helg hos Elinor

I fredags tog jag mitt pick och pack och åkte hem till Elinor i Nynäshamn.

Solen-skiner-jag-är-glad-selfie.

 Efter en timme och en halv timme är man framme i Nynäshamn. Det fanns som fält av tussilago när Elinor och jag gick på promenad längs vattnet.

Tänk när man plockade hem såna här till mamma och hon stoppade ner dem i ett snapsglas och ställde på köksbordet. Tycker våren är en enda lång påminnelse om alla andra vårar man haft i livet.

Elinor ska gänga sig i sommar vid detta flotta ställe, Nynäshavsbad. Eftersom jag är bröllops- och romantiknörd så måste jag hejda mig själv för att inte lägga mig i precis allt. Jag tycker bara att bröllop är livets och kärlekens bästa fest och en superhärlig grej. Helt klart skadad av alla Disneyfilmer och mina kusiners vackra bröllop.

Haha, jag måste garva åt min lilla fräsiga livsnjutardubbelhaka jag har på den här bilden. Det har varit helt ljuvligt väder den här helgen (som ni vet). Solglasögon check, fika i solen check, mobbad av Elinor för att jag hade med vinterjacka och inte vårjacka check. 

 Elinor vet hur man styr upp en bra fika hon.

Hembakade semlor kan vara bland det godaste som finns. 

Ja och så såg vi Let´s Dance, spelade candy crush under earth hour, såg på film, åt och degade i soffan. 

Och så snabbt gick den helgen.

säsongfinal av Girls

Precis så.

lördagskväll på debaser

Igår kväll var vi ett gäng som var och såg Simons nya obsession Det stora monstret på Debaser medis. Ett mysigt och flummigt göteborgskt band med Kent-ambitioner.

Andreas ser smått hänförd ut och Simon sportar sitt nya fräsiga skägg. Simon kom även med följande förbluffande lokalpatriotiska fakta: de killar som klär sig bäst i Stockholm är de som bor i Vasastan. Hans källa? Vasastans lokaltidning så klart.

De kanske inte syns så tydligt på bilden, men vi hittade även tre gullisar på debban. Andreas barndomsvän Erik och Emmy med en vän.

Sedan klev huvudakten på: Vit Päls. Tyckte det lät som en blandning av Jonathan Richman och bob hund. Jag gillade mest låten Livet är underbart som handlade om ett break up: "Och jag tänker mig er två i Götgatsbacken. Han har en liten mössa men en stor mustasch. Jag knäcker din Ipad hipsterfuck!" Kändes liksom passande då hela Debaser är det största hipstermeckat du kan finna i Stockholm.

Och bland unga män med solskärm och tangorabatt och unga kvinnor med svart page och vintageklänning så hade vi en riktigt mysig och trevlig kväll. Finfin lördag med finfint sällskap!

woop woop!

Jag älskar dagar när man är helt glad bara av sig själv. Så känner jag idag. Har skrattat hela dagen på jobbet och ikväll är vi ett härligt gäng som ska äta tapas ihop. Imorgon blir det lite jobb och konsert med något skumt band på debaser. Känner på mig att helgen kommer bli great!

Hoppas ni får det fint ni med. Om inte annat så för att det har vänt nu. Våren är här! Halleluja!

Fuerteventura del 1.

Vår första heldag på Fuerteventura började med en liten roadtrip till norra delen av ön. Vi hade redan utforskat vår lilla stad Caleta de Fuste kvällen innan då vi landade på ön. En timmes bilresa skulle ta oss till den lilla staden Corralejo. På vägen kunde man mest se ett väldigt kargt vulkanlandskap och berg.

Men efter att vi hade åkt en lång stund så närmade vi oss staden och landskapet byttes ut mot långa sanddyner. Det är Saharas sand som har blåst hit och blivit till milslånga sandstränder med mjuk vit sand.

 Så här såg det ut när vi kom fram!

Orka palla vad fint det var i Corralejo med hamnen och turkosblå vatten precis i stadskärnan. 

Andreas gillade läget.

Vi tog lunch på ett litet ställe i hamnen och satt och pratade om sådant som svenskar pratar om när de får se solen för första gången på ett halvår.

Fiskfritters, kanarisk saltkokt potatis med kanarisk sås och en skaldjurssallad.

Vi strosade genom staden gränder. Jag hittade tidernas vackraste dörr som man nog skulle få ett antal tusen för om man sålde som sänggavel i en inredningbutik i stockholm.

Andreas hittade en gigantisk kaktus. Kaktusar var helt klart grejen i den karga vulkanjorden där inte mycket kunde växa.

Sedan tog vi bilen tillbaka till vårt hotell. Där såg det lite ut så här.

Härliga pooler, hav och vind som luktar saltvatten.

Vi tog ett glas och läste lite på vår terass.

