Bra just nu:

- Om en timme är det fredag. Och sedan kommer den första lediga helgen på länge. Härligt!

- Mitt nya favoritord rödpang som jag hoppas få användning för redan imorgon, då Mattson kommer på besök. Hoppas då på att få dricka detta.

 - Hortensior, kanske särskilt blåa. Tänker att det är min nya vårblomma.

- Denna väska, är i valet och kvalet men jag behöver verkligen en ny.

 - Ingefära. Har alltid hatat ingefära för att jag fick ingefärstabletter när jag var åksjuk som liten. Men nu har det gjort en revival för mig då jag börjat dricka ingefärste från Pukka med en citronklyfta i varje morgon. Godaste juicen som jag pressade idag innehåller förövrigt blodapelsin, äpple, morot, citron och ingefära.

- Godisförbudet går riktigt riktigt bra. Är inte ens sugen än!

- 35 dagar kvar tills min romantiska fuerteventura-resa med Andreas, tiden har gått fort men Januari har gått megalångsamt. Men om en dag till så är Januari slut och våren närmar sig!

att inte bli som dem som kastar in vänhandduken

Jag är absolut sämst på att ta foton på saker som händer när jag är out and about. När jag spankulerar omkring hemma så är det en helt annan grej, då är jag bra på att ta ett snabbt kort när jag kommer på något jag vill lägga upp på bloggen. Det här är väl både bra och dåligt, bra för att jag uppenbarligen lever i nuet när jag träffar folk och gör saker, dåligt för att det antingen blir bildlösa blogginlägg eller inga inlägg alls. Eller som nu, en bild jag hittar på pinterest som bara är fin.

Hur som, ikväll så var jag på Vappan med Julius (vapiano med Julia), pinsamt nog är vi snart stammisar där. Och jag tänkte på detta om hur fint det är med att äta middag med en vän. Det är typ en av mina top tio bästa grejer i livet. Det krävs bara god mat och en bra konversation så är jag stört nöjd. Släng in ett glas vin och jag kan knappt önska något mer. Och jag tänkte på detta att det är otroligt viktigt att göra egna grejer även när man har en pojkvän/partner. Ett: Man har fått skvallra av sig och lufta sina tankar, för trots allt det är bara so much skvaller som man kan ösa över sin pojkvän. Två: Man har ett eget liv vilket gör att livet inte rasar ifall nåt skulle bli dåligt i ens relation. Tre: Man blir tusen gånger roligare när man kommer hem och har nya synvinklar på saker.

Det här kanske låter självklart, men nej det är det inte. Jag vet många som kastar in vänhandduken direkt när de inte är singlar längre, och sedan blir helt miserabla när deras förhållanden går i kras. För man måste faktiskt jobba för varenda relation man har i livet om det så är föräldrar, vänner eller pojkvänner. Alla relationer kräver tid och att man engagerar sig, och man behöver en bit av varje för att själv må bra. Så ens vänner får faktiskt inte bli nedprioriterade för massor av struntsaker man behöver fixa, eller för att man ska ha ännu en filmkväll med pojkvännen. Både dem och en själv är värda mer än så. 

some candy talking

Vet inte om jag slagit i skallen eller om fått någon slags psykos men igår hörde jag mig själv säga "Andreas, nu äter jag inte godis för ens vi åker till Fuerteventura", det var då 40 dagar kvar. Jag är ju en godisätare av rang så för mig att säga det här rakt ut är ett stort beslut. Det eskalerade nog särskilt efter att jag fick hand om matkassan själv när jag flyttade hemifrån. Efter ett skräckbesök hos tandis för två år sedan så fick jag inse att det var dags att bli vuxen och börja begränsa godiset till helger, vilket har funkar rätt bra, förutom att "helgen" ibland kan sträcka sig över tre dagar för mig. Tre dagar då jag säkert smäller i mig ett halvt kilo godis. Så nu hoppas jag att efter dessa 40 dagar vara så pass kvitt mitt sockersmaskande att jag kan utse endast en dag i veckan till godisdagen.

