shoo-bee-doo-bee-doo-daa-day

Dagarna går åt till b-uppsatsen som jag och Julia skriver. På torsdag ska den lämnas in, så nu är det inte alls långt kvar. Vi kämpar på, trots att det är rätt så segt nu när man bara vill bli klar. Skönt i alla fall att dagarna nu i maj har varit som högsommar, jättehärliga. Jag har varit sämst att ta bilder på senare tid, så det blir min dagliga promenad längs vattnet som får illustrera det här inlägget (urpixligt blev det också, så skumt!).

Helgen gick som vanligt snabbt. I fredags var jag och Andreas och åt på Nytorget 6, vilket verkligen var jättemysigt! Jag åt en grillad tonfisk med sparris, massor av grönsaker och rostad potatis. Det var så himla gott och jättefint, restaurangen är tydligen nyöppnad och har som devis att inget på menyn kostar över 200. Tips tips tips!

Jag köpte helgblommor, sådant som gör mig glad som Andreas inte fattar alls.

Resten av helgen har jag picknickat och läst skvallertidningar, promenixat en hel massa, sett Flight (så himla obehaglig början, jag ville gråta och jag är inte ens flygrädd) träffa Elinor (äntligen! Världens bästa person!). Idag firade jag mamma på mors dag med jordgubbar och pioner.

You talk like Marlene Dietrich and you dance like Zizi Jeanmaire, your clothes are all made by Balmain and there’s diamonds and pearls in your hair, yes there are.

För ett tag sedan var jag inne på asos.com för jag kände att jag nästan inte har några vardagskläder. Det senaste inhandlades när vi var i New York i början av året, så det var helt klart dags för lite nytt. Men, som vanligt när man letar efter något så dyker det upp något helt annat.

Vad som dök upp var en riktig prinsessklänning, eller balettklänning om man så vill. Och jag tänkte att ibland måste man faktiskt slå på stort, så då gjorde jag det.

Livet är så vackert med tunn tyll med silverbroderier och holkärm.

Och så tycker jag så mycket om att den är djupt ringad i ryggen.

Kände mig lite black-swanig när jag satte den på mig. Minus blodiga händer med äckliga nedbitna naglar och psykoser.

Fick inte med någon bra bild på hela men den är i alla fall i en aprikosfärgad chiffong. Det passar bra även på en blekis som jag som inte skiftar färg vare sig jag är i tropikerna eller på Antarktis. Jag har tänkt att jag ska använda den kanske på midsommar eller min lillebrors student.

hon har ett sätt att säga mhm jag inte trodde fanns, och hennes kläder följer inga enkla lagar om obalans, hon har små band runt sina handleder och andra i sitt hår, hon är sån man skulle vänta länge på om man fick chans

Jag har drabbats av någon sorts förkylning som sätter stopp för allt härligt man kunnat göra nu när det är runt 20strecket och soligt varje dag. Trots det har jag jobbat, skrivit B-uppsats och grillat två gånger den här helgen, vilket kanske är en förklaring till att jag brakade ihop totalt idag.

Det var alltså en skruttig person som mötte upp Julia imorse. Vi skriver om second hand i vår B-uppsats, varför vi skulle gå och fota på Judits second hand. De har ju så mycket fint (och dyrt) så man storknar.

Tur att man är två när livet är hårt! Julia fotade med systemkamera och var allmänt pigg, medan jag stod  och såg ut som sju svåra år och undrade hur man får bort de här locken för öronen. Sedan gick jag hem, tog vitaminer, hostmedicin, nässpray, ipren och snöt mig för sjuttielfte gången. Och roligare än så blev inte den måndagen.

Förresten, jag måste verkligen börja röra på mig lite igen så jag bygger upp mitt immunförsvar. Senast jag var sjuk var ju två månader sedan och någon måtta får det faktiskt vara.

power pink och rosette

Alla som har instagram är säkert in i bängen trötta på körsbärsblommorna i kungsan nu. När jag och Julia gick förbi där idag så var säkert halva Sverige och en hel del turister där. Proppfullt med instagram-paparazzis som panikfotade. Men det är ju svårt att låta bli när det är så fint!