 

Andreas höll sig i skuggan för han hade redan skaffat sig en snofsig halvkroppsbränna. 

Och det var första dagen! Resten av bilderna kommer lite allt eftersom. 

slower slower until you känner dig jätterastlös, vilket man nog behöver känna ibland

Jag är tillbaka! Både på bloggen och i Sverige. Jag har ju befunnit mig på Fuerteventura i en vecka, sedan kom jag hem och jobbade samtidigt som jag dragit på mig en förkylning som mest gör mig orkeslös. Därför dröjde det lite innan det här inlägget kom. Jag har mest velat ligga hemma och titta på teve så fort jag kommit hem från jobbet. Ett sidospår kanske, men jag har sett dokumentären Shut up and Sing om Dixie Chicks (som är min nya besatthet, härlig road trip-musik och så coola bandmedlemmar), The Business of Being Born om hur sjukt det går till när barn föds i USA och Here and Now med Ellen DeGeneres. Kan rekommendera allt utom den sista som kändes lite daterad.

Såklart finns det massor av bilder från resan som ska komma upp här så småningom. Måste bara gå igenom alla först. Det var otroligt skönt att se solen, gå med bara ben och känna doften av hav och solkräm. Äta syrlig citronglass och titta på delfiner. Vi hade det väldigt bra, men jag längtade lite efter att komma hem på slutet. Man kan bara ta det lugnt en viss tid tycker jag. Särskilt när man har det så väl förordnat för sig som på en Kanarieö, där allt från handduksutdelningen och frukosten på hotellet, till aktiviteter är organiserat efter bästa komfort.

Mer bilder på vår ö-resa kommer alltså snart.

ljusa dagar framför oss

Eftersom det snart är resdags för mig har jag har gjort en playlist som passar bra för just, att resa. Av någon anledning blev det mycket rock typ Led Zeppelin, Tom Petty, Neil Young och Dixie Chicks. En sådan lista som man egentligen ska åka på en amerikansk landsväg till, men som jag kommer gasa runt på en spansk öväg till. Listan fick heta Faster faster until the thrill of speed overcomes the fear of death. Inte för att jag åker på världens mest risky resa direkt. Det är tvärtom den mest charteraktiga resa jag gjort i mitt liv, klappar folk inte händerna när planet landar så kommer jag bli väldigt förvånad. Tycker det är så sjukt härligt att vara på väg någonstans, som att man gör något lite ur rutinen, känner spänning igen. Och därför fick listan heta så. Jag ser liksom fram emot allt med att resa, till exempel att bara få gå runt på Pocket Shop på Arlanda. Lyssna om ni vill, här.

oscarsgalan 2014

Idag är jag ledig utan ett enda mål på kartan, så sent igår kväll bestämde jag mig för att dygna framför det i mina ögon ultimata eventet- nämligen Oscarsgalan. Tycker det är något så fantastiskt härligt med den gamla Hollywoodglamour som Oscars utstrålar. Om jag fick skrida runt på Oscargalan i en vacker klänning, helst gå armkrok med Leo DiCaprio och säga "The oscar for the best picture goes to..." så skulle jag nog kunna leva på det i resten av mitt liv, tror jag.

Idag presenterar ju alla vilka just dem tyckte var bäst klädda. Mina tre favoriter är:

Cate Blanchett, som vann bästa kvinnliga huvudroll. Höll ett jättebra tal där hon sa att filmer med kvinnor i visst drar in pengar, "Jorden är rund".

Lupita Nyong’o som vann bästa kvinnliga biroll.

Maria Menounos. Lite blygsammare men ändå vacker klänning.


Favoritstunder under galan var:

  
När Jared Leto höll ett tal till sin mamma: "In 1971, there was a teenage girl who was pregnant with her second child. She was a high-school dropout and a single mom, but somehow she managed to make a better life for herself and her children. That girl is my mother, and she's here tonight. And I just wanna say, I love you, Mom. Thank you for teaching me to dream." 
"This is for the 36 million people who have lost the battle to AIDS. And to those of you out there who have ever felt injustice because of who you are or who you love, tonight I stand here in front of the world with you and for you." 


När Matthew McConaughey vann, för att jag tycker att han är så duktig, jag älskar hans dialekt och för att det är så härligt när folk blir glada.

Ellen DeGeneres som drev med alla på galan. Till exempel så sa hon till Liza Minelli  att det var så häftigt att en riktig Liza Minelli imitatör var där och avslutade med att titta på henne och säga "Good job, sir."

Klockan sex på morgonen var galan slut och idag ska jag försöka att inte klanta mig eller blöda näsblod. Det känner jag är lagom ambitionsnivå för dagen.

plånboksbyten och andra livsförändingar

Idag har jag gjort något jag bara gör vart tioende år eller så. Jag har bytt plånbok! För de flesta inte så stor grej, för mig, well uppenbarligen värt att göra ett helt blogginlägg om.

