cheesecake och resor

Jag och Andreas är nyss hemkomna från två dygn i Prag. Har massor av bilder på lut, men det är något som tar emot så mycket med att göra jättelånga inlägg med massor av bilder. Det är helt enkelt tråkigt! När jag började blogga för hundra tusen år sedan så hade man knappast bilder på bloggen, utan det var mest text som gällde. Och det var det som fick mig på kroken. Mästerfotograf får någon annan vara, text är helt klart det sätt som jag vill förmedla mig genom om jag får välja.

Hur som helst, vädret är skit i sverige som vanligt, jag har ägnat dagen åt att fixa grejer hemma och baka en cheesecake, den första jag gjort i mitt liv. Den var jätteenkel och jättegod så det blir nog fler sådana i framtiden. Imorgon ska jag packa igen för snart bär det av mot Italien, dit jag åker med alla mina syskon, Joels tjej Cannelle och Andreas. Det känns som att det kommer bli så himla roligt, särskilt att vi alla är samlade igen på familjesemester fast alla är vuxna. Riktigt härligt!

at last, my love has come along, my lonely days are over, and life is like a song

Åh bröllopet igår var så himla fint. Det var alltså en av min absolut bästa vänner, Elinor, som gifte sig med sin Andreas. När de klev in i kyrkan så började jag storböla och sedan fick jag kämpa mot tårarna hela ceremonin. De var ju så fina tillsammans. Och det är något som är så stort med att någon som man tycker så himla himla mycket om har lyckats hitta sin person. För i Elinors och hennes killes fall har det varit så självklart, man har liksom bara vetat att ja, nu är det dem två genom livet.

Jag höll tal också och jösses vad jag har varit nervös för det talet. Vridit mig i ångest i två dagar. Men sedan igår när det var min tur, så kände jag bara som ett stort lugn. Jag visste precis vad jag ville säga och allt kom fram utan att jag tappade bort mig eller utan konstigheter. Det var så viktigt för mig att få berätta hur jag känner om allt det här, så jag kunde liksom inte låta min fobi för att tala inför folk vinna. I så fall hade de där orden nog aldrig blivit sagda.

Vi var på nynäshavsbad som verkligen var jätteflott. Efter en jättegod trerätters middag, massor av tal och Elinors pappa som plingade febrilt i en plinga i sin roll som toastmaster, så var det bröllopstårta och dans. Vi slutade kvällen med att stupa i säng på hotellrummet. Otroligt fin dag och nu är min bästa vän fru! Ganska coolt, tycker jag.

spana på folk och shoppa kostym

Tänk att det alltid är lika svårt att blogga på sommaren. Det är liksom min mest intensiva period, antingen jobbar jag mer än heltid (det är alltid brist på folk på mitt jobb under sommaren) eller så är jag så ledig jag bara kan vara. Idag innebar det sistnämnda att jag hängde med Andreas på kostymshopping inför Elinors bröllop på lördag.

Vi började dagen med frulle på stan och spanade på människor och hittade på historier om vilka de var och vart de var på väg. Det är en av mina absoluta favoritsaker att göra. När vi byggde om badrummet förra året så bodde jag i princip på Espresso house, jag hade en stor tenta och jag kunde inte vara hemma under dagarna när hantverkarna var där. Så alla pengar den månaden gick till latte och morotsmuffins, och det var under de långa timmarna jag lärde mig hur härligt det är att ensamfika. Man tar med sig något att läsa, smuttar på sin latte och spanar på folk som springer förbi utanför fönstret. Just kring Östermalm är mitt bästa, jag älskar att spana på alla tanter och gubbar med små bortskämda hundar, stressade väldressade affärsmän i klungor på väg till möten, mammalediga tjejer och turister. Det är så spännande att tänka sig in i främmande människors liv, tycker jag.

Så här ser han ut i sin nya kostym. En mycket stilig pojkvän som dessutom är så sjukt kul att hänga med, jämt!