Det får bli ett lite ytligt inlägg idag, mest för att jag fått klagomål från mina läsare (a.k.a. Elinor som är min bästa/enda följare, därför är ju hennes åsikt rätt viktig) om att det bloggas för lite. Så här är mina nya nagellack Power Pink och Rosette! Tycker de är så fina i sin tuggumihet och dessutom matchade de ju blommorna bra.

 

Vi pratar mycket i skolan om att utseende är identitetskonstruerande, att vi använder det till att signalera till andra och att det är vår chans att bedöma folk vi för ett ögonblick möter på gatan. I detta fall så tror jag att mina naglar just nu säger "Tjadå, nu drar jag till Ken i Barbiebilen!".

en del målar himlar andra kalla hål

Magins tid är här! Maj, strålande sol, 17 grader varmt och körsbärsträden blommar i kungsträdgården. Efter lite plugg med Julia och en mysig lunchdejt i solen med Andreas så kände jag att idag, idag är det så soligt så nu har nog träden i kungsan slagit ut.

Det blir inte mycket vackrare än så här, tycker jag. Tänker alltid att jag ska gifta mig i maj eftersom det är den bästa månaden på hela året.

Kungsträdgården var proppfull med människor och jag tror det var körsbärsblommornas första dag, för de kikade liksom bara fram och hälften var knoppar. Så jag ska tillbaka dit snart och äta glass och titta lite till tänker jag.

Förresten, det är väldigt många just nu som pratar om att "våren äntligen har kommit". Jag tycker nästintill att sommaren har kommit. Jag såg tussilago för en månad sedan och det växer faktiskt inte blommor på vintern. Alltså, när man har sett blommor är det vår!

Jag promenerade genom ett soligt Stockholm, sedan tog jag tåget hem, åt en lakritspuck och somnade på ett fårskinn på balkongen med Stil-podcasten i öronen och solen brännande på ögonlocken.

tillbaka till naturen

Idag sken solen, som den fantastiskt nog typ alltid gör nu för tiden! Jag har fått en tillbaka till naturen-period, vilket innebär att jag vill flytta till en gård på Gotland och gå runt i naturliga klänningar, osminkad med mjölkvit hy- eller åtminstone odla örter på balkongen. Vi bestämde oss för att inte göra något förhastat. Så vi drog till 4H!

Så gullig tid att besöka 4H. Små söta killingar som skuttar runt med minihorn.

De viftar så sött med svansen när de diar.

En liten getfamilj.

Vi fick med oss Joel och Cannelle. Cannelle trodde det var en galning som sms:ade henne när hon fick ett sms av mig på morgonen med massa djur-emojis och ordet 4h i (inte helt lätt att veta om när man inte är uppvuxen i sverige). Hon trodde det var något med djur om fyra timmar. Däremot fann hon sig direkt på 4h gården och började berätta rafflande historier om hennes grannes åsna som blev mobbad. Only in Belgium, kids.

Jag matade lite läskiga höns.

Typen var viril och arg. Vilket är tuppars uppgift i livet.

Andreas var smått skeptisk och undrade om getterna var fejk och ifall det inte var dags för glass snart. Och det var allt för den naturdagen!

Un baguette, oh oh oh oh!

Bild: Anna

Nu har plugghelvetet har brakat loss igen. Jag och Anna gör i alla fall det bästa av situationen och pluggar på tjusiga Petite France. Där kan man äta briocher med hallon medan man grämer sig över marknadsförings power points. På Petite France säger de "Bonjour madame" (hallå jag är väl i all sin dar mademoiselle?), "oui" och "merci". Jag vill bara svara något långt på spanska tillbaka (om jag kunde det alltså). Liiite småstelt tycker jag, att klämma ur sig hälften på franska när man pratar med en svennebanan som jag. Jajja, mysigt ställe är det hur som helst!

decide that you want it more than you´re afraid of it

 
Yrkesplaner är väl det ämnet som är mest på tapeten av allt just nu så här i April innan skolan slutar. Jag och Anna i klassen, som är lika gammal och ungefär lika förvirrad (men mer hakuna matata i sättet) smider massvis av planer på olika affärsidéer man skulle kunna göra någon gång. En del av sakerna är rena drömmar och fantasier, andra saker undrar man varför ingen redan har gjort.