Problemet är bara att jag förutom smaken, gillar själva grejen med godis. Det är belöning, det är mysigt, det är en signal till mig själv om att nu är det okej att dega loss totalt och släppa allt vad stress är. Jag gillar också färgen, formen och nostalgin med godis. Tänk alla fina godisminnen man har! En rulle nickel på bion, att dela på en påse AKO-kola på väg upp till fjällen med pappa, smaken av en saltisol som fastnade i tänderna en lördag. Det är helt klart femåringen i mig som styr när jag smaskar loss på helgen. Men som sagt, nu är det nya tag. Känns fint det med för jag tror egentligen att raffinerat socker är ett slags gift och jag försöker hålla mig långt borta från t.ex. långt borta från läsk och vitt bröd. Om det blir fullkomlig katastrof eller en enkel match att släppa detta kommer en rapport om senare. Adios godis, i alla fall för nu!

voila mon passport, ah Gerard Depardieu

Önskade just Cannelle grattis på födelsedagen genom att kalla henne för min lilla petit choux och då sa hon "tack min lilla köttbulle". Och då svarade jag "Varsågod min lilla bonbon", vilket fick mig att tänka på den här ashärliga låten från Flight of the Conchords:




Så himla härlig teveserie. Och man var och är ju lite kär i Bret <3

 

musikåret 2013

Jag som gillar att dokumentera och organisera saker tycker förstås att spotifys sammanfattning av 2013 är en toppengrej. Om man tittar på min lista så kan man se vilken typ av låtar som slutligen hamnar på repeat hos mig: låtar som man kan sjunga med högt till, eller låtar som ger en lite stuns i stegen när man är på väg mot skolan eller ut för ett glas vin.

Beyonces år har det definitivt varit för mig, jag vet inte hur mycket jag har sjungit till hennes musik hemma (stackars grannar). Tycker hon är supersnygg, supercool och en bra förebild för alla tjejer. Under året såg jag även Life is but a dream, dokumentären om Beyonce som fick mig att fastna  ännu mer för henne, för att hon vågade vara personlig.

Vet precis känslan jag får av att lyssna på alla låtarna överst på min topplista, känslan av att man är på väg ut på nya äventyr. Fint att just dessa hamnade på listan, det måste ju säga något om 2013. Det var ett år då jag var på väg helt enkelt. Och hur sjukt är det att jag har lyssnat på musik sammanlagt dygnet runt i över en månad, i år. På dagarna jobbar jag ju dessutom!

semesterstilen.

Jag är så glad att säga att om 51 små dagar, så är vi här:

Fuerteventura! Woop woop!

Som vanligt researchar jag skiten ur stället jag ska åka till, jag har numera koll på allt från typ vilka bussar man kan ta vart till vilken typ av madrass det kommer vara i hotellsängen. Jag är också lite skärrad över att jag åker på sol och badsemester, har liksom inte sett mig själv som den typen av person. Vilket egentligen är lite löjligt. Man behöver ju faktiskt inte vara tysk eller medelålders för att vilja ha lite sol som läker ens nariga läppar och ger en ett par fräknar i Mars.

Jag tycker att man ska drömma framåt så mycket det bara går för det är halva nöjet med att resa. Så klart har jag börjat planera inför semesterstilen. Andreas tycker att detta är bland det knäppaste han hört, han reser med handbagage med ett par shorts i, ungefär. Någon lite deo kanske han smugglar med i min väska, mer behöver han inte den där naturmänniskan. Han kanske tillverkar sin deo själv av lite hotelltvål och en aloeveraväxt han hittar på stranden, vem vet.

 

  

  

 Typ lite så här ska jag strosa runt. I mina fantasier i alla fall.

"I just wish someone would tell me, like, 'This is how the rest of your life should look'"

Ääääntligen är den tillbaka, en av mina absoluta favoritserier Girls. Säsong nummer tre och det ska tydligen bli en fyra också. Bästa!


Jag älskar Girls för att serien är så operfekt och igenkännbar. Sex and the City för all del, men den säger egentligen inget till mig om mitt liv. I Girls äter de inte sushi på den nyöppnade coola restaurangen och bor i en fantastisk liten lägenhet, de jobbar extra på ett fik och bor i tredje hand med en roomie. Ingen mr Big dansar till Moonriver med dem, de blir smittade med kondylom av sitt ex som numera är gay. De skrider inte fram i nya Manolos längs Manhattans gator, de skrider fram manhattans gator i ett gult nätlinne de fick av någon kille på en fest. I Girls kan tjejerna vara totalt förvirrade, göra dumma saker, vara sökande och ha stress över pengar- och det är helt okej!