Det här är den mycket fräsiga plånbok som jag släpat runt på sedan jag var 18 år. Jag minns att när jag köpte den skulle den uppfylla två kriterier:
1. Den skulle vara billig. Tror den här kostade 49:- på H&M. Mina enda pengar var den tusenlapp per månad som jag tjänade ihop på att jobba fredagseftermiddagar på pappas jobb. Så kan man förstå att jag var tvungen att vara väldigt ekonomisk.

2. Den skulle vara liten. På den här tiden så var det nämligen superbra om man fick plats med plånboken i jeansfickan, så slapp man ha med sig en väska när man skulle ut och dansa. Jag tyckte det var superjobbigt att hålla i en väska och dansa samtidigt, antingen tog den upp händerna eller så svingade den runt kroppen och stötte in i folk. Alternativt fick man lägga väskan i en hög på golvet i mitten av kompisgänget, men det känns ju alltid lite läskigt bland främmande människor. Kan inte låta bli att tycka att det är härligt att jag valde plånbok för att kunna dansa obehindrat, att det var en så stor del av min vardag. Men rätt snart så började jag istället använda sl's röda plastfickor, där fick jag plats med busskortet, ett betalkort och hundra kronor till garderob och inträde. Allt man behövde!

Förutom på klubbar som 18åring så har plånboken hängt med överallt dit jag rest. Som bevis finns tillexempel denna ultimata fortune cookie spådom, gömd i ett fack i plånboken. Den fick jag på en kinarestaurang under vår USA-roadtrip när jag var 21.

Nu har ju tiderna förändrats kan man säga. Minns typ inte när jag var ute och dansade senast, vilket känns sorgligt. Fast samtidigt har klubbarna med smirnoff ice och slemmiga brats bytts ut till barer med rödvin och vänner, och det är ju egentligen så mycket trevligare på alla vis. Kraven på min plånbok har också ändrats. Den får ju gärna vara snygg, i skinn och ha plats för många kort. Jag köpte denna från finfina Other Stories.

3 fina grejor och en dålig

Fint:

1.
Jag har en ny tavla som föreställer en val. Från society6.com. Tycker så mycket om de turkosblåfärgerna.

2.
I förra avsnittet av Girls när de åker till nästan-Hamptons och Marnie tycker att de ska öppna sig för varandra och sedan slänga sina önskningar in i en lägereld, Hannah går på stan i bikini och de gör en koordinerad dans.

3.
Rostat bröd med ost och björnbärsmarmelad.

Dålig sak:
Jag har bränt mig på ugnsgallret så jag sitter med en kylklamp på vänster hand sedan flera timmar tillbaka. Fast det är klart, jag känner att det ändå inte är något i jämförelse med min lillasyster som har ramlat och slagit ut en hel framtand så hon bara kunnat dricka flytande föda i flera dagar, och som dessutom fått en fraktur på ett ben i ansiktet. Får mig att vilja gråta att tänka på det.
 

kåken en fredag

Genom hällregn småsprang jag upp mot kåken i fredags för dejt med mina modevetardamer Anna och Olivia. Stockholm är vackert i alla lägen tycker jag. Men småvidrigt ändå när regnet kryper inpå skinnet och genom sömmarna på skorna. Och man susar fram med paraplyet i ena handen och google maps på mobilen i den andra  och inser att man gått till fel bro igeeen, för kåken ligger vid den lilla inte den stora

Bartenderna var bartrendiga  med helskägg, folket var fredagspiggt och hipstrigt, vi drack lite vin och firade Olivias nya jobb och Annas nya kurs. Jag tog tidernas sämsta bild på Anna och Olivis som föreställer när Olivia lär Anna att blogga.

Kvällen fortsatte på donken där vi såg en catfight, sedan tog jag tåget hem och lyssnade på Belle & Sebastian. Kan vara en av mina favoritgrejer att åka tåg på natten själv och lyssna på musik. Allt känns så mycket mer i mörker tycker jag.

rosor på kinden och solsken i blick

Det pirrar i mig som av vår just nu. Solsken i två dagar och det var tydligen allt som krävdes. Ett vårtecken jag kirrat själv är hortensia. Som jag gnatar och tjatar om denna blomma.

Tycker bara den är så tjusig.

Men förnämast av allt är nog vintergäcken som sticker upp huvudet ur rabatten just nu. Jag minns känslan när man var liten och vi var på väg till dagis och vi varje dag inspekterade rabatterna efter vårtecken. Små knoppar som stack upp bland snön som så småningom blev blommor som mamma lärde oss namnet på. Mamma kan namnet på massor av blommor och då är hon ändå född i Finland, så jag förstår inte hur. Det är imponerande tycker jag i alla fall.