Någon vecka i Juni

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna:

Jag har varit lite sjuk ett par veckor, ni vet så där så man går till jobbet och håller ut men inte orkar så mycket mer. Så jag har druckit massor av det här som jag ääälskar: Pucca lemongrass &ginger te med pressad citron, honung och riven ingefära. Det är jättegott och ska ju vara bra för allt.

En söt humla jag såg innan sommaren försvann.

 Jag har kollat så mycket på fotboll på senare tid. Det här är fikat som vi hade till fotbollen när pappa och Kicki var hemma hos mig och Andreas och berättade om sin Australienresa. Te och scones. Mmm! Vi har förresten börjat att betta om fotbollen, man säger hur man tror att matchen kommer sluta och bettar man rätt vinner man 50 kronor av varje deltagare. Ingen har hittills vunnit, men det här har lyckats hålla lite intresse uppe hos mig som annars tycker att det finns roligare grejer än fotboll. Gambling är alltså tydligen mer min grej än sport!

Så här såg jag ut på midsommar, fast lite mindre stirrig kanske. Midsommar var kall, vi såg en midsommarstång och åt mat. That´s it typ. Ungefär som det brukar vara alltså.

Lagom till Andreas och min semester började som kom hösten med stickande regn och kalla vindar. Jag som ska på bröllop om några dagar har fått jaga land och rike runt efter en finare stickad kofta så jag slipper förfrysa mig i min tunna klänning. Tur att festen ska hållas inomhus!

"Här sitter de som är på väg till jobb eller inte är det men behöver se ut som om de är det."

 Bild: nöjesguiden.se

 

"Parkerat i hörnet av Mäster Samuelsgatan och Biblioteksgatan, båda kända för sin brist på fattigdom, finns sedan 1904 Wienerkaféet, där förnämliga bakelser genom åren har intagits i miljoner, men som nu blivit en matvänlig instans av internationellt snitt."

Älskar när man läser texter av någon som verkligen gillar att skriva. Jag vet inte vem som skrivit detta (tror däremot att det är DN:s Mats Holmberg) men den här recensionen av Wienercaféets frukost var som början på en roman man bara vill sluka.

Om ni också tycker om en välskriven text, eller bara vill hitta en bra utefrukost,  så kan ni läsa texten bland recensioner av andra frukostställen här.

en missnöjd och en meganöjd

Så här skoj har min helg varit. Bihåleinflammation och jobb har inneburit att jag fullkomligen har kraschlandat när jag klivit in genom dörren. Usch och fy vad tråkigt! Tänk vad avis man kan bli på alla friska lediga människor som till exempel kan gå på Håkan Hellström på Ullevi och dricka vin med sina vänner ljusa sommarkvällar. Jag fick påminna mig själv om att det kommer fler sommardagar och att jag behöver inte ha fullkomlig panik, när jag satt med bultande huvudvärk och kladdkaka framför friends på lördagskvällen.

Innan helgen kom så mådde jag faktiskt helt okej och då var jag även hundvakt åt det här lilla flummiga yrvädret Ragge. Farmors gamla hund som numera bor hos pappa. Jag älskar Ragges personlighet så mycket, han lunkar bara runt och viftar på svansen och ser nöjd ut. Ger man honom ett tuggben så är han meganöjd. Klappar man honom på magen tycker han att livet är fantastiskt. Går man på promenad så tycker han att det är SÅ kul! Han plumsade förresten ner i vattnet med öppen mun, fick en hostattack, klev upp, och skuttade vidare med viftande svans. Så himla happy go lucky den där gullhunden!

Well I’m nobody’s baby, I’m everybody’s girl, I’m the queen of nothing, I’m the king of the world

Så otroligt mycket ljuvligheter som man ser på sin vanliga kvällspromenad nu. Sommaren är verkligen här, och vi har hela kvar att njuta av. Fantastiskt! Ikväll lyssnade jag på First Aid Kit som gästade värvet, medan jag promenerade strandpromenaden fram. Det är svårt att få intressanta intervjuer med så unga personer tycker jag, man blir ju oftast mer insiktsfull när man blickar till baka ju mer tid som har gått liksom. Så unga personer berättar mer om saker som har hänt dem utan så mycket mer djup bakom. Tror nog First Aid Kit blir fantastiska på Värvet om säg tio år.