Jag älskar också insatsen Lena Dunham (huvudrollen och författaren) gör genom att vara naken halva tiden, efter att ha sett hundra miljoner nakna Hollywoodkroppar så har man ju fått ett fel i huvudet och glömt hur riktiga kroppar ser ut. 

I want to wake up in a city that never sleeps

Den här vintern slår ju ett slags rekord i tråkighet enligt mig. Vissa personer tycker att det är skönt med ljum vinter, med ständigt mörker och duggregn (nu är vi alltså uppe i mer än tre månader av det!). Jag tycker precis tvärtom, ifall solen lyste på mig just nu skulle jag steppa gatorna fram med maracas ungefär.  Men får man ingen gnistrande snö, promenader på is eller rykande varm choklad i solgass så får man kanske ta tag i något annat att se fram emot. Jag och Andreas funderar på att boka en resa i Mars. Frågan är bara vart! Jag vill resa överallt och ingenstans: det vore ju härligt med sol och strand, men jag är lite anti att åka till thailand för att det känns så otroligt exploaterat. Sedan skulle det ju inte heller sitta illa med en New York resa och äta hamburgare, brakfrukost och shoppa loss på en drömväska. Eller att åka till Tokyo och få se sakuran blomma och sjunga karaoke natten igenom, det vore ju så fantastiskt!

Kort sagt så finns det otroligt mycket kul man kan göra, nu är det bara att bestämma sig. Eftersom jag är jordens veligaste människa kan vintern mycket väl vara slut när jag har kommit fram till ett bra beslut, men det är ju härligt att drömma sig bort lite.

jag tror när vi går genom tiden, att allt det bästa inte hänt än, säg det säg det säg det igen

Snart är 2013 slut och vi går in ett sprillans nytt år. För mig känns det skönt, det här året har varit ganska tufft. Första halvan var bra och utvecklande, jag pluggade modevetenskap och hittade några nya fina vänner som jag gjorde mycket kul med. Under sommaren jobbade jag mest, men jag kände ändå att den var väldigt lång och stekhet. Men det var också då min farmor blev sjuk, något som var väldigt tungt och jobbigt eftersom hon är en av de viktigaste personerna i mitt liv. Hösten fortsatte i ganska tunga banor när jag tillslut fick rycka upp mig och säga till mig själv att det är dags att börja tänka positivt. Ingenting kommer få en mening eller bli bättre om jag inte ger det mening. Jobbet blev roligare, jag fick mer energi och försökte tänka på allt bra som jag har i mitt liv. Men i den vevan så blev min farmor ännu sämre och gick tillslut bort den 27 december, 93 år gammal.

Farmor är en person som har betytt otroligt mycket för mig, jag tänkte skriva ett separat inlägg om henne någon gång. Men det känns nästan som ett omöjligt projekt för jag vill verkligen ge rättvisa åt vilken härlig, självständig, rolig och betydande person hon var. Jag ser verkligen min farmor som en förebild och försöker tänka på henne när jag känner att jag styr iväg från vad som är betydelsefullt på riktigt. Hon var nämligen en person som levde sitt liv fullt ut, hela vägen fram till slutet. Hon reste, var med sin familj, lagade jättegod mat och bullar, klarade sig i stort sett själv hela livet och var oerhört stark. Hon var helt enkelt den bästa farmorn man kan tänka sig. Det kommer alltid finnas ett hål efter min farmor, men som tur är har hon lämnat efter sig en stor härlig familj som finns där för varandra. Det är något jag värdesätter väldigt mycket.

2014 hoppas jag kommer bli ett år då saker landar, men samtidigt har lite gnista. Jag vill få ett riktigt fast jobb, köpa en lägenhet ihop med Andreas och så skulle jag vilja förverkliga ett av de livsmål jag har som jag har skrivit på en lista på kylskåpet. Jag vill fortsätta tänka att jag genom mina tankar kan påverka mitt liv att bli roligare och meningsfullt. Dessutom skulle jag vilja bli bättre på att höra av mig till och träffa mina vänner. Visst, det är svårt att ses när alla lever så olika liv. Men det är faktiskt inte omöjligt!

