sju år med A

I Lördags var jag och Andreas och firade att vi har varit ihop i hela sju år. Vår årsdag firar vi alltid genom att gå ut och äta på något härligt ställe, den här gången bestämde vi att jag var ansvarig för ett fördrinksställe och Andreas var ansvarig för restaurang och så skulle vi hålla det hemligt för varandra. Jag hade tänkt ut ett passande drinkställe (säger inte vilket utifall att jag behöver det i framtiden), men på väg dit passerade vi Snaps soliga uteservering och då såg Andreas så längtansfull ut så då tyckte jag att vi kunde köra på det istället. Vid åtta så gick vi vidare mot Mariatorget och åt på Nostrano, en pytteliten mysig italiensk restaurang med typ sex bord. Typiskt nog valde Andreas konsekvent godare rätter än jag, även fast mina också var supergoda. Om ni går dit ska ni välja friterad pecorino med honung, oxfilén och citronpajen till dessert. Väldigt gott var det, och sällskapet kan man ju inte heller klaga på.

Jag tycker att Andreas och jag är så bra som har hållit ihop så länge, vi är ju faktiskt helt andra personer nu än vi var för sju år sedan. Tur är väl det för på den tiden kunde jag ibland känna pressen att vara med på tevespelskvällar han hade (snark) och det hände att vi stormgrälade så att jag kutade ut i gummistövlar mitt i natten. Det är ju otroligt mycket dramatik i början av ett förhållande, både upp och ner. Det tar tid, men efter ett tag kommer man på hur man ska vara mot varandra och hur man ska bråka för att komma framåt. Sedan tror jag en nyckel är att vi alltid har låtit varandra göra sina egna saker, så som att resa själva, hänga själv med vänner och testa på nya saker. Utan det blir man ju inte lika spännande som partner och längtar antagligen bort tillslut. Men det är klart att massvis av saker har vi ju gjort tillsammans också, till exempel har vi roadtrippat i USA, sjungit karaoke i Tokyo, hängt på stränder i Vietnam och flyttat fram och tillbaka till Götet ihop.
I framtiden vill vi ungefär samma saker och det känns riktigt bra.

Något snyggo på en trappa i Prag i somras.

Kim Kardashians bröllop och sånt viktigt

Ikväll var det något av en hedersstund framför teven och därför slog jag på stort och bakade chokladmuffins. Det var nämligen säsongsavslutning för mitt absolut bästa guilty pleasure Keeping up with the Kardashians (fast jag är alltid lite extra mallig ju töntigare sak jag kollar på så vet egentligen inte hur guilty det är).

I det här avsnittet så fick man följa med under förberedelserna för Kimyes bröllop i Florens. Eftersom jag har sett varje avsnitt under nio säsonger så är det inte det första bröllopet jag har sett i serien, då Kim varit gift både en och två gånger tidigare. I det förra tevesända bröllopet gifte hon sig med den odrägliga basketspelaren Chris Humphries som verkade störig på alla sätt och vis. Mitt utlåtande förutom att hon verkar passa bättre ihop med Kanye är att det senaste bröllopet också hade snyggast bröllopsklänning. I övrigt fick man inte se något alls av själva ceremonin.

Bild från hollywoodlife.com

En lite smått tacky look med det där bandet i pannan och den överdimensionerade puffkjolen hon har på sitt första bröllop, tycker jag.

Bild från eonline.com

Gulliga baby North var såklart också med. Hon sportade valkiga armar, vilket är så sjuuukt gulligt. Önskar det var detsamma för vuxna, att man kunde gå runt valkig som en Michelin gubbe och att alla tyckte det var det sötaste de sett.

Hösten talar till vårt nya liv

Höstfärger på kläderna är snyggast, tycker jag. I övrigt är det här dagen sååå himla lång. På fredag är det popaganda och jag orkar inte vänta längre. Det ska bli så mysigt. 