Men jag har i alla fall börjat lyssna på deras musik och de är ju så duktiga och deras röster är så vackra.Tänk om man själv hade någon sådan där gåva som man bara kunde satsat på sedan man var 14. I slutet av sommaren så hoppas jag få gå och se dem på popaganda.

Elinors möhippa

I lördags morse så klev jag upp supertidigt och packade allt jag behövde. Det här var dagen jag hållt tyst om i flera månader, nämligen dagen för Elinors möhippa!

Ett gäng på tre tjejer (Jag, Luisa och Melissa) kittade med rånarluvor åkte och ställde oss bakom en thaikiosk i Nynäshamn, medan ett samtal gick hem till Elinor där en polis (faktiskt en riktig polis som Melissa kände) ringde Elinor och berättade att det skett inbrott i husen intill henne och bad henne kontrollera sina dörrar. Elinor gick och tittade och på ytterdörren satt en lapp som vi fått dit där det stod vad hon skulle packa och att hon hade tio minuter på sig att ta sig till Thaikiosken. Elinor trodde fram tills detta att hennes dag gick ut på att träffa Luisa på stan och ha tjejmiddag på kvällen.

Vår plan var att när Elinor kom fram skulle vi hoppa på henne, skjuta party poppers och sätta på en ögonbindel på henne och åka iväg.

När kanske 40 minuter hade gått och massor av bilar åkt förbi oss och undrat vad 17 det var för ligister bakom thaikiosken insåg vi att Elinor inte skulle dyka upp. Luisa sms:ade henne och allt, men ingen Elinor dök upp. Jag fattade genast att det var det berömda kontroll-behovet som hade slagit till.
Vi fick byta till plan B och dra hem till henne och göra kidnappningen där istället. Där stod en livrädd men asgarvande Elinor och matade katterna och ville packa underkläder och allt vad det var. Någon ögonbindel ville hon inte ha!

Tillslut fick vi med oss Elinor med ögonbindel och allt och stoppade in henne i vår bil, som Mellissas pojkvän körde i kringelikrokar över halva södra stan.

Så här ser man ut när man blivit ledd upp för en trapp med ögonbindel, fått på sig en ryggsäck och trott att man ska hoppa från något jättehögt, men inser att man står i ett trapphus!

Hemma hos Melissa väntade en picknick som vi fått flytta inomhus på grund av otur med vädret. Hann inte fota all mat innan vi hade smaskat i oss den, alla var superhungriga. Men det var ost, kex, charkisar, pastasallad, bröd och cava till det!

Hemma hos Melissa väntade Elinors syster och hennes kusin. Vi alla garvade massor åt Elinor reaktion och var väldigt nöjda med att vi lyckats hålla allt hemligt.

Aaaaningens lulliga gav vi oss sedan iväg på dagens uppdrag!

Elinor hade packat sin ballaste väska full med allt man behöver: cider, öl och en insektstång.

Elinor fick dessutom med sig ett ägg som hon skulle försvara med sitt liv eftersom det representerade hennes framtida äktenskap. Ägget levde tyvärr inte så länge, så jag är ledsen att säga det men en dyster framtid väntar nog dig, Elinor :(

I humlegården gjorde vi staduppdraget, där man fick en digitalkamera, walkietalkies, karta och massor av uppdrag att utföra på stan. Till exempel så skulle vi samla på oss andra människors huvudbonader, dansa små grodorna runt svampen på stureplan, få med oss folk på ett hockeyklubbskort på trappan till dramaten, med mera.

 Ju fler saker man gjorde, dess mer poäng fick man. Det var jättekul! 