Ibland när jag och Andreas pratar om att flytta in till stan så förstår jag inte riktigt hur det ska gå till. Såna här små saker betyder nämligen väldigt mycket för mig, det är nostalgi och framtidslängtan i ett enda paket. Jag tar knoppar och vårfågelsång framför ett större take away-utbud anytime. Fast det är klart, vad skulle man inte ge för en liten mysig stammispub. Man behöver väl båda, antar jag. Fågelkvitter och grusiga trottoarer.

alla hjärtans

Helgen började med alla hjärtans dag. En dag då jag alltid var sjuk och kände mig ensam som tonåring, och som jag alltid firat med min farmor och semlor som vuxen. Nu när farmor inte finns kvar i livet längre så får man hitta på nya traditioner. Så jag och Andreas bestämde att vi skulle gå ut och äta på Piren och sedan gå och ta några drinkar på Orangeriet. Men som vanligt när man ska regissera en romantisk kväll så blir det inte riktigt så som man tänkt sig. Det började med att Andreas pep fram att han hade mått dåligt under hela dagen och vid middagen var han så trött att han höll på att trilla ihop rakt ner i maten. Klockan nio satt jag hemma i soffan medan Andreas låg och snarkade i sovrummet. Oh well, en klassisk alla hjärtans dag tänkte jag då.

the heart is stronger than you think, like it could go through anything

Idag känns det som att bloggen behöver pyntas med lite visa ord från några coola kvinnor.

Min dag rivstartade med en inventering i butiken, vilket innebär mycket monotont jobb i konstiga kroppsställningar. Vad som är bra med det är att jag började tidigt och slutade tidigt så när jag klev ut genom jobbdörrarna var det fortfarande ljust ute. Småsaker som gör att dagen känns extra bra.

När jag kom hem tog jag en podcastpromenad (okej, först sussade jag lite på soffan), sedan gjorde jag lite yoga. I vanliga fall brukar jag kolla på lite youtubevideor och kombinera ihop mitt eget pass. Yoga finns ju i så många varianter, ibland behöver man en mer stillsam yoga med mer fokus på avslappning och ibland vill man ta ut sig mer och då finns galningar som Gillian Michaels. Idag så började jag med en ny sak, en online yogakurs genom videor från yogobe. Jag hittade en länk dit med ett prova på erbjudande för tio dagar på Fornis blogg, så jag tänkte att jag ska testa det ett tag nu och om jag gillar det kanske jag eventuellt signar upp mig för månadsprenumeration. Den första lektionen kändes väldigt skön och avslappnande, precis det jag behövde då jag känner att jag varit så spänd i rygg och nacke på senare tid. Det är lätt att glömma att psyket påverkar kroppen, och tvärt om. På senare tid har jag tänkt mycket på hur kroppen och insidan hänger ihop. Hur man mår bra av att ägna tid till att försöka sammanföra dem. För mig funkar det väldigt bra att göra något fysiskt för att landa lite i livet.

drömskor

Drömmigaste, obekvämaste, mest opraktiska skorna att önska sig i februari.
Men åh så fina och glittriga och långt långt borta från ankelboots i läder.

friday night at the drive-in-bingo

Min helg har flugit förbi, nu är det alltså söndag och det känns som att det nyss blev helg. I fredags så regnade det ute, riktigt regn den här gången och inte lite småskvättar som vi vant oss vid. Jag och Andreas gick och såg Walter Mitty på bio, och för en gångs skulle hade vi nog prickat in vår egen målgrupp när vi valde aktivitet. Alla på bion var i typ vår ålder, annars brukar vi antingen få hänga med 40+arna (typ när vi går ut och äter) eller barnen (typ, när vi går på cosmonova). Filmen var mysig och bra, inget som jag kommer komma ihåg egentligen. Bäst var Kristen Wiig, hon är så jäkla rolig!

Igår så jobbade jag först och sedan tog jag en vinflaska under armen och satte mig på tåget till Nynäshamn för att hälsa på Elinor. Så skönt att få prata med en vettig person. Vi tittade på schlager och på hennes brudklänning. Jag är mer upptrissad över att hon ska gifta sig än vad hon är, men så har ju hon alltid varit realisten av oss två. Jag tycker bara det är så härligt att hon har hittat sin prins och känns så lycklig med det. Och det var fint att se henne, det blir ju inte lika ofta nu när vi bor i (nästan) varsin ändstation.

På jobbet var det stendött idag, alla kunder låg väl hemma och söndagsmyste. Så kom jag hem till ett trapphus som luktade så.sjukt.gott. Jag klev in genom dörren och bara "yes, doften kom ifrån oss!". Andreas hade gjort långkok på bolognese. Perfekta grejen att göra på en söndag tycker jag. I alla fall om man är den som får äta upp det!