Gott nytt år! Hoppas att 2014 blir ett riktigt fint år för er alla!

Det stora julinlägget

Som den inbitna julfantast jag är så har jag gått loss mer i år än jag gjort någonsin. Jag jobbar, jag reser inte mellan olika hem i Sverige, jag ska inte åka bort, vilket har möjliggjort att jag äntligen har kunnat engagera mig i julen så som jag alltid velat gjort. För är det något jag kommit på den här vintern är att om man bara går all in så blir det mesta väldigt kul. Så länge man inte känner något stressigt måste.

Det är bara något mer julen som skänker mig en sådan sinnesfrid. Dofterna, mörkret, att man tillåts slappa hur mycket man vill så fort alla förberedelser är klara. Vissa högtider kan lätt handla om en stress över hur härligt det måste bli, så har jag aldrig upplevt julförberedelserna.

Lyckan är ju också total över att jag i år har mitt livs första egna julgran. Som jag har valt ut själv och klätt precis som jag vill. Det blev en tät, droppformad knubbis, precis som jag vill ha mina granar (och män, höhöhhöhöhhöhö).

Igår lackade jag och Andreas även paket för första gången någonsin, vilket visade sig vara sjukt kul. Jag kan rekommendera till alla att lacka!

 Att äntligen slå till på en lackstång med stämpel var ännu en sådan där grej som ingår i att jag har gått all in med julen. En liten liten pryl som gör att man vill slå in allt man äger bara för att få sätta sigill på det.

 Jag ser det snöar det var väl roligt hurra, och räven raskar över isen känns däremot som totalt opassande sånger att sjunga just nu. Ute är det torrt milt oktoberväder. Snöflingor har vi bara sett en enda dag, dagen då jag knäppte kortet ovan. Så snön längtar jag fortfarande till.

julbesatt

Det här med julen. Jag har ju gått all in i år kan man säga, vilket har varit sjukt kul! I vår lägenhet finns sex hyacinter och det var väl en överdrift kan jag känna i efterhand, den känns liksom indränkt i söt parfym som slår emot som en vägg när man öppnar dörren. Men julkänslan finns där! Jag ska visa bilder sedan när granen är på plats och mina amaryllis har slagit ut, då kommer jag vara i fullkomlig ro känner jag. Det finns bara ett problem, och det är jullakanen. Jag har bara ett par rödvita lakan och nu behöver de bytas, det stör mig i min julidyll att behöva bryta av med blåvita påslakan. Kanske rätt löjligt, men för mig är det viktigt att på julaftons morgon vakna upp i särskilda jullakan. Ett lagom besvärligt problem!

raccoons

Andreas har spenderat hela kvällen åt att ligga i soffan och fnissa åt youtube-videor med tvättbjörnar i. Han säger nu att han vill ha en egen tvättbjörn. Vi får väl se.

Jag minns när jag pluggade engelska i USA. Utanför skolan hade vi stora soptunnor, där skulle jag slänga något och när jag öppnade luckan såg jag att något rörde sig i mörkret därinne. Jag smällde igen locket och gallskrek i falsett att det var en gris i soptunnan. Nog för att det var mörkt men alltså, en gris?! Hur skulle den ens ha hamnat i soptunnan? Och grisar är väl ungefär det minst läskiga djuret? Så klart var det en tvättbjörn, de håller hus kring soptunnor i USA men man ska akta sig för dem då det sägs att de kan ha rabies. Inte så himla gulligt precis.

 Jag 19 år i NY på språkresa. Man gjorde så här med bilderna då, spejsade till dem med massor av coola effekter.

Tre hudvårdstips och en hudvårdsdiss

När jag kollar min bloggstatistik så kan jag se vad människor sökt på för att hamna här (ganska kul, vissa människor är knäppa). Ofta har de sökt på recensioner på hudvård eller inredning. Jag är precis likadan själv, jag googlar alltid innan jag köper något eller för att inspiration. Därför kommer det här att bli ett inlägg ägnat helt åt hudvårdstips, så ni som inte bryr er alls kan ju sluta läsa här.