Det lag som vann var Elinors lag. 

Sedan tyckte vi att Elinor kunde skaffa fram en insekt med sin insektstång.

Eftersom vi alla var konstant småpackade kändes allt som en riktigt bra idé!

Middag åt vi på Piren på kungsholmen, jag åt moules marinere som som vanligt var supergott. Sedan gungade vi lite i deras gungor.

 Vet egentligen inte hur det kommer men helt plötsligt var vi i färd med att testa Kristinebergs lekplats klockan ett på natten.

Älskar lekplatser på försommarnätter, förövrigt. Trodde man hade blivit för gammal för det, men tydligen inte! Fattar helt klart grejen och skulle hänga där jämt om det var socialt accepterat.

Bjuder på den här, hahaha! Det är så här man skaffar sig snofsiga blåmärken och träningsvärk till nästa dag. 

Ja och där tog kvällen slut, sjukt kul hade jag och tiden gick sååå fort! Mitt tips till alla som göra en möhippa: planera inte in så mycket! Det gjorde ju inte vi, men vi kom ändå försent till allt, man har ju så mycket att prata om ändå. Och man har väldigt kul av sig själv utan massor av aktiviteter om alla är taggade!

(ps:Bilderna i det här inlägget kommer från olika personers instagram och lite här och var ifrån, tack för lånet!)

att lämna charmen på jobbet

 

Hej bloggis! Här ligger jag på soffan och samlar dubbelhakor. Exakt så som jag ligger på bilderna ligger jag 90% av tiden när jag bloggar eller slappar hemma. Med simmiga trötta ögon och datorn på magen.

Idag har jag jobbat 9-19, och imorgon blir det kvart i tio till 19. Jag blir så trött i kroppen av det. Dessutom har jag ibland börjat få svullna anklar så att jag lägger upp fötterna på en kudde när jag kommer hem, vilket känns extremt ungdomligt och hett. Tror det är en blandning av värmen (som nu tyvärr har lämnat oss) och av att stå upp exakt hela dagen. Jag är inte direkt personen som investerar i ergonomiska foträta skor heller, vilket jag lär få ångra när jag blir äldre. 

Tänker på detta med att när jag kommer hem efter en sådan här megajobbdag så brukar jag oftast kollapsa, man är så trött i både kroppen och hjärnan. Mitt charmiga jag lämnar jag kvar på jobbet, där tvingar jag mig själv att ge energi i allt jag gör. På jobbet är jag alltid positiv och det gör att jag faktiskt har väldigt kul där, oavsett hur dagen ser ut. Jag plockar liksom fram mitt gladaste jag och kör på no matter what. Men myntets baksida är att när jag kommer hem så ser jag det som en ursäkt att bara släppa på allt och bli en degande eremit, ibland går det så långt att jag knappt orkar svara när Andreas pratar med mig. Nä,usch vad hemskt det låter! Jag måste kanske skärpa mig lite och ta fram mitt charmiga jag lite då och då här hemma också.

en torsdag i livet

När jag klev upp klockan nio imorse så strålade solen in genom glipan i rullgardinen. Termometern visade redan på 23 grader och jag skulle vara ledig hela dagen. Så man kan säga att jag vaknade glad idag.

Den här tiden är magisk, men det skriver jag ju jämt på bloggen. Jag älskar årstiderna och speciellt nu, när man har så mycket sommar och härligheter att se fram emot. Vi åker till italien i Juli, bara det känns helt fantastiskt. Och tre veckors ledighet och Elinors bröllop väntar innan dess.

Efter frukost och paketupphämtning av UPS (skickade tillbaka skorna som jag beställde, de var superdupersmå) så åkte jag direkt till jobbet och provade kläder. Vi har nämligen kommit trea i en tävling (åtta i sverige) och då fick man välja lite kläder som vinst. Jag valde en t-shirt, leopardbrallor och två klänningar.