Inlägget där min hemliga hobby avslöjas

Här live-bloggas det från jobbet minsann! Fem minuter har jag kvar av min rast och de spenderas med bloggen. 

Så här såg det ut igår när jag och Andreas bakade pizza. Jag har en lite skum hobby som innebär att jag älskar att sitta framför ugnen och se på när saker tillagas i den. Så mysigt! 

Min lediga dag och Lindsay

Denna regniga onsdag är jag ledig. Jag har jobbat så mycket i sommar att jag märker att jag blir lite ställd av att vara ledig. Så mycket tid att förfoga över! Jahapp så jag har ringt lite jobbsamtal, varit en snabbis i outleten (herregud vad mycket skit på en och samma plats) och tittat på Lindsay. 

Det sista är en dokumentärserie gjord av Oprah om Lindsay Lohans comeback från rehab. Hon ska starta ett nytt liv som nykter och försöka bli anställd som skådespelerska igen. Syftet med dokumentären är att visa att hon är på rätt bana igen. Efter att ha sett den tycker jag att hon är som ett stort barn som inte kan ta hand om sig själv eller komma i tid och som låter sitt dåliga humör gå ut över alla runt omkring sig som bara försöker passa upp på henne. 

När t.ex. en flyttbil kommer över till Lindsay med grejer från hennes gamla hus i LA så orkar hon inte gå ner till den och titta vad som är i, utan flyttkillarna får bära upp allt till hennes lägenhet. Efter några timmar orkar hon kliva upp ur sin säng, då tittar hon på allt, säger "Oh my god" och sedan får allt bäras ner i flyttbilen igen. När de har gjort det kommer hon på att det kanske låg några lakan i en kartong som hon ville ha och vill att de ska plocka fram dem ur den proppfulla flyttbilen. Bland annat. Motsatsen till jordnära helt enkelt!

du du säger att du saknar mig, den mat jag lagade en gång, det gör jag med för jag lagar inte mat längre.

Hata mig inte men gud vad skönt det är med det svalare vädret och att mörkret kommer lite snabbare om kvällarna. Äntligen kan man slappna av igen, efter att ha gått runt med värmeslag och fotsvett i två månader. Jag laddar inför popaganda och lyssnar på den passande låten Hösten kommer med Vit Päls.

Ikväll så är jag inne i ett riktigt inredningsflow, något som brukar komma till mig under hösten. Jag vill byta ut tevebänken, vilket känns som att det är huvudämnet på min blogg så ofta som jag skriver om det, men det är bara så dyrt. Annars skulle jag gjort det för länge sedan. Dessutom så har H&M Home fått in en jättefin höstkollektion. När Andreas var och fjällvandrade kom jag på att vårat sovrum är ogästvänligt och det är så klart något jag vill råda bot på. Jag skulle vilja omvandla det till ett hotelligt sovrum med stoppad sänggavel med klädda knappar, vackert överkast med kuddar i pasteller eller grått.

Här är några fina saker från H&M home som skulle passa så fint i vårt sovrum. Tänker mig att det skulle se ut lite så här, fast mindre pråligt liksom:

Perfektionist.

På senare tid har jag tänkt mycket på det här med att vara perfektionist. Ni kanske garvar när ni får höra anledningen, men det började med när jag tittade på Sommar med Ernst (som förövrigt är mitt bästa teveprogram just nu hjärta hjärta hjärta). Ernst sa någonting om att det är något härligt med saker som är lite skeva och att det är något man måste lära sina barn, för det blir aldrig kul att vara en person som inte vill göra något om det inte är perfekt. Herregud tänkte jag, jag är ju en sådan person! Jag vill helst inte göra något om jag inte är bäst, och jag kan bli otroligt besviken på mig själv om jag inte presterar perfekt på något under första försöket. Det gör att jag ibland hoppar över att göra vissa saker och att jag älskar att göra samma saker om och om igen. Jag kan också få stor prestationsångest i nya situationer. Ett ganska obekvämt drag som jag försöker jobba på i form av att tänka att jag får testa saker och vara lite dålig, och det är okej.