Den här tiden i livet innan man fått sitt "riktiga" jobb så samlar man egentligen på sig hur många udda erfarenheter som helst, vilket jag tror man behöver för att hamna rätt i slutet. Eller så vackert som Anna uttryckte det idag "Det känns som att just nu håller vi på och samlar på oss massor av energi och sedan ska vi bara ut och explodera!". Så fint, tycker jag!

dancing queen

Det absolut finaste idag kan vara Ellie Coles som filmades när hon shakeade loss i väntan på sin buss. Hon berättar “I have my headphones in every day on the way back from work and I just can’t help myself — I just dance. My mum thinks I’m bonkers. But I’m a normal 34-year-old woman who just loves to dance.”

Jag tycker att alla borde skaka loss en smula när det kom en bra låt, hur härligt som helst ju!

att äga.

"Många unga brudar läser min blogg och frågar mig hur man får bättre självförtroende och utstrålar pondus, och så vidare. Som tjej gäller det bara att totalt hänge sig åt hybris, man måste varje dag ba: "Jag är så jävla fucking bra!", för då landar man på en nivå av självförtroende som är typ grundnivå för en man."

Jag lyssnade idag på en Värvet-intervju med Margret Attladottir, chefsredaktör på Nöjesguiden. Jag gillade verkligen det hon sa om självförtroende. Att liksom vara lite kompromisslös i de tankar man riktar till sig själv. Och nu menar jag delvis mig själv. Som nu, när jag funderar på vad jag ska jobba med och så där, då märker jag att jag faller in i ett mönster där jag funderar på om jag verkligen kan. Lilla jag liksom. Det finns ju så jäkla mycket coola människor där ute som kan typ allt och som har världens utstrålning som alla bara älskar pangbom när de kliver in i ett rum. Då tror jag att det kan vara bra att sluta utvärdera sig själv så himla mycket och bara tänka "Jag är så jävla fucking bra!" och gå vidare i livet och vara det helt enkelt.

skönt att jag slipper bli 25 för ungdomen svider och hjärtat bränns

Ja så är man 26 med tillhörande åldersnoja och reumatism. Nä inte riktigt, men gammal känner jag mig i alla fall. Det känns som att jag gör bokslut över mitt liv, vilket jag säkert kommer garva åt när jag blir äldre. Det känns bara som att det är dags för mig att ta tag i vissa lösa trådar, börja göra det jag verkligen vill och leva livet fullt ut.

På bilden är den vackra bukett som jag fick av Andreas och mamma.

Jag har haft kalas i flera dagar känns det som, igår var det med pappa, Kicki, Andreas och Helen.

Det kändes så somrigt att få duka upp så här med jordgubbstårta och allt.

Jag kan tycka att ett bord ser extra fint ut när gästerna har gått hem och det är lite kaksmulor och urdruckna koppar på det.

Jag har fått massor av fina presenter, jag blir lite chockad varje gång. Man tror ju att folk ska sluta med det när man blir äldre, men tur att de inte gör det för då hade jag nog grinat lite i smyg. Jag är väldigt besatt av att födelsedagar ska vara exakt som de alltid varit (fråga Andreas som fått anpassa sig totalt efter den första tårfyllda födelsedagen vi firade ihop). Av pappa och Kicki fick jag ett vackert fårskinn.

Det är så fint att det är melerat i grått och vitt. Och det känns på något vis bra att det kommer från ett ekologiskt får som fått skutta runt ute på en äng i sitt fårliv och ätit gräs och bräkt.

Nu är det klippt!