Leopardbyxorna var lite av ett wild card då jag inte brukar ha byxor typ alls. När jag drog på dem hemma innan jag skulle gå på min vanliga podcastpromenad så kändes det som att jag skulle dra ut i pyjamas. Exakt så! Kände mig urdum. Tror jag måste gå in dem först innan jag tar dem för en sväng på stan.

Efter promenaden så gick jag och röstade. Det får ni förresten inte glömma bort att göra. Megaviktigt! 

Japp och på kvällen åt jag pastasallad med Andreas med de godaste små körsbärskvisttomaterna jag någonsin smakat. Och sedan såg jag på Million Dollar Listing vilket alltid är bra och åt chips med holidaydipp och det kan man ju inte heller klaga på.

egobert

 Ibland undrar jag lite hur ego man får vara i den här bekräftelsetörstande tiden vi lever i. Säljer vi ut oss totalt för likes? Ibland när en vän lägger upp en bild på sig själv så tar det emot att klicka "like" för jag vill ju skriva "förresten, du är inte bara snygg, du är även smart, rolig, otroligt härlig, häftig och snäll." Det är ju det man gillar hos sina vänner, det är ju därför man har valt dem in i sitt liv.

Med det sagt, så är det inte heller så lätt att veta om man ska lägga ut selfies på sig själv. Men jag tycker själv om att titta in i ögonen på den som skriver bloggen jag läser och känna att den "pratar" till mig. Även att inspireras av andras stil är ju härligt. Igår kände jag mig lite extra fin, när jag tog på mig min vita somriga spetsklänning, klackar och sminkade mig extra noga för Andreas farmors 80års kalas. Så jag tog några selfies att plocka fram på dagar då håret ligger som stripor och finnarna har förklarat krig mot mig.

Både jag och Andreas brännskadade oss när vi skulle få till lockigt burr av mitt hår. Egentligen skulle det bli en övning inför en frisyr jag tänkte ha på Elinors bröllop, men det sket sig ju totalt. Jag. Kan. Inte. Göra. Flätor. Eller. Ens. En. Jäkla. Knut!
Så jag satte upp mitt lockiga hår i en tofs på sidan av huvudet och det blev ju fint det med!

not another balkong make over

 Det har ju blivit lite av en tradition att jag visar på bloggen när jag kittar balkongen för kommande säsong. Idag var det en helt fantastisk försommardag, så då kände jag att det var dags att göra sig av med de slokande påskliljorna i balkonglådan.

Älskar verkligen att ha ett gäng nya blommor, planteringshandskar, krukor och jord framför mig. En enkel grej som ger utlopp för kreativitet och som skänker en sort sinnesharmoni. Jag tänker alltid på att nu har jag hela sommaren framför mig, nästa gång jag gör detta är det höst och det är ljung som jag har i händerna. Sedan sjunger jag "Ít´s the ciiiircle of liiiiife!!!" så det ekar ut över hela grannskapet.

Den här gången blev det en melerad pelargon och plättar i luften i balkonglådan.

Minipenseér är så söta tycker jag.

Årets nykomling är en tomatplanta! Ska bli riktigt spännande att se om jag kan odla något ätbart. Det vore ju så kul! I den lilla krukan intill växer en liten lönn som hade slagit rot i balkonglådan när jag plockade ur ljungen i våras.

Phil´s problemtyngda burger

Idag hade jag och Andreas en dag då vi strosade runt i solen på Kungsholmen. När det blev lunchdags så bestämde vi oss för att ta take away från det nyöppnade hypeade hamburgerstället, det som sägs kunna tävla med Flippin', nämligen Phil´s Burger på Fleminggatan 49. När vi kom in på stället så blev jag först lite förvånad över priserna. En hamburgare går loss på en hundring, ska du sedan ha pommes och cola till så blir det ytterligare 70 kronor. 170 kronor för en hel meny alltså. Lite väl dyrt för snabbmat i avskalad miljö tyckte jag, men tänkte "Oh well, det är ju inte McDonalds. Och det är ju säkert jättegod mat.". Vi beställde en av tre burgare på menyn och satte oss för att vänta på att de skulle komma med vår beställning, som hämtas från en lucka av en servitör som delar ut den till gästerna. Stället var inte ens halvfullt, så det borde ju gå rätt snabbt, tänkte jag. Efter en stund insåg jag att det kommer ut två burgare i taget, med lååånga mellanrum mellan, och jag börjar undra vad sjutton de pysslar med i köket som tar sådan tid. Hamburgare råddar man ju ihop jättesnabbt om allt är förberett, och det borde det väl vara på snabbmatsrestaurang?

