.

Vi var på nynäshavsbad som verkligen var jätteflott. Efter en jättegod trerätters middag, massor av tal och Elinors pappa som plingade febrilt i en plinga i sin roll som toastmaster, så var det bröllopstårta och dans. Vi slutade kvällen med att stupa i säng på hotellrummet. Otroligt fin dag och nu är min bästa vän fru! Ganska coolt, tycker jag.

spana på folk och shoppa kostym

Tänk att det alltid är lika svårt att blogga på sommaren. Det är liksom min mest intensiva period, antingen jobbar jag mer än heltid (det är alltid brist på folk på mitt jobb under sommaren) eller så är jag så ledig jag bara kan vara. Idag innebar det sistnämnda att jag hängde med Andreas på kostymshopping inför Elinors bröllop på lördag.

Vi började dagen med frulle på stan och spanade på människor och hittade på historier om vilka de var och vart de var på väg. Det är en av mina absoluta favoritsaker att göra. När vi byggde om badrummet förra året så bodde jag i princip på Espresso house, jag hade en stor tenta och jag kunde inte vara hemma under dagarna när hantverkarna var där. Så alla pengar den månaden gick till latte och morotsmuffins, och det var under de långa timmarna jag lärde mig hur härligt det är att ensamfika. Man tar med sig något att läsa, smuttar på sin latte och spanar på folk som springer förbi utanför fönstret. Just kring Östermalm är mitt bästa, jag älskar att spana på alla tanter och gubbar med små bortskämda hundar, stressade väldressade affärsmän i klungor på väg till möten, mammalediga tjejer och turister. Det är så spännande att tänka sig in i främmande människors liv, tycker jag.

Så här ser han ut i sin nya kostym. En mycket stilig pojkvän som dessutom är så sjukt kul att hänga med, jämt!

Någon vecka i Juni

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna:

Jag har varit lite sjuk ett par veckor, ni vet så där så man går till jobbet och håller ut men inte orkar så mycket mer. Så jag har druckit massor av det här som jag ääälskar: Pucca lemongrass &ginger te med pressad citron, honung och riven ingefära. Det är jättegott och ska ju vara bra för allt.

En söt humla jag såg innan sommaren försvann.

 Jag har kollat så mycket på fotboll på senare tid. Det här är fikat som vi hade till fotbollen när pappa och Kicki var hemma hos mig och Andreas och berättade om sin Australienresa. Te och scones. Mmm! Vi har förresten börjat att betta om fotbollen, man säger hur man tror att matchen kommer sluta och bettar man rätt vinner man 50 kronor av varje deltagare. Ingen har hittills vunnit, men det här har lyckats hålla lite intresse uppe hos mig som annars tycker att det finns roligare grejer än fotboll. Gambling är alltså tydligen mer min grej än sport!

Så här såg jag ut på midsommar, fast lite mindre stirrig kanske. Midsommar var kall, vi såg en midsommarstång och åt mat. That´s it typ. Ungefär som det brukar vara alltså.

Lagom till Andreas och min semester började som kom hösten med stickande regn och kalla vindar. Jag som ska på bröllop om några dagar har fått jaga land och rike runt efter en finare stickad kofta så jag slipper förfrysa mig i min tunna klänning. Tur att festen ska hållas inomhus!

"Här sitter de som är på väg till jobb eller inte är det men behöver se ut som om de är det."

 Bild: nöjesguiden.se

 

"Parkerat i hörnet av Mäster Samuelsgatan och Biblioteksgatan, båda kända för sin brist på fattigdom, finns sedan 1904 Wienerkaféet, där förnämliga bakelser genom åren har intagits i miljoner, men som nu blivit en matvänlig instans av internationellt snitt."

Älskar när man läser texter av någon som verkligen gillar att skriva. Jag vet inte vem som skrivit detta (tror däremot att det är DN:s Mats Holmberg) men den här recensionen av Wienercaféets frukost var som början på en roman man bara vill sluka.

Om ni också tycker om en välskriven text, eller bara vill hitta en bra utefrukost,  så kan ni läsa texten bland recensioner av andra frukostställen här.

en missnöjd och en meganöjd

Så här skoj har min helg varit. Bihåleinflammation och jobb har inneburit att jag fullkomligen har kraschlandat när jag klivit in genom dörren. Usch och fy vad tråkigt! Tänk vad avis man kan bli på alla friska lediga människor som till exempel kan gå på Håkan Hellström på Ullevi och dricka vin med sina vänner ljusa sommarkvällar. Jag fick påminna mig själv om att det kommer fler sommardagar och att jag behöver inte ha fullkomlig panik, när jag satt med bultande huvudvärk och kladdkaka framför friends på lördagskvällen.

Innan helgen kom så mådde jag faktiskt helt okej och då var jag även hundvakt åt det här lilla flummiga yrvädret Ragge. Farmors gamla hund som numera bor hos pappa. Jag älskar Ragges personlighet så mycket, han lunkar bara runt och viftar på svansen och ser nöjd ut. Ger man honom ett tuggben så är han meganöjd. Klappar man honom på magen tycker han att livet är fantastiskt. Går man på promenad så tycker han att det är SÅ kul! Han plumsade förresten ner i vattnet med öppen mun, fick en hostattack, klev upp, och skuttade vidare med viftande svans. Så himla happy go lucky den där gullhunden!

Well I’m nobody’s baby, I’m everybody’s girl, I’m the queen of nothing, I’m the king of the world

Så otroligt mycket ljuvligheter som man ser på sin vanliga kvällspromenad nu. Sommaren är verkligen här, och vi har hela kvar att njuta av. Fantastiskt! Ikväll lyssnade jag på First Aid Kit som gästade värvet, medan jag promenerade strandpromenaden fram. Det är svårt att få intressanta intervjuer med så unga personer tycker jag, man blir ju oftast mer insiktsfull när man blickar till baka ju mer tid som har gått liksom. Så unga personer berättar mer om saker som har hänt dem utan så mycket mer djup bakom. Tror nog First Aid Kit blir fantastiska på Värvet om säg tio år.

Men jag har i alla fall börjat lyssna på deras musik och de är ju så duktiga och deras röster är så vackra.Tänk om man själv hade någon sådan där gåva som man bara kunde satsat på sedan man var 14. I slutet av sommaren så hoppas jag få gå och se dem på popaganda.