När man som jag är född med torr hud och allergier så tenderar man att bli en krämjunkie. Min ljusa hud är väldigt känslig och blir lätt flammig. Jag har testat mig fram och förutom de jag får utskrivna från min doktor så har jag hittat några som håller måttet.

Här är tre badrumsskåpsfavoriter:

1. Estelle & Thild Night Cream Fragrance Free.
En nattkräm som knappast doftar (skönt på en nattkräm tycker jag), ekologisk, gör att små finnar att sjunker tillbaka och balanserar min hud. När det är som torrast ute blandar jag i en droppe mandelolja innan den får verkar över natten.

2. Clarins Beauty Flash Balm.
Dagkräm som är svagt aprikosfärgad och luktar svagt av tant. Taglinen är lite småtöntig, men man måste ju älska den: "Brightens, tightens". Vilket den faktiskt gör. Den jämnar ut det röda, återfuktar och håller finnarna borta. Så där så att man verkligen ser skillnaden, som att huden blir läkt. Superbra!

3. Lilla Bruket Ansiktsskrubb Petit Grain.
Mjuk och skön peeling som funkar bra om man som jag både flagnar av torrhet och får lite små hormonfinnar bredvid munnen. Saltet torkar ut finnarna och jojobaoljan mjukgör och tar bort det torra. När jag var liten var saltvatten det enda som kunde råda bot på mitt eksem. Trots att vissa tror att salt är för vasst att ha i ansiktet (man vill ju bara ta bort död hud, inte ny) så funkar det jättebra på mig. Den här är också ekologisk.

...Och en diss!

Avéne Skin Recovery Cream Rich
Jag köpte den när jag tänkte att min hud behövde lite extra kärlek inför den torra vinterperioden, just för att den ska vara speciellt framtagen för mycket torr och irriterad hy. Dessutom säljs den på apoteket vilket säger mig att den måste vara snäll och inte så kemisk. Min hud fullkomligt ballade ur av den här krämen! Jag fick finnar som en tonåring och började flagna av torrhet.  Det var det värsta av båda världar på ett ansikte. Kanske behöver min hud bara vänja sig, tänkte jag, men det blev bara värre. Då gav jag upp. Så jäkla kass.

oh whatever makes her happy on a saturday night

Igår tog jag och Andreas ut min lillasyster (a.k.a. Babygrrrl) och lillebror till Texas Longhorn i Hammarbysjöstad och åt. Jag hade aldrig ätit där innan, stället bjöd på köttchock men på det viset man vill ha det: inget tjafs, vältillagat kött, pommes och sås. Stor slurp! Som Maria Montazami säger. Vegetarianen Helen fick några slags fajitas och de var också bra, skönt när sådant där bara flyter. Trevlig personal också, vi kommer tillbaka!

Efter så gick vi till Laughing Duck som är en slags bar nära centralen. Dit går jag däremot garanterat inte tillbaka. Jag gillar inte när vakter hugger tag i mig för att jag inte har hängt in jackan: på en bar! Sur personal också. Nä sådant där blir jag så trött på.

Det var min lördag i någon sorts resentionsform! Mysigast var ju så klart sällskapet. Älskar att man kommer på nya sätt att umgås med sina syskon när man är vuxen.

Lights

Herrn i huset bytte ut våra lampor till miljölampor. Billigt och snällt mot miljön. Iskallt genomskärande ljus. En dag senare: jag gnäller konstant om att vårt vardagsrum ser ut som en cell och att mönstret i vår lampa inte längre syns. Dag två: lamporna tillbakabytta till de gamla varma och ordningen är återställd. Lågenergilampor är vidriga små saker. 

 

 Så som det ska vara.

 

dimmiga dar, det där var fina dar

November är ju inte precis känd för att vara en kulört, härlig månad när alla smådansar gatorna fram med glittrande ögon. Trots det har November varit ganska bra för mig. Medvetet har jag försökt tänka positivt varje dag och inte vältra mig i självömk, som är lätt att halka ner i ibland. Jag kanske inte har det bäst i världen men jag har det faktiskt väldigt bra och är frisk. Ibland har man svårt att ta in att det faktiskt är det viktigaste. Min nya grej för att göra det mesta av mitt liv är hur som helst är att gå all in. Typ nu när det är grått- då bara öser jag på med saker man inte kan göra när det är sommar.