Ett exempel på min perfektionism är att min mamma kunde säga till mig innan prov när jag var yngre att "Nu har du gjort ditt bästa, nu kan du vara nöjd". Och jag tänkte "Vaddå mitt bästa?! Jag har ju sett ett teveprogram, träffat en kompis och jag satt framför datorn en timme igår?!". Jag kände att så länge jag inte hade ägnat 100% av min tid och mitt engagemang åt en uppgift så hade jag inte gjort mitt bästa. Vilket innebar att jag aldrig kunde hålla med min mamma, det jag hade presterat var aldrig bra nog. Senare i livet insåg jag att det berodde på att jag hade blandat ihop "mitt bästa" med perfektion.

Idag så firade vi Andreas och hans systers födelsedagar med afternoon tea med hans släkt. Andreas som är av mer obekymrad natur gjorde sconesen, men fördelade smöret ojämnt så degen blev klumpig och sconesen kom ut helt knöliga ur ugnen. Jag gick förstås runt och ojade mig och sa att "ja de där blev ju inte vackra" och tänkte för mig själv att nu blev de inte så som de "ska" vara. Jag kände att min sconesheder antagligen hade fallit totalt eftersom vi tillsammans var sconesansvariga. Sedan gick vi ut med sconesen till släkten som smakade och tror ni inte att sconesen var jättegoda? Mycket godare än de vanligtvis är. Då slog det mig igen det där med att våga prestera något som inte är helt hundra, för det kan bli riktigt bra ändå. Om inte annat så har man kanske upplevt något och lärt sig något på kuppen. Det är inte helt lätt att ändra en gammal vana, men man kan försöka, och mest av allt försöka vara snällare mot sig själv.

Och, såklart en cheesy men tänkvärd bild som avslut!

send me on my way

Nu är det på tiden att det kommer en liten uppdatering innan Juli tar slut. Just nu går inte tågen, då de håller på att bygga ut järnvägen där jag bor. Så just nu känns det som att min fritidsaktivitet nummer ett är att åka buss fram och tillbaka till mitt jobb. Botten nådde jag nog i söndags då jag jobbade i fyra timmar och åkte buss i fyra timmar. När man åker så här mycket och dessutom jobbar mycket så känner man inte precis för att dansa polka och plocka fram latjolajbanlådan när man kommer hem. Jag menar, det enda jag gör när jag väl kommit hem är att titta på Vänner och läsa bloggar. Sommaren susar förbi utanför och det är klart att det känns trist.

Om jag nu ska fortsätta på klagospåret så är min pojkvän borta och fjällvandrar och han har inte hört av sig sedan i fredags, alltså på fyra/fem dagar. Det är klart att han har radioskugga men det känns verkligen jobbigt och trist att inte ens få prata ett par ord med varandra varje dag. Det känns så tomt och ensamt i vår lägenhet och jag har kommit på att vårt sovrum är ogästvänligt. De första nätterna var jag helt hundra på att någon skulle bryta sig in i lägenheten och kunde knappt sova. I vanliga fall när han är borta brer jag bara ut mig som en valross över hela sängen och tycker att det känns så himla skönt att inte bli armbågad ihjäl, vilket han är expert på.

I allt det här försöker jag bete mig lite som min egen bästa vän, alltså inte skälla på mig själv om jag inte lagar mat eller städar så fint, utan tänka att man få faktiskt tappa sådant lite när man både är utan ork, tid och en pojkvän som kan backa upp en. 

Well well, ja hoppas att nästa uppdatering blir lite gladare, kanske är Andreas hemma då och har täljt en barkbåt till mig i present. Och tågen är gjorda i guld och susar dörr till dörr med mig på en specialbyggd tron medan Beyonce spelas i högtalarsystemet.

I´m free to be whatever I, whatever I choose and I sing the blues if I want, free to say what ever I like if it´s wrong or right it's allright

Det här med sommarbloggning var tydligen inte min grej. Känner mig så oerhört trött just nu. Har jobbat nonstop (alltså verkligen öppning till stängning i butiken där jag jobbar) sedan en vecka tillbaka. Och det märks att kroppen och huvudet inte är vana vid tempot. Längtar bara efter en rejäl sovmorgon. Vet ni när det kommer hända? Om nio dagar, på torsdag nästa vecka är jag ledig. Blöööeeh känner jag inför det. Men trots allt är det ganska roligt att vara tillbaka på jobbet, det är kul att hänga med alla jag gillar där och även när jag får hänga om avdelningar och så där. Alltså göra det jobb som jag en gång i tiden pluggade till. Jag känner när jag gör det att jag har det i mig på någon vänster.

I övrigt promenerar jag massor, Andreas ska knata upp för Kebnekaise vilket innebär att han ska gå in ett par gigantiska vandringskängor i den 30gradiga värmen vi har just nu. Så vi går och går och går hela kvällarna, det känns bra då jag äter massor av snacks kvällarna igenom för att inte däcka direkt. Tror också det hjälper mot den preggoliknande magen jag kom hem med efter allt gluten vi stoppade i oss i Italien. Herregud vad gott den var och herregud vad kroppen inte klarar av det.

Jo och så har jag att se fram emot att gå på popaganda i slutet av Augusti. Det är verkligen det bästa avslutet på sommaren.

Hälsning från Italien

Testar nu att mobilblogga för första gången! Jag är alltså i Italien med mina syskon, Andreas och Joels tjej Cannelle. Vi har det så fint här, vi äter gelato på piazzan utanför vår lägenhet, tar salta bad och dricker vin på vår terass. Bäst av allt är att ha så många man gillar så nära intill sig hela tiden. Som just nu, nu sitter jag och dricker kaffe i soffan och hör ljuden från terassen där alla mina syskon sitter och pratar. Man får den där känslan av totalt lugn som när man var liten och låg i sin säng på kvällen och hörde mamma och pappa titta på teve i vardagsrummet utanför. Lite som att flocken är samlad och nu kan man bara slappna av.

Vi hörs mer när jag kommer hem. 

cheesecake och resor

Jag och Andreas är nyss hemkomna från två dygn i Prag. Har massor av bilder på lut, men det är något som tar emot så mycket med att göra jättelånga inlägg med massor av bilder. Det är helt enkelt tråkigt! När jag började blogga för hundra tusen år sedan så hade man knappast bilder på bloggen, utan det var mest text som gällde. Och det var det som fick mig på kroken. Mästerfotograf får någon annan vara, text är helt klart det sätt som jag vill förmedla mig genom om jag får välja.

Hur som helst, vädret är skit i sverige som vanligt, jag har ägnat dagen åt att fixa grejer hemma och baka en cheesecake, den första jag gjort i mitt liv. Den var jätteenkel och jättegod så det blir nog fler sådana i framtiden. Imorgon ska jag packa igen för snart bär det av mot Italien, dit jag åker med alla mina syskon, Joels tjej Cannelle och Andreas. Det känns som att det kommer bli så himla roligt, särskilt att vi alla är samlade igen på familjesemester fast alla är vuxna. Riktigt härligt!

at last, my love has come along, my lonely days are over, and life is like a song

Åh bröllopet igår var så himla fint. Det var alltså en av min absolut bästa vänner, Elinor, som gifte sig med sin Andreas. När de klev in i kyrkan så började jag storböla och sedan fick jag kämpa mot tårarna hela ceremonin. De var ju så fina tillsammans. Och det är något som är så stort med att någon som man tycker så himla himla mycket om har lyckats hitta sin person. För i Elinors och hennes killes fall har det varit så självklart, man har liksom bara vetat att ja, nu är det dem två genom livet.

Jag höll tal också och jösses vad jag har varit nervös för det talet. Vridit mig i ångest i två dagar. Men sedan igår när det var min tur, så kände jag bara som ett stort lugn. Jag visste precis vad jag ville säga och allt kom fram utan att jag tappade bort mig eller utan konstigheter. Det var så viktigt för mig att få berätta hur jag känner om allt det här, så jag kunde liksom inte låta min fobi för att tala inför folk vinna. I så fall hade de där orden nog aldrig blivit sagda.

Vi var på nynäshavsbad som verkligen var jätteflott. Efter en jättegod trerätters middag, massor av tal och Elinors pappa som plingade febrilt i en plinga i sin roll som toastmaster, så var det bröllopstårta och dans. Vi slutade kvällen med att stupa i säng på hotellrummet. Otroligt fin dag och nu är min bästa vän fru! Ganska coolt, tycker jag.

spana på folk och shoppa kostym

Tänk att det alltid är lika svårt att blogga på sommaren. Det är liksom min mest intensiva period, antingen jobbar jag mer än heltid (det är alltid brist på folk på mitt jobb under sommaren) eller så är jag så ledig jag bara kan vara. Idag innebar det sistnämnda att jag hängde med Andreas på kostymshopping inför Elinors bröllop på lördag.

Vi började dagen med frulle på stan och spanade på människor och hittade på historier om vilka de var och vart de var på väg. Det är en av mina absoluta favoritsaker att göra. När vi byggde om badrummet förra året så bodde jag i princip på Espresso house, jag hade en stor tenta och jag kunde inte vara hemma under dagarna när hantverkarna var där. Så alla pengar den månaden gick till latte och morotsmuffins, och det var under de långa timmarna jag lärde mig hur härligt det är att ensamfika. Man tar med sig något att läsa, smuttar på sin latte och spanar på folk som springer förbi utanför fönstret. Just kring Östermalm är mitt bästa, jag älskar att spana på alla tanter och gubbar med små bortskämda hundar, stressade väldressade affärsmän i klungor på väg till möten, mammalediga tjejer och turister. Det är så spännande att tänka sig in i främmande människors liv, tycker jag.

Så här ser han ut i sin nya kostym. En mycket stilig pojkvän som dessutom är så sjukt kul att hänga med, jämt!

Någon vecka i Juni

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna:

Jag har varit lite sjuk ett par veckor, ni vet så där så man går till jobbet och håller ut men inte orkar så mycket mer. Så jag har druckit massor av det här som jag ääälskar: Pucca lemongrass &ginger te med pressad citron, honung och riven ingefära. Det är jättegott och ska ju vara bra för allt.

En söt humla jag såg innan sommaren försvann.

 Jag har kollat så mycket på fotboll på senare tid. Det här är fikat som vi hade till fotbollen när pappa och Kicki var hemma hos mig och Andreas och berättade om sin Australienresa. Te och scones. Mmm! Vi har förresten börjat att betta om fotbollen, man säger hur man tror att matchen kommer sluta och bettar man rätt vinner man 50 kronor av varje deltagare. Ingen har hittills vunnit, men det här har lyckats hålla lite intresse uppe hos mig som annars tycker att det finns roligare grejer än fotboll. Gambling är alltså tydligen mer min grej än sport!

Så här såg jag ut på midsommar, fast lite mindre stirrig kanske. Midsommar var kall, vi såg en midsommarstång och åt mat. That´s it typ. Ungefär som det brukar vara alltså.

Lagom till Andreas och min semester började som kom hösten med stickande regn och kalla vindar. Jag som ska på bröllop om några dagar har fått jaga land och rike runt efter en finare stickad kofta så jag slipper förfrysa mig i min tunna klänning. Tur att festen ska hållas inomhus!