Vilken dag! Jag har klippt mig, köpt ett självlysande mobilskal, klämt i mig en pizza och det är fredag till på köpet! I helgen väntar lite jobb och på söndag fyller jag 26 och då väntar givetvis pompa och ståt. Med min nya vuxna frisyr känner jag mig mer redo än någonsin för denna ödesdigra siffra. Kom an bara! Jag tror 26 kommer bli grejt, har nog aldrig varit så velig som under mitt år som 25 så det blir skönt att fylla år och förhoppningsvis bli lite mer beslutsam. Och vad som händer om fyra år, det är fortfarande låååångt borta!

and love is a stranger who´ll beckon you on

Äntligen är en av min favoritserier Mad Men tillbaka. Jag gillar förstås hela estetiken och att det handlar om mitt favoritdecennium 60-talet. Den är fylld av fantastisk musik och fantastiska utstyrslar. Jag som är lite nördig gillar också att kostymörerna låter kläderna utvecklas, från tidigt 60-tals mode med spår från 50-talets timglassiluett, till att närma sig sjuttiotalet med polokragar och  manchester. Stilmässigt är min favorit Megan Draper, med den svarta pagen, a-linjeformade klänningar och tjock kajal.

Att renovera ett badrum

Jag och Andreas har ju haft en badrumsfixarkille hemma hos oss i fyra veckor som renoverat vårt badrum från golv till tak. Badrummet var i original från slutet av femtiotalet och hade kort sagt sett sina bästa dagar. Badrumskillen satt knäpptyst på toasitsen och stirrade rakt fram och berättade att han var van vid att göra om 80-talsbadrum första gången han kom hem till oss. Men fallet var förstås inte hopplöst, så vi började planera hur vi ville ha det.

 Jag glömde förstås att fota innan badrummet började rivas, riktigt så här illa har det inte sett ut. Ni får tänka er att det fanns ett handfat och en front till badkaret.

När renoveringen väl var igång hade vi varken dusch eller toalett under fyra veckor. Detta innebär att vi har fått springa på toa i tvättstugan i änden av lägenhetslängan (+ att vi bor tre trappor upp utan hiss). Duscha har jag gjort hos kompisar, familj och lite här och var. Lägenheten har varit en arbetsplats fullproppad med kakel, möbler, betongsäckar och väggarna har varit täckta av plast och golvet av papp. Varje dag har ett tjockt lager av damm legat över allt vi äger, det blir så när man renoverar badrum. Man får stöka sig fram med dammsugaren och se det som en utmaning i att bli världsmästare i dammtorkning. Allt detta tär på humör och dessutom har jag tentapluggat under tiden. Lågpunkten var när en värmeledning höggs av vid vattenverket i kommunen där vi bor (inget som hade något att göra med vårt badrum förstås) och vi varken hade varmvatten, värme, toalett eller dusch under en dag. Jag och Andreas har tittat på varandra då och då och sagt som ett mantra "det blir nog bra när det blir klart."

Och bra, det blev det! Jag har aldrig i mitt liv varit så tacksam över dusch och toalett som nu. Varje gång jag kliver in i badrummet är det som att vara på världens lyxspa. Helt underbart!

Old touch

En mycket härlig fin och trevlig sak med modevetenskapen är att jag har hittat en del personer som är nördiga på samma saker som jag. Exempelvis i fredags när Anna och Olivia tog mig till Old Touch, en riktig vintagepärla vid Odenplan.

Old Touch skulle kunna bli mitt andra hem, är min spontana tanke. Allt var urtjusigt, jättefint och för en gångs skull inte så in i bängen dyrt! Jag har förövrigt exakt en sådan mjölkkanna som på bilden fast lite rostigare.

Drömmen vore ju att ha en sådan här liten butik och bara handplocka allt man gillar. Fast det är klart, det skulle bli svårt att skiljas från alla attiraljer när någon annan ville köpa dem.

Butiken är inredd från tak till golv med allt fint man kan tänka sig, det känns så hemtrevligt!

Hit kommer jag tillbaka många gånger, känner jag på mig!