Jag har satt upp en ljusslinga på balkongen, egentligen inget märkvärdigt men jag upptäcker att jag vill ha ljusslingor överallt efter det.

Jag fuskar med nyttigheter och gör varmchoklad med marshmallows. Kanske inte jättebra, men det är i varje fall gott!

Snart är December här och då kan man gå all in på julen. I år ska vi äntligen ha en egen julgran! Jag har redan börjat med mitt julmoodboard på pinterest.

I love you like grave danger, like moon shining disguise , when I wake up with your make up and spread blush against the sky.

Några fina saker och annat jag tänkt på:

Vi gick igenom några kassar som Andreas glömt att packa upp när han flyttade från Götet för 2,5 år sedan och hittade världens största byxor. Okej att han är tio centimeter längre än mig men hans rumpa är faktiskt inte i höjd med mina axlar.
...Och ja, detta är min morgonfrisyr. 

En vacker bok jag hittade inne på Urban. Nu ska jag säga en sak som jag är sugen på men som är lite hemlig för jag vill inte behöva utföra den på riktigt: Jag vill ha en Great Gatsby-fest. Vi skulle dricka champagne, ha flapperklänningar och fjädrar i håret. Visst låter det great? Perfekt till nyår också!

En artist jag lyssnar mycket på nu är Alexander (sångaren från Edward Sharpe & The Magnetic Zeros). Bästa är A million Years. Dreamy!

Före- och efterbilder på kändisar kan ju vara en av tidernas gulligaste saker. Jag gillar ju att Zooey Deschanel innerst inne är en liten nörd med trassligt hår, precis som vi andra.

stockholm, du håller mig så hårt

I födelsedagspresent av mig så fick Andreas att vi skulle gå på Stockholms filmfestival ihop. I förra veckan drog det igång och vi drog till lilla gulliga Zita och såg Crystal Fairy med Michael Cera. Den var rolig och fin, med en lite ny version av Cera (som annars alltid spelar killen som trånar efter tjejen han inte kan få).

En intressant filmmojäng inne på Zita.

Igår så var det dags för nästa film och vi gjorde en heldag på stan av det, med vin och middag ute. Det är så svårt att inte vara kär i vår fina stad när man går så här längs gatorna så här på kvällarna. Den är så hjärtknipande på något vis.

Att strosa på Öfvre och falla för alla fina gamla bevarade detaljer. Jag fotar och Andreas känner att han är med en pinsam turist men jag säger att är man förortskid så får man bete sig så här.

Nästa besök var på Park där vi såg 12 Years a Slave. Herre gud vilken hemsk film det var, dessutom baserad på en mans memoarer. Jag låg gömd under min jacka och höll för öronen halva filmen då det var många långa utdragna tortyrscener. Jag skulle nog hellre sett den hemma i soffan än på en gigantisk bioskärm med piskrappen dånade genom ett surroundsystem, nu så här i efterhand. Hemskt och sjukt vad människor har gjort (/gör) mot varandra. 

That´s it pommes frittes, men vi ska fortsätta gå på medlemsvisningar framöver!

Jag vill ha en hund, ååå en blå. Arg ska den va, jajaja!

I förra veckan var jag lite hundvakt åt världens bästa hund: Smilla. Smilla är vår familjehund som vi haft i 13 år (tror jag). Smilla är känd för att göra konstiga mänskliga pratljud, och att rätt ofta se grinigare ut än grumpy cat.

Under ungefär hela tiden jag hade henne så regnade det ute, men det var ändå mysigt på något vis att gå ut rustad till tänderna med gott om tid på sig. 

Smilla själv är en gammal tant med typiska tantintressen: sova och äta. Hon gillar även att bli klappad på magen, men jag vet inte om det kan räknas som ett tantintresse. Fast vem vet?

Att göra selfies tyckte hon var urbota dumt, vilket jag kan förstå. Rätt konstig grej det där egentligen, sticka en kamera i sitt eget ansikte. Men vi känns bara som ett så bra litet gäng hon och jag. Och jag längtar till den dagen jag själv kan ha en liten hund.