"Här sitter de som är på väg till jobb eller inte är det men behöver se ut som om de är det."

 Bild: nöjesguiden.se

 

"Parkerat i hörnet av Mäster Samuelsgatan och Biblioteksgatan, båda kända för sin brist på fattigdom, finns sedan 1904 Wienerkaféet, där förnämliga bakelser genom åren har intagits i miljoner, men som nu blivit en matvänlig instans av internationellt snitt."

Älskar när man läser texter av någon som verkligen gillar att skriva. Jag vet inte vem som skrivit detta (tror däremot att det är DN:s Mats Holmberg) men den här recensionen av Wienercaféets frukost var som början på en roman man bara vill sluka.

Om ni också tycker om en välskriven text, eller bara vill hitta en bra utefrukost,  så kan ni läsa texten bland recensioner av andra frukostställen här.

en missnöjd och en meganöjd

Så här skoj har min helg varit. Bihåleinflammation och jobb har inneburit att jag fullkomligen har kraschlandat när jag klivit in genom dörren. Usch och fy vad tråkigt! Tänk vad avis man kan bli på alla friska lediga människor som till exempel kan gå på Håkan Hellström på Ullevi och dricka vin med sina vänner ljusa sommarkvällar. Jag fick påminna mig själv om att det kommer fler sommardagar och att jag behöver inte ha fullkomlig panik, när jag satt med bultande huvudvärk och kladdkaka framför friends på lördagskvällen.

Innan helgen kom så mådde jag faktiskt helt okej och då var jag även hundvakt åt det här lilla flummiga yrvädret Ragge. Farmors gamla hund som numera bor hos pappa. Jag älskar Ragges personlighet så mycket, han lunkar bara runt och viftar på svansen och ser nöjd ut. Ger man honom ett tuggben så är han meganöjd. Klappar man honom på magen tycker han att livet är fantastiskt. Går man på promenad så tycker han att det är SÅ kul! Han plumsade förresten ner i vattnet med öppen mun, fick en hostattack, klev upp, och skuttade vidare med viftande svans. Så himla happy go lucky den där gullhunden!

Well I’m nobody’s baby, I’m everybody’s girl, I’m the queen of nothing, I’m the king of the world

Så otroligt mycket ljuvligheter som man ser på sin vanliga kvällspromenad nu. Sommaren är verkligen här, och vi har hela kvar att njuta av. Fantastiskt! Ikväll lyssnade jag på First Aid Kit som gästade värvet, medan jag promenerade strandpromenaden fram. Det är svårt att få intressanta intervjuer med så unga personer tycker jag, man blir ju oftast mer insiktsfull när man blickar till baka ju mer tid som har gått liksom. Så unga personer berättar mer om saker som har hänt dem utan så mycket mer djup bakom. Tror nog First Aid Kit blir fantastiska på Värvet om säg tio år.

Men jag har i alla fall börjat lyssna på deras musik och de är ju så duktiga och deras röster är så vackra.Tänk om man själv hade någon sådan där gåva som man bara kunde satsat på sedan man var 14. I slutet av sommaren så hoppas jag få gå och se dem på popaganda.

Elinors möhippa

I lördags morse så klev jag upp supertidigt och packade allt jag behövde. Det här var dagen jag hållt tyst om i flera månader, nämligen dagen för Elinors möhippa!

Ett gäng på tre tjejer (Jag, Luisa och Melissa) kittade med rånarluvor åkte och ställde oss bakom en thaikiosk i Nynäshamn, medan ett samtal gick hem till Elinor där en polis (faktiskt en riktig polis som Melissa kände) ringde Elinor och berättade att det skett inbrott i husen intill henne och bad henne kontrollera sina dörrar. Elinor gick och tittade och på ytterdörren satt en lapp som vi fått dit där det stod vad hon skulle packa och att hon hade tio minuter på sig att ta sig till Thaikiosken. Elinor trodde fram tills detta att hennes dag gick ut på att träffa Luisa på stan och ha tjejmiddag på kvällen.