Efter 40 minuters väntan så kommer vår mat. Egentligen inget jag hade reagerat alls på om det var en restaurang, men jag jämför det här med snabbmatsställen typ Vigårda, där får man ju maten inom tio minuter och det är exakt samma koncept. Då ketchup stod uppställt på borden så frågade Andreas servitören om ketchup fanns  på burgarna eller om vi borde lägga på det innan vi gick. "Nej det är det inte... eller... jo jag tror det?" sa servitören. Andreas stirrade irriterat på honom då svaret från en serviceperson som inte vet då borde varit "Jag vet inte, men jag ska ta reda på det direkt!". Så småningom fick vi veta att hamburgarna inte innehöll ketchup varpå vi fick öppna vår påse, ta ut burgarna och hälla ketchup på dem innan vi gick iväg. Rätt så osmidigt och det hade varit schysst om den som delade ut take away berättar detta så man inte hinner traska iväg utan.

Jajja, det kanske är helt fantastiska burgare tänkte vi och tog med vår take away påse till parken intill. Och visst hamburgarna var goda. Inte fantastiska men goda. Köttet var lite vattnigt, brödet lite degigt (såg inte riktigt färdiggräddat ut), men det var god smak och bra stekt, med en god dressing. Pommesen som vi betalat extra för var däremot oätlig. Stenhårda bruna pinnar i en påse, i pytteliten mängd. Hade vi ätit på dem hade vi antagligen varit hos tandläkaren nu för att sätta nya kronor på varje tand.

Så summan av hype-burgaren från Phil´s burger blev: för dyrt, för långsamt, för vattnigt och oätliga pommes frittes. Min tolerans för barnsjukdomar är nådd. Deppig start för ett nyöppnat hamburgerställe.

Bild från blondinbellas blogg, hon verkar ha fått lite mindre brända pommes än vi?

sköna skor.

I åratal har jag förfärats över mjukismodet som rådde när vi gick i högstadiet och gymnasiet. Man hade en jeans, linne med spetskant och luvtröja. Var det fest hade man jeans, babydoll-linne och kofta. Till detta hade man sneakers eller om det var sjukt festligt hade man ballerinaskor. Jag har sedan dess i princip sagt upp kontakten med myspysklädseln helt, även om jag bara ska vara hemma tar jag oftast på mig något som är någotsånär snyggt (men ändå bekvämt). Men, det står ju klart att jag är med i det vågspel som trenderna utgör när man plötsligt känner att man saknar de slimmade sneakers i svart mocka som jag hade kring nittonårsåldern. Plötsligt känns det sjukt drömmigt och najs att traska runt i en mjuk sko med stötdämpande sula.

Jag vill verkligen ha exakt likadana skor som jag hade då, de var smala, snygga och såg inte det minsta träningsskoaktiga ut. Visst det hade varit kul med en snygg träningssko också, typ nike free. Men har man som jag mest kjol till vardags så tror jag lätt man ser ut som ett förvuxet barn om man kör på med för mycket färger och mönster på pjucken. Så nu har jag beställt ett par snarlika de jag hade när jag var yngre, adidas nuline. Fräsiga nog att ha till kjol, sköna nog att studsa runt på jobbet med utan att knäcka fötter och knän. Hoppas jag i alla fall, vi får se hur de känns när de dyker upp!