Vår plan var att när Elinor kom fram skulle vi hoppa på henne, skjuta party poppers och sätta på en ögonbindel på henne och åka iväg.

När kanske 40 minuter hade gått och massor av bilar åkt förbi oss och undrat vad 17 det var för ligister bakom thaikiosken insåg vi att Elinor inte skulle dyka upp. Luisa sms:ade henne och allt, men ingen Elinor dök upp. Jag fattade genast att det var det berömda kontroll-behovet som hade slagit till.
Vi fick byta till plan B och dra hem till henne och göra kidnappningen där istället. Där stod en livrädd men asgarvande Elinor och matade katterna och ville packa underkläder och allt vad det var. Någon ögonbindel ville hon inte ha!

Tillslut fick vi med oss Elinor med ögonbindel och allt och stoppade in henne i vår bil, som Mellissas pojkvän körde i kringelikrokar över halva södra stan.

Så här ser man ut när man blivit ledd upp för en trapp med ögonbindel, fått på sig en ryggsäck och trott att man ska hoppa från något jättehögt, men inser att man står i ett trapphus!

Hemma hos Melissa väntade en picknick som vi fått flytta inomhus på grund av otur med vädret. Hann inte fota all mat innan vi hade smaskat i oss den, alla var superhungriga. Men det var ost, kex, charkisar, pastasallad, bröd och cava till det!

Hemma hos Melissa väntade Elinors syster och hennes kusin. Vi alla garvade massor åt Elinor reaktion och var väldigt nöjda med att vi lyckats hålla allt hemligt.

Aaaaningens lulliga gav vi oss sedan iväg på dagens uppdrag!

Elinor hade packat sin ballaste väska full med allt man behöver: cider, öl och en insektstång.

Elinor fick dessutom med sig ett ägg som hon skulle försvara med sitt liv eftersom det representerade hennes framtida äktenskap. Ägget levde tyvärr inte så länge, så jag är ledsen att säga det men en dyster framtid väntar nog dig, Elinor :(

I humlegården gjorde vi staduppdraget, där man fick en digitalkamera, walkietalkies, karta och massor av uppdrag att utföra på stan. Till exempel så skulle vi samla på oss andra människors huvudbonader, dansa små grodorna runt svampen på stureplan, få med oss folk på ett hockeyklubbskort på trappan till dramaten, med mera.

 Ju fler saker man gjorde, dess mer poäng fick man. Det var jättekul! 

Det lag som vann var Elinors lag. 

Sedan tyckte vi att Elinor kunde skaffa fram en insekt med sin insektstång.

Eftersom vi alla var konstant småpackade kändes allt som en riktigt bra idé!

Middag åt vi på Piren på kungsholmen, jag åt moules marinere som som vanligt var supergott. Sedan gungade vi lite i deras gungor.

 Vet egentligen inte hur det kommer men helt plötsligt var vi i färd med att testa Kristinebergs lekplats klockan ett på natten.

Älskar lekplatser på försommarnätter, förövrigt. Trodde man hade blivit för gammal för det, men tydligen inte! Fattar helt klart grejen och skulle hänga där jämt om det var socialt accepterat.

Bjuder på den här, hahaha! Det är så här man skaffar sig snofsiga blåmärken och träningsvärk till nästa dag. 

Ja och där tog kvällen slut, sjukt kul hade jag och tiden gick sååå fort! Mitt tips till alla som göra en möhippa: planera inte in så mycket! Det gjorde ju inte vi, men vi kom ändå försent till allt, man har ju så mycket att prata om ändå. Och man har väldigt kul av sig själv utan massor av aktiviteter om alla är taggade!

(ps:Bilderna i det här inlägget kommer från olika personers instagram och lite här och var ifrån, tack för